"Vem är han?"

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid

Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och

sade till dem: "Gå bort till byn där framme, så hittar ni

genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig.

Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall

ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka

tillbaka dem. "Detta hände för att det som sagts genom

profeten skulle uppfyllas:  Säg till dotter Sion:

Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på

en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick

bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem.

De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem,

och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina

mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och

strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick

före och de som följde efter, ropade: "Hosianna Davids son!
Välsignad är han som kommer i Herrens namn.
Hosianna i höjden!

Matteus 21:1-9

Så har vi brutit tidens gränser igen och stämt in i hyllningskören och ropat ut vår glädje när Jesus rider in i Jerusalem.

Vi tänder det första Adventsljuset. Kanske någon av er har uppmärksammat att det brinner ett rött ljus i ljusbäraren. Ljuset symboliserar julkampanjen som Svenska kyrkans internationella arbete inleder 1 Advent ”Låt fler fylla fem”. Var femte sekund dör ett barn som inte hunnit fylla fem år för att de drabbats av krigets och konflikters vansinne och därmed berövats de grundläggande mänskliga rättigheterna och tryggheten som mat, rent vatten, vård och omsorg.

   Profeten Sakarjas ord har till viss del gått i uppfyllelse. Jesus har förkunnat fred för folken, och hans välde har nått från hav till hav, från floden till världens ände. Kristna finns överallt i världen. Det vi fortfarande väntar på, är att krigens vapen ska förintas. Det röda ljuset som brinner i ljusbäraren stämmer till eftertanke och är en påminnelse om krigets fasor för alla, inte minst barnen. Rött är också en färg förknippad med kärlek och medmänsklighet. Så jag vädjar om en generös kollekt och förbön för fred. (Ni som läser detta i bloggen kan ge en gåva här. )

Hur är det då med Jesus,  är han Fredsfurste och Konung?

Nja, någon vidare kung var och är han inte. Vi hyllar honom som en, men hans verk och hans rike är av helt annat slag än vad konungars brukar vara. Fredsfurste då? Ja, mer så, eftersom han kom med budskap om fred och frid. Det fanns olika förhoppningar på Messias. Vissa talade om en politisk militär Messias som skulle kunna befria dem från ockupationsstaten Rom. En del hoppades på en prästerlig Messias som skulle kunna rena tempelkulten. På olika vis var det en väntan på mäktig religiös och/ eller politisk ledare som skulle upprätta och trygga folkets liv. 

   Troligen fanns båda föreställningarna hos lärjungarna så det är lätt att förstå att de blev rätt förundrade när Jesus uppmanar dom att gå och låna ett åsnesto. Jesus var en vandringens man, hur tänkte han nu? Var han Messias borde han rida in på en häst. Att sitta upp på en åsnas rygg och långsamt vagga fram är inte speciellt konungsligt. Kanske någon av er också ridit på en åsna, jag har gjort det en gång som barn och det känns föga storstilat kan jag säga. Åsnan, ett anspråkslöst bruksdjur som tåligt och oglamoröst bär sin last och som denna speciella dag bar Jesus. Vilken kontrast, den strävsamma åsnan med en enkel man på ryggen som hyllas som en konung när han rider mot stadsmur. Vi får lätt intrycket att Jesus var väntad, att alla släppte allt för att hylla honom. Men så var det inte, de som hyllade honom ”folket, både de som gick före och de som följde efter”, var redan hans följare och kände honom.

Berättelsen slutar inte med Hosianna, två viktiga verser följer som vi inte läser i gudstjänsten eftersom vi vill vara med i hyllningen och sjunga Hosianna. 

Så här står det efter Hosiannaropen: ”När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: "Vem är han?"  Och folket svarade: "Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen." (Mt 21:10-11) 

”Vem är han?”, en mycket bra fråga som kan vara nyckeln till att Hosiannaropen inte tystnat på 2000 år. Jesus var ingen kung, kungar fastnar i historieböckerna men det har inte Jesus gjort för han lever fortfarande. Han möter fortfarande människor, i och genom tron. ”Vem är han?” är en frågan varje människa behöver söka svaret på. Folket som gick före och efter svarade dem som undrade: "Det är profeten Jesus från Nasaret…" De svarade inte, han är Kung, Fredsfurste eller Messias. Det var efter Jesu uppståndelse som man började förstå hans storhet. Den storhet som inte bär konungsliga kännetecken utan bär enkelhetens, ödmjukhetens och den totala närvarons kännetecken. En man som förändrade och fortfarande förändrar människor liv, inte minst genom det oväntade mötet. 

Så låt oss vara öppna för det oväntade mötet med Jesus.

Vi kan ställa dörrn på glänt och öppna vårt hjärtas temepelhus så att Guds närvaro genom Jesus kan lysa in och vara med oss i våra liv. Vi kan tvivla, ifrågasätta och fundera, så länge vi bara vandrar med. Ibland kanske vi går före och ibland kanske vi går efter. Eller så står vi vid sidan om och undrar. Det är helt ok. Det är de öppna sinnena och öppna frågorna som visar oss på svaren. Precis som Jerusalemborna, när de var tvungna att fråga ”Vem är han?”

   Svaret på den frågan är enkel och ändå mångfacetterad, Gud inkarnerad, Guds Son, Människoson, Frälsare, Gud och Människa i samma gestalt, Messias. Vad betyder det? Ja, vad det betyder hjälper oss bland annat hela kyrkoårets berättelser att upptäcka och lära känna. Vi har Påskdagen att tacka för att berättelserna om Jesus blir mer än ord i vår i Bibeln. Kvinnorna upptäcker den tomma graven och möter den uppståndne Jesus. Han möter sedan lärjungarna och säkert en del av de som bara några dagar innan hade gått före och efter och hyllat honom. Så ger Jesus dom uppdraget att gå ut och berätta om det han undervisat om och förstås uppståndelsen. Han når oss dels genom berättelserna men också i möten bortom orden, möten som är djupt personliga och svåra att ta på. Jesus lever genom Guds Anden och vill leva med oss, upprätta oss och vägleda oss. Hans uppdrag sammanfattas i många kärnfulla bibelverser och med tanke på det röda ljuset i ljusbäraren så lyfter jag fram det dubbla kärleksbudet:

"Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." 

I väntan på den definitiva uppfyllelsen av profetian när Jesus någon gång i en framtid vi inte vet något om ska komma tillbaka får vi försöka leva efter dubbla kärleksbudet. Det är en nödvändig utmaning vi tillsammans behöver anta för att bland annat profetians påstående att förinta krigets vapen ska gå i uppfyllelse så långt det bara går. Våra förfäder har förverkligat förkunnelseuppdraget även om vi förstås behöver hålla det levande. Tack vare dem firar och hyllar vi Gud som vill vara oss så nära så att Gud själv blir människa i Jesus Kristus för att finnas vid vår sida i livet, vägleda, trösta och uppmuntra. Amen

Sakarjas profetia 9:9-10

Ropa ut din glädje, dotter Sion  jubla, dotter Jerusalem! 

Se, din konung kommer till dig.  

Rättfärdig är han, seger är honom given.  

I ringhet kommer han, ridande på en åsna,  på en ung åsnehingst.  

Jag skall förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem. 

Krigets vapen skall förintas. 

Han skall förkunna fred för folken, 

och hans välde skall nå från hav till hav, 

från floden till världens ände.