Stororden - Tvivel

Tvivel är en form av icke-vetande och icke-vetande manar till överlåtelse i tillit att livet bär. 

Tvivel är inte motsatsen till tro, tvivel är sökandet efter sanning och kunskap. Tvivel är snarare en bisats till tro för vem kan egentligen till 100% veta. Oavsett vad det är vi väljer att tro på. Vårt liv inbegriper hela tiden ett varande i icke-vetande och ett sökande efter sanning. Många frågor får vi svar på, vetenskapligt och existentiellt. Somligt går att verifiera, se här, det är sant, svart på vitt, empiriskt. 

   Världens gamla religioner har lämnat det verifierbara stadiet bakom sig. För kristen tro gäller att ingen nu levande var närvarande i Nasaret, Betlehem och Jerusalem.  En självklarhet, inte ens värd att nämnas kan det tyckas. Men det behöver nämnas för alltför många kristna talar som om de varit där, fysiskt, bokstavligt och min erfarenhet är att det oftare låser än öppnar för evangeliets kraft.
   Maria vet, Josef vet, Maria, Salome och Marta vet, Judas vet, Petrus vet, Johannes vet, ja,ni vet alla dem som vi läser om i Nya Testamentet, de fick kunskapen och sanningen. De levde med Jesus vid sin sida, fysiskt, bokstavligt. Fast tvivlet var förstås en del vardagen även då. Lärjungen Tomas personifierar tvivlet. Evangelisten Johannes berättar att Tomas inte var närvarande första gången Jesus kom till lärjungarna efter sin uppståndelse. Han hade inte samma kunskap som de övriga lärjungarna. Inte förrän han själv fick möta den uppståndne Jesus förstod han att det var sant, det som så många nu vittnat om, kvinnorna som kom till den tomma graven, de övriga lärjungarna och flera andra. Tomas icke-vetande vändes till kunskap och sanning.

"Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror." 1)

Ett av mina absoluta favorit Jesusord. Han visste hur svårt det är och uttalar de uppmuntrande orden till Tomas och till alla oss som inte var där. Gud som i Jesus erfarit det mänskliga vet att tvivlet är en bisats, en liten svans som hänger fast vid tron. Och även om tvivlet utmålats som motsats till tron och att vi skönjer det i en del av Bibelns berättelser så är det alltid bättre att lyfta fram tvivlet i ljuset som Tomas gjorde än att försöka mörka och tränga undan det och se det som en brist på tro.

I antologin Stororden skriver den norske professorn i teologi Notto R Thelle om tvivel, han har lagt till underrubriken Tvesyn och sanningssökande. Själva ordet i sig är bärare av tvetydighetens betydelse. Thelle lyfter fram tvivlet både som en väg till förtvivlan och misströstan och som en medvandrare och ledsagare. Så fort vi ställs inför valmöjligheter finns risken att valet leder till misströstan och in på en väg som när det gäller tron innebär att vi stänger dörren. Jag tror att det är därför många blir rädda när de känner tvivel i sin tro och febrilt gör sitt bästa för att negligera och trycka undan tvivlet. Eller kanske skämmas för det.

Tillvarons paradox

Livet är både och, aldrig, antingen eller. Livet är tvetydigt och paradoxalt.  De senaste dagarna har rapporteringen om brutala våldshandlingar med skador och död som följd fyllt nyhetsrapporteringen. Där på sekunden byts det lugna och glädjefyllda mot terror och förtvivlad smärta. Det sköna mot det onda, ständigt, det var inte första gången och det kommer inte vara den sista. 

   Med hänvisning till livets paradox av godhet och ondska som två oförenliga storheter lämnar människor tron. Hur kan vi tro på en god Gud när så mycket ondska finns? Ett svar är att vi kan det när vi tar livet och tillvarons paradox på allvar. Tar tvivlet på allvar och vågar möta det.

"Det är så livet är, och på allt vilar din orörliga, tårlösa blick, och mörkret är dig lika kärt som ljuset."2)

Thelle lyfter bland annat fram den walesiske prästen och diktaren R S Thomas som beskrivit och brottats med tillvarons paradoxer och tvetydigheter i liv och tro. Thomas kommer fram till att Gud är en Gud som ser, allt, och Gud viker inte undan blicken. Det finns en realism hos Thomas, livet är både mörker och ljus, både godhet och ondska. 

   Tar vi till oss realismen och ett icke-vetande förhållningssätt till livet och tron blir inte tvivlet ett hot utan en möjlighet till fördjupning i vårt sökande efter sanningen om tillvarons djup och tron på Guds inkarnation. 

1) Joh 20:29
2) R S Thomas: Därför ur Minnen av eld


PS/ Lyssna gärna på filosofen Jonna Bornemarks sommarprat, hon talar mycket klokt om icke-vetandets förhållningssätt. Sommar med Jonna Bornemark