Ande - Andning - Liv

Pingstdagen - Den Heliga Andens högtidsdag firar vi idag

För att bäst tillgodogöra dig min predikan idag rekommenderar jag läsning av den Gammaltestamentliga berättelsen om Babel och skildringen av den första Pingsten i Apostlagärningarna och slutligen evangelisten Johannes berättelse om Jesus när han berättar om Anden  1)

Ibland drar associationerna iväg när jag läser Bibeln

Så när jag läste om Babel så funderade jag på varför kulturprogrammet Babel valde just namnet Babel. Kanske någon av er vet? Berätta gärna! Kan det vara för att illustrera de många rösterna och språken som finns för kultur? Berättelsen om Babel i 1 Mosebok handlar om kultur, om människors strävan att skapa, att bygga sina liv. Berättelsen är en del av det som brukar kallas Ur-historien. De första 11 kapitlen är mytologiska tolkningar av vad som är orsak till olika existentiella frågor och brottningar i vår mänskliga tillvaro. Gott – Ont, Liv - Död, Straff – Välsignelse. Berättelsen om Babel visar på konsekvenserna av att inte längre vistas i Eden, att inte vara i en paradisisk tillvaro. Människans självständighet söker hela tiden vägar fram för att bygga sin kultur. Babelberättelsen visar på människors möjligheter när de förenar sina krafter. Det är något gott i sig. Fast i detta finns hela tiden frestelsen att gå för långt, bygga sig fram hela vägen till himlen och själv bli Gud. Människorna glömde att de var en del i ett större sammanhang. Den glömskan kallar vi högmod. Det är mot högmodet som Gud griper in och skapar olika språk. Människorna skingras och har inte längre ett gemensamt språk som grund för att förena sina krafter och bygga kultur. 

I kontrast till Babelberättelsen står berättelsen i Apostlagärningarna

Den första Pingsten skildras som en förvirrad händelse. Personer med olika språk förstår helt plötsligt varandra under en kort stund. Just förvirringen skildras i två verser till som hör till den här berättelsen men dessa har Evangeliebokskommittén av någon anledning valt att inte ha med. Så här berättar Apostlagärningarna: " I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro, och de frågade varandra: "Vad betyder detta?" Men andra gjorde sig lustiga och sade:"De har druckit sig fulla på halvjäst vin." Det är befriande att dessa kommentarer står med för det är ett vittnesbörd om hur totalt annorlunda och svårt det vara tt förstå vad som hände. Om det var svårt då, vad ska det då inte vara för oss som inte var där. Berättelsen ger också en försmak av vad vi kan vänta i i en okänd framtid. En glimt av gemenskap över och bortom gränser för språk och härkomst. En påminnelse om att vi är en del av Guds goda skapelse. Det är också en berättelse om att vi redan ni kan komma en bit på väg med hjälp av Guds Heliga Ande. Jesus har gång på gång förberett lärjungarna på att han kommer lämna dem och Jesus berättar att att lärjungarna inte behöver oroa sig för de ska få en hjälpare, den Heliga Anden. En hjälpare som ska finnas kvar och även hjälpa alla kommande generationer.

När jag tänker hjälp ser jag en utsträckt hand framför mig

Inte något osynligt, svårförståeligt och abstrakt som Anden. Vem och/eller vad är Anden? Det finns många svar och inget klockrent svar, en i treenigheten, javisst, och? En nyckel för mig är när jag tänker på andningen. Andning är liv, utan andning inget liv. Fast vad hjälper det oss att andas och vad har Gud med andningen att göra? Jag återvänder till Ur-historiens mytologiska berättelser i 1 Mosebok. I den andra skapelseberättelsen - ja, det finns två, en i första kapitlet och en i andra kapitlet och det är helt olika berättelser men de kompletterar varandra på ett fantastiskt vis - berättas följande: "...då formade Herren Gud människan av jord och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse."

Blåste in liv genom hennes näsborrar så hon blev levande. Jag ryser när jag läser och säger orden för de implicerar Guds närvaro i varje enskild människas liv. Orden tonar in oss i ett större sammanhang där vi i tillit kan vila i att Gud är oss nära, själva andningen är en hjälp i våra liv. Det är fortfarande ingen utsträckt hand men det är liv och förutsättningen för en utsträckt hand är liv och liv är handling, det är att göra. När vi gör kommer den utsträckta handen för att hjälpa en medmänniska och på liknande vis greppar vi en utsträckt hand för att själva blir hjälpta. På så vis blir Anden synlig för oss genom en annan människa.

Guds Ande som andas i oss är endast en liten del av Guds Ande

Hjälparen och Livgivaren som Anden också kallas andas rytmiskt i oss och viskar inom oss och nu  lånar jag Tomas Tranströmers briljanta ord, "Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall." Vi blir heller aldrig färdiga med att försöka förstå Guds Ande och hur Gud verkar genom sin Ande för den är förstås så mycket mer än i vår andning. Vi vill vara rationella och förnuftiga och helst ha bevis. Anden låter sig inte fångas på det sättet. Tänk efter och du kommer säkert på tillfällen i livet då du blivit överraskad, glad, förundrad inför något du oroat dig för, tvekat eller tvivlat inför. Så löser sig saker och ting på ett överraskande sätt. Det kan vara Andens verk. Vi är en del av ett större sammanhang som vi bara till delar kan påverka och förstå. Det är många gånger frustrerande. Den frustrationen måste varit stark hos lärjungarna när de började ana att något skulle hända med Jesus eller när de inte alls förstod vad han pratade om. 

Jesus säger då:"Frid lämna jag kvar åt er,min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet."

Orden är riktade även till dig och mig. Vi förstår inte allt och vi behöver inte ha full koll. Vi ska inte oroa oss för mycket och försöka att inte tappa modet. Det är kämpigt ibland men Guds Ande ger hjälp inifrån genom vår andning och utifrån genom medmänniska och förstås direkt genom sin ständigt ogripbara närvaro.

1) GT Första Mosebok 11:1-9, Epistel Apostlagärningarna 2:1-13 och Johannesevangeliet 14:25-29