Det är gott att vara bland vänner och när vi i dagens berättelse möter Jesus är han bland vänner, hemma hos Marta, Maria och Lasaros.
Den här berättelsen är inte den enda där vi möter dessa tre nära vänner till Jesus. Med mycket nära vänner kan man vara väldigt uppriktig, det finns en trygghet som inbjuder till ärlighet och inga onödiga sociala konventioner. Jag och min familj har till exempel några nära vänner som vi ofta testar nya recept på. Många gånger blir det väldigt bra, några gånger mindre bra, men alltid ätbart. Kanske var det så för Marta när Jesus kom till dem i
Betania. Marta hade riktigt mycket att ordna med, kanske hade hon ett nytt recept på gång. Hade Jesus inte varit den vän han var till familjen hade Marta aldrig stegat fram till honom och ställt honom till svars för att hennes syster Maria satt sig ner för att lyssna till Jesus. Kort och gott, det är en trygg miljö och det ska vi hålla i
minnet när vi tittar närmare på vad Jesus säger.
För
när man reflekterar över den här händelsen är det så lätt att det blir ett antingen eller perspektiv som skammar mer än den bygger upp. Det ter sig fromt och bra att framhålla Marias val och bekymmersamt beklaga Martas hållning. Under årens lopp har jag i olika samtal mött både kvinnor och män som misströstar för att de inte lyckats leva upp till Maria idealet. Jag
vill påstå att många av oss lättare identifierar oss med Marta. Då kan vi hamna där med vårt dåliga samvete för att vi inte hinner med det goda andliga livet!
Kan Jesus verkligen ha menat det så?
Är
vi realister så vet vi att det sällan är så enkelt som att det bara finns ett alternativ, en möjlighet. Livet är betydligt mer komplicerat än så. Det visste Jesus. Han ser Marta, han upprepar hennes namn ett par gånger. Vill man vara illvillig kan man tolka det som nedlåtande, det
gör inte jag. Jag tänker att det handlar om omsorg. Jesus ser verkligen Martas bekymmer
och oro, det Marta gör är inte oviktigt men just i denna stund är Jesus där och han har uppenbarligen något
mycket intressant att berätta eftersom Maria slår sig ner och lyssnar.
Vad
det är som är så intressant så att Marias aktivitet avstannar det framkommer inte, mer än att det är något gott, något bra, i vår bibel är det översatt med ”det som är
bäst”. Just detta lilla värderingsord kan krångla till det, värderingen att det andliga är bäst.
Berättelsen vill förmedla mer av en ögonblicksbild än en värdering.
De flesta av oss har säkert varit med om tillfällen när livet stannar upp av olika skäl, glada såväl som smärtsamma. Det man har för händerna släpper man för att ta in vad som ska tas in, lyssnar, sätter sig ner. En del av oss gör det omedelbart medan andra av oss har svårare att släppa på en gång, vill fixa, vad det nu än är vi håller på med. Jesus
uppmanar Marta att släppa, för han har något viktigt att berätta. Just där och då var det, det bästa. Jesus talar om för oss att även i vardagsbestyren behöver vi stanna upp, sätta oss ner och lyssna in Guds närvaro och ta emot Guds nåd. Vara och lyssna.
Det
finns en gudomlig omsorg i Jesu ord om att vi inte ska bekymra och oroa oss så mycket. Visst lätt för honom att säga. Han lagde inte någon mat under sin tid på jorden, därför att han var man och framför allt för att hans liv var ämnat för något mycket mer än att bekymra sig för livets praktikaliteter i livet. Samtidigt så är han inte oförstående inför att det är en del av livet. Det
vet vi bland annat från berättelserna om bröllopet i Kana och brödundren. Samt det genialiska att koppla minnet av honom till något så konkret som nattvarden, en måltid av bröd och vin. Även om det naturligtvis i första hand handlar om den religiösa kopplingen till påskfirandet så laddas nattvarden med ytterligare en dimension och innebörd av Guds närvaro, omsorg.
Vi behöver föda för såväl själ som kropp.
Omsorgen om kropp och själ möter vi även i Paulus brev till filipperna. Han tackar församlingen för allt de gjort, den praktiska vardagliga omtanken är viktig. Så viktig att den skjuter nya skott, det vill säga ger kraft till att arbeta för evangeliet, det Paulus brinner för. Sen är Paulus som han är, stoisk i sin livshållning till vad som möter honom av både överflöd och prövningar. Paulus är en förebild när han påminner oss om att visa tacksamhet till varandra och att oavsett förhållanden omkring oss i livet är vi burna av Gud. Gud ger oss kraft. Även
Marta och Maria kan vara förebilder för oss på olika vis.
Maria hade inte satt sig ner för att lyssna om den aktiva Marta inte bjudit in Jesus. Och
Marta hade inte fått upp ögonen för nödvändigheten av den andliga balansen i livet om inte Maria hade satt sig ner för att lyssna till Jesus.
Det val som Maria gjorde genom att sätta sig ner och lyssna, ”skall inte tas ifrån henne”, säger Jesus.
Det är precis som om han kunde ana, att det skulle bli ifrågasatt att hämta föda för själen. Att i stillhet få sitta ner och lyssna, möta Gud och sig själv. Livet är ett både och, av aktivitet och av vila, av handlande och lyssnade. Jesus vill göra Marta och oss uppmärksamma på det. Det andliga ska inte tas ifrån oss och det är inte heller något vi själva ska välja bort i våra liv. Att
finna balans i tillvarons alla vardagliga måsten och att bereda plats för det goda andliga livet är alltså inte antingen eller, utan både och.
Predikan i Djurgårdskyrkan 15:e söndagen efter Trefaldighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar