När jag söker Vägen så är det frestande att hitta genvägen, den visar sig vara en återvändsgränd, det går inte ens att hoppa eller klättra över till Vägen. Det är bara att vända om.
Att nyfiket söka och vandra den kristna vägen betyder att vi någonstans på vägen behöver vända om, med klassiskt kristen språkbruk nå fram till omvändelsen. Ändrad färdriktning har prästen Hans Lindholm som underrubrik till kapitlet om Omvändelse i Stororden. Jag delar en del av hans tankar om omvändelse och somligt har jag andra tankar om. Det som är bra är att han inledningsvis lyfter fram ett faktum vi alltid behöver hålla i bakhuvudet och det är att Bibelns ord, vår främsta källa till kunskapen om vår tro, är översatt. Det är nog endast exegeter och "nördar" som till vardags sätter sig och läser berättelserna på hebreiska (Gamla testamentets språk) och grekiska (Nya testamentets språk). Själv så läser jag grekiskan i vissa predikoförberedelser men i övrigt så står Novum där i bokhyllan.
Lindholm lyfter fram hur ordet metanoia har översatts med olika ord i olika bibelöversättningar och då ska vi hålla i minnet att varje översättning också är en tolkning. Han tar sin utgångspunkt i Markusevangeliet 1:15 "Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet." I Bibel 2000 har metanoia översatts med omvänd er och Lindholm anknyter till tanken på att ändra färdriktning i våra liv, att vi gått vilse och ska hitta hem igen. Att det är som att ha mist kontakten med sitt ursprung och nu får man vända om. Att vi mist vår kontakt med vårt ursprung kan jag instämma i. Då kan man undra, vilket ursprung? Jag anser att det är insikten om att vi är delar av skapelsens helhet och generationers varande före oss och i skapelsen och varat är vi inte störst, det är Gud. Gud som är bortom vår fullständiga förståelse och kunskap om vad Guds vara innebär. Vi kommer som Paulus säger alltid här i livet se som i en dunkel spegelbild men med hjälp av våra sinnen kan vi förnimma tillräckligt mycket för att ändra färdriktning. Genom berättelserna i vår Bibel, inte minst om Jesus, kan vi ana klarare partier i den dunkla spegelbilden.
Gör sinnesändring
Så kan man också översätta metanoia, den översättningen finns inte i någon etablerad bibelöversättning men ofta i kommentarer. Jag minns att just det sättet att förstå omvändelsebegreppet gjorde stort intryck på mig när jag pluggade teologi och har följt mig sedan dess. Det finns en sinnlighet och ett helhetstänk kring uppmaningen att göra sinnesändring, inte tänka om och omvärdera lite grann utan göra en total, enhetlig förändring av sina sinnen, hur vi uppfattar verkligheten och förstå att vi enskilt endast är delar av något mycket större. Det finns, som Lindholm skriver, "...en frihet att gå mot strömmen."
Med våra ögon, öron och känsel kan vi upptäcka vår egen plats i helheten. Vi kan smaka och dofta det gudomliga i nattvarden. Och oavsett om det är en liten 3-månaders baby, som inte har orden än eller en 40-åring, som känner dopvattnet över sin hjässa, är det helighet.
1917 översatte man metanoia med, gör bättring och ännu äldre översättning uppmanar, gör bot! För mig snuddar dessa båda översättningar vid det ytliga, det som syns. Se här, jag har gjort bot och bättring.
Jesus lär sina lärjungar att be i det fördolda, Matteus berättar: "...när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det. 6:6-8 Omvändelsen inbegriper vårt hjärtas sinnesändring och därefter blir den synligt i våra liv och i vårt intellekt. Återigen kan vi påminna oss om barnet med sina öppna sinnen som ser, hör, känner, smakar och doftar. Tron är på så vis kroppslig.
Daglig omvändelse
Medvetenheten om att vi är delar av helheten, att Vägen vi söker är personifierad av, i och genom Jesus Kristus är inte en en gång för alla given, det är något vi dagligen behöver påminna oss om för det är så frestande att ta en genväg. I varje människa som förnimmer och hörsammar Guds dragningskraft till sig, kommer till en punkt i livet som är omvändelse. För en del är det en omvälvande och dramatisk punkt, för andra är det som en stilla susning och för en del är det inte ett givet ögonblick utan ett stilla växande. Vi behöver även lita på att i dopets vatten anges vägens riktning, något nytt föds i oss. Många får med sig det som baby, andra tar emot när de är 40, eller nått. Det finns inget karbonpapper eller ctrl+c när det handlar om omvändelse. Gud ropar våra namn på olika vis och vi har olika vägar att förändra våra sinnen och leva i den dagliga vanan att vara vänd mot Gud. Förändrat fokus i våra liv, om-vända.
PS/ Som en liten gudomlig blinkning eller en väldigt stor slump, handlar dagens Under strecket i SvD om just sinnen. Varsågod, bonusläsning! Förnimmelserna som blåste liv i förnuftet, Fabian Kastner SvD 2017-07-17
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar