Gott Nytt År!

Just så brukar hälsningen låta i våra kyrkor på söndag, 1 Advent.

Ofta med tillägget Gott Nytt Kyrkoår. Om nu 1 Advent är nyårsdagen i kyrkoåret. Ja, då kan vi se Domsöndagen, som vi firade i söndags, som nyårsafton. Eftersom kyrkoåret har sin egen tideräkning skulle vi kunna säga att klockan idag är runt 17 på nyårsafton. Jag vet inte hur ni brukar fira nyår, men hur vi än gör, så brukar det för många av oss innebära en hel del festförberedelser. Dessutom en och annan tillbakablick över året som gått, funderingar och förhoppningar inför det nya året och framtiden, kanske ibland lite oro också.

Domsöndagen, är en dag av förhoppningar och oro.

Berättelserna bär både glädje och stort allvar. Det handlar om glädjen och hoppet att Jesus ska komma åter och om upprättelse för en skadad skapelse. Det handlar om ett framtida möte mellan oss och Jesus någon gång i en framtid vi inte vet något om. Då ställs frågorna, hur har vi levt, vad har vi gjort, hur har vi förvaltat våra liv i relation till Gud, till våra medmänniskor, till skapelsen i stort? Bara du vet dina svar och det är väldigt befriande att det inte är varandra vi ska döma. Domsöndagen är en dag för eftertanke, lite som nyårsafton, innan festligheterna sprakar igång.

   Vi kan inte vrida tillbaka tiden, vi kan bara konstatera så här blev det. Vad kan jag lämna, vad kan jag förändra, vad kan jag lära, vad kan jag säga förlåt för, vad kan jag känna glädje för? Vad tar jag med mig in på det nya året? Vi har några timmar kvar på kyrkoårets nyårsafton för eftertanke innan vi önskar varandra Gott Nytt Kyrkoår och ännu ett nådens år börjar, med nya chanser och möjligheter.

Gud vi ber, gör oss vakna för din närvaro i tiden.

Hjälp oss med försoning och tillförsikt inför uppbrott och avslut. Hjälp oss med tillit och förväntan inför Kristi återkomst och ankomst. Tack för den närvaro som redan finns och som är följden av Jesu löfte att vara med oss alla dagar till tidens slut. Amen