Broken Hallelujah och tre ljus tända

Vid vårt lilla lagerbladsträd står en ängel med bara en vinge.

Änglar kan flyga med bara en vinge. När de flyger fram med sitt budskap över vår jord gör de det med ett brustet Halleluja. Ett brustet Halleluja är lika värdefullt och giltigt som ett heligt (hel-igt)Halleluja. Det hebreiska ordet Halleluja översätts med prisa Herren, prisa Gud.
Ett av änglarnas uppdrag är att komma med lovprisning och lovsång till oss så att vi också kan stämma in i lovsången, såsom den kan brusa på Första Advent i våra kyrkor. Jag tror att de flesta av oss då stämmer in i ett heligt Halleluja. För ofta vill vi kännas vid eller erkänna att det även finns de brustna?
De övriga adventssöndagarna tangerar de brustna Halleluja, fast det märker vi sällan av. Att adventstiden är en fastetid, en förberedelsetid med de allvarliga stråken parallellt med att ljusen tänds ett efter ett.

Den här adventstiden blev annorlunda för mig. 

En fallolycka på arbetet resulterade i en rejäl hjärnskakning med sjukskrivning som följd. Inga gudstjänster varken som tjänstgörande eller sittande i bänken. Att läsa, skriva och sitta framför datorn har jag bara kunnat göra i begränsad tid. Började skriva detta blogginlägg dagarna före första advent!! Nu har jag tänt tredje ljuset och ska försöka klara av att trycka Publicera!

Jag har lyssnat en del på radio och det var så Broken Hallelujah kom till mig, i ett Sommarprogram med överrabbinen emeritus Morton Narrowe där han bland annat talar om det heliga och brustna Halleluja utifrån Leonard Cohens Hallelujah. Narrowe talar om synd som "När vi vill trotsa". Han talar om Guds avbild i människan och hur det både är en utmaning och en välsignelse.

Där ligger nyckeln till människovärdet. För alltid är Guds avbild präglad i varje människa vad man än gör sig skyldig till och vad som än drabbar en. Det fråntar inte mänskligt ansvar, det ger inte påföljdsbefrielse vid brott men det ger riktlinjer för mellanmänsklig och gudomlig relation.

Leonard Cohen sjunger både om helig och brusten Hallelujah.

Jag har aldrig tänkt på det tidigare när jag hört sången, som nu dessutom i omarbetad form figurerat stort i sociala media efter den irländske prästens version till vigselparet. 

Cohens Hallelujah handlar om kärlekens svårigheter, kärlekens tillit, den mänskliga såväl som den gudomliga. Den anspelar på berättelsen om kung David och hans förälskelse till Batseba, en annan mans hustru. Berättelsen i 2 Samuelsboken kapitel 11 och 12 kan du läsa här En grym berättelse och en berättelse om insikten av sin handlingar. En berättelse om svaghet och förlåtelse och förmåga att orientera på nytt, trots allt.

Jag tror att det finns fler skäl att brista ut i ett heligt Halleluja fast det är livsviktigt att påminna om att det brustna tas emot i lika hög utsträckning som det heliga därför att vi bär Guds avbild inom oss. Just därför kan vi med tillit komma med vår brustenhet, vi kan komma med en vinge. Med Cohens ord:

"There's a blaze of light in every word It doesn't matter which you heard The Holy or the broken Hallelujah....

.....I did my best, it wasn't much 

I couldn't feel, so I tried to touch 

I've told the truth, I didn't come to fool you 

And even though it all went wrong 

I'll stand before the Lord of Song 

With nothing on my tongue but Hallelujah.