Guds tid och bönen

Jesus berättar

"I en stad fanns det en domare som varken fruktade Gud eller brydde sig om människor. I samma stad fanns en änka, och hon kom gång på gång till honom och sade: 'Låt mig få ut av min motpart vad jag har rätt till.' Till en början ville han inte, men sedan tänkte han: 'Inte för att jag fruktar Gud eller bryr mig om människor, men så besvärlig som den där änkan är skall jag låta henne få ut vad hon har rätt till, annars pinar hon livet ur mig med sitt springande.' " Och Herren sade: "Där hör ni vad en orättfärdig domare säger. Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? Jag säger er: han skall snart nog låta dem få sin rätt. Men Människosonen, skall han finna någon tro här på jorden när han kommer?" Luk 18:2-8 

Det är alltför många som tror att Gud är som domaren Jesus pratar om. Att Gud inte hör vår bön, att vi besvärar Gud med vårt springande och är som änkan, en pina. Men så är det givetvis inte. Här erbjuder jag två nycklar till att låsa upp kring förståelsen av bönen och på köpet en bön. Den första nyckeln finns både i evangeliet och  episteln (för Bönsöndagen). Jesus säger om Gud: han ska snart nog låta dem få sin rätt. I episteln skriver Paulus att Gud verkar i oss mer än vi kan tänka och begära i evigheters evighet. 

Snart nog och evigheters evighet är uttryck för Guds tid och vi har ingen kunskap om Guds tid. 

Jag vet, det är jättefrustrerande, för vi vill veta, vi vill ha svar. Vi lever i ett samhälle där allt ska gå fort och svar ska avges snabbt! Vi är konstant uppkopplade till WWW – world wide web vilket i vissa lägen snarare blir world wide worries. En ängslighet som är skapad av en vilja att snabbt ha koll på allt möjligt. I relation till detta är Guds tid av ett helt annat slag. Visst, när vi står inför det i livet som är mycket svårt, sjukdom, lidande, förluster och andra svårigheter av olika slag där vi vill ha förändring, svar och lindring fort, blir Guds tystnad plågsam.Det är då lätt att ge upp bönen men fortsätt att be, som änkan. När Jesus talar om bönen ger han ofta bilden att vi ska vara enträgna och envisa och inte ge upp. Men när vi får det vi ber om och om vi får det. Det vet vi inte, så är det. Det ligger fördolt hos Gud. Accepterar vi det så har vi kommit en liten bit på väg att tona in oss i ett möte med Guds oförklarliga tid.

 ”…en sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag.” 

Så skriver författaren i 2:a brevet till Petrus. Det är en övning i överlåtelse att acceptera att vår tid och Guds tid är två skilda tider som möts och delas när vi minst anar det. Psaltarpsalmen för den här Bönsöndagen är lätt att känna igen sig:

"Hur länge skall du glömma mig, Herre? Hur länge skall du dölja ditt ansikte? Hur länge skall tankarna mala, mitt hjärta ängslas dag efter dag? Hur länge skall min fiende triumfera? Se på mig, svara mig, Herre, min Gud! Ge ny glans åt mina ögon, låt mig inte somna in i döden, låt inte min fiende säga att han besegrat mig, mina ovänner jubla över mitt fall. Jag litar på din godhet, mitt hjärta skall jubla över din hjälp. Jag vill sjunga till Herrens ära, ty han är god mot mig." Ps 13:1-6

Jag har befunnit mig där och säkert du också. Hur länge ska tankarna mala, hjärtat ängslas och mina antagonister se ut att ha övertag. Psalmen visar att det är helt ok att komma med allt inför Gud och vara envisa som änkan. Det som får hjälpa oss när det handlar om Guds tidsbegrepp är tålamod/sinnesro och det är den andra nyckeln som finns både i episteln och psaltaren. Gud ”ger kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom,” 

Paulus skriver detta som en förbön för församlingen, idag en förbön för Dig och mig. Inom oss finns fröet till bönen och att höra bönens svar. Guds ande är medfödd i oss, i mottagandet av tron väcks bönen till liv. Det är då vi med psalmistens ord säger ett ja till att vi litar på Guds godhet och att vårt hjärta ska jubla över den hjälp som Gud vill ge oss. Att be är att rikta sig till Gud utanför vårt eget jag MEN det är också att lyssna inåt till sitt eget hjärta för även där finns Gud. Det svåra är att sortera ut vad som är Gud och vad som är vårt eget. Det är inte nytt.

”Mina kära, sätt inte tro till alla andar utan pröva om de kommer från Gud, ty många falska profeter har gått ut i världen.”

Rådet får vi av författaren till 1 Joh 4:1. Vi behöver vårt förstånd för att ”Pröva andarna och vi behöver hjälpa varandra med det. Detta för att vi alltför ofta tar Guds röst som liktydig med den stränge, och dömande Guden. Eller gör oss till talespersoner för Gud utan att ha ordentlig täckning för det.

Åter till Jesus,han  visar att Gud älskar och förlåter och finns där för att ge oss kraft och vägledning i livet. Det är bönhörelse när vi tar till oss det. Bönhörelse är då vi ”förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet i Kristi kärlek”. Och vägen dit är att vara enträgen i bönen. Änkan i evangeliet är vår förebild. Hon kom gång på gång och hävdade sin rätt. Hon vägleds av anden inom sig för att kämpa för sin rätt. Det kräver inte bara förstånd utan också mod. 

Nycklarna Guds Tidsbegrepp och tålamod/sinnesro bildar i vårt hjärta tillsammans med Guds Ande och vårt förstånd och mod den bön jag vill sända med er; Gud giv mig Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra Mod att förändra det jag kan och nog Förstånd att inse skillnaden.

Sinnesrobönen är en av de klokaste böner som finns och den FUNGERAR. Miljontals människor vittnar om detta och då handlar det inte enbart om dess kraft i ursprungsmiljön av missbruksproblematik, där bönen har sina rötter, utan den är bra i alla sammanhang. Den är som en så kallad bönesuck, enkel att lära och god att ta till i alla livets sammanhang. Tillsammans med Fader vår och Välsignelsen  - en bön att dagligen be.