När vi sätter etiketter på innehåll av olika slag är det lätt att bli missled.
Vem av oss har inte köpt flädersaft och sen vid närmare läsning insett att den innehåller både äpple och druvor. Citronen är vedertagen eftersom de flesta recept för hemmagjord flädersaft innehåller just citron, men knappast äpple- eller druvjuice.
Lite så är det med dagens bibelberättelser som i evangelieboken får överskriften Friheten i Kristus. Berättelserna innehåller frihet men framför allt berättar de om Guds goda skapelse och en unik nyskapelse som sker när inkarnationen blir ett faktum. Gud skapar på nytt genom Jesus Kristus och ger nya förutsättningar för mänsklighetens relation till Gud. Det är där friheten kommer, in den förhöjer nyskapelsen. Precis som citronen förhöjer flädersmaken i saften.
Jag ser framför mig hur Jesus vandrar tillsammans med sina lärjungar, det är sabbat och de genar genom ett sädesfält för att komma dit de ska.
Hm, gott tänker lärjungarna och repar av några ax och mumsar i sig. Fariséer som ser detta påpekar att det är skördearbete att plocka axen och gnugga dem i händerna för att kunna äta av dem. Alltså brott mot ett av de olika slag av arbeten som var förbjudet att utföra på sabbaten. Jesus var väl förtrogen med sabbatsreglerna och dess helgd och han svarar på rabbinskt vis, med ett skriftbevis som ska ta udden av fariséernas påpekande. Han hänvisar till David som i en nödsituation får äta skådebröden som fanns i templet och som endast prästerna fick äta av när det var dags att byta ut dem mot färska bröd.
Eftersom Jesus är den han är, Människosonen, Guds egen skapelse, är det helt i sin ordning att han skapar nya regler. Det kan naturligtvis inte fariséerna veta och ser det som en ren provokation. Jesus vänder på perspektiv, nytolkar och nyskapar en del regler, traditioner och påbud som finns, det utmanar. Men utmaningen är inget ändamål i sig för Jesus, han säger själv: ”Tro inte att jag har kommit för att
upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla.” Matt
5:17
Det är uppfyllelsen som är bärare av det nyskapande och det nyskapande är det som ger ytterligare frihet än den som varit tidigare.
En frihet som innebär att Gud genom inkarnationen ytterligare gläntar på dörren till Guds riket. Jesus upphäver inte sabbaten men han sätter in sabbaten i en ny förståelse. Sabbaten är fortsatt helig och att Jesus nu bryter mot en regel är för att han själv skapat den, för människans skull, inte regeln för regeln i sig. Det finns en helig rytm av arbete och vila, den rytm som skapelseberättelsen skildrar. Gud nedlägger helighet i både arbete och vila.
Omsorgen om skapelsen möter vi även i GT berättelsen. Den verklighet som skildras i berättelsen är långt ifrån vår. Det samhället är inte vårt samhälle. Men det mänskliga behovet av att ta vara på skapelsen är inte annorlunda. Eller att fördela våra resurser så att det räcker till alla, att värna en fri rörlighet över gränser och ta emot människor i nöd och på flykt. Kort och gott påminna oss om att vi inte är Gud, vi är bara en liten del av Guds goda skapelse som vi anförtrotts att förvalta. Det gick si och så med förvaltandet då, det går si och så med förvaltandet nu. Det är därför vi ständigt behöver påminna varandra om vår plats i Skapelsen. Som ett led att ta vårt ansvar har Gud har gett oss vilan. I vilan kan vi bara få vara men också få tid till eftertanke, hur lever vi våra liv, i relation till Gud, varandra och Skapelsen?
Vi hör alla till, oavsett var i en samhällelig hierarki vi befinner oss, människovärdet borde vara självklart eftersom Guds avbild är nedlagd i var och en av oss.
Hur avbilden ser ut vet ingen av oss men jag tänker att det är andningen, Guds Ande andas liv i oss alla. Det är en frihet i sig att veta att Gud är oss så nära. Guds kärlek till sin mänsklighet är så stor och gestaltas i Jesus Kristus. Gud söker ingen prestation av oss i vår tro på Gud och Jesus, tron är gratis, det är nåd. Den behöver inga yttre tecken längre. Friheten ligger i att Gud först söker oss och vi svarar an i tro och tillit. Prestationen blir trons frukter, det vill säga hur vi förvaltar våra liv i Skapelsen tillsammans med Gud och varandra.
Det är det Paulus berättar om i Episteln. Paulus är rakt på sak, polemisk gentemot de som inte tror som han. Jag tror hans bakgrund, som nitisk förföljare av de första kristna och sedan sin livsavgörande omvändelse på ett dramatiskt vis kan förklara hans iver när han förkunnar evangelium. Som kristen har Paulus gamla sammanhang blivit hans fiender. Dessvärre något som framöver kom att utnyttjas och bland annat blir en grogrund för antisemitism.
I dagens epistel, skriver han till personer som inte är
judar, utan hednakristna. Han är mycket noga med att betona tron, uttryckt i kärlek till Gud och medmänniskan räcker. Ordningen med omskärelse behövs inte för att synliggöra gudsrelationen. Inte heller en del andra regler bland annat rörande mat behövs längre.
Friheten i Kristus ligger i nyskapelsen han kommer med. I relationen till Gud genom tron på Kristus. Det är en frihet som börjar i vårt inre och som därefter ska visa sig i det yttre. Frågan vi kan ställa oss idag på vår sabbat, vår söndag är hur vi lever i och förvaltar vår frihet? Hur förvaltar vi Guds gåva till oss i våra liv i Guds goda skapelse i relation till Gud och vår medmänniska?
Detta var dagens predikan i Djurgårdskyrkan på 12 söndagen i Trefaldighet. Bibelberättelserna som ligger till grund för predikan finner du nedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar