Det är den gode herdens söndag idag.
Att vara herde är att i allra högsta grad vara ledare. Jag läser nu några verser ur Johannesevangeliet från både 1 och 2 årgången eftersom det är en enhetlig berättelse.
"Sannerligen, jag säger er: den som inte
går in i fårfållan
genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är
en tjuv och en rövare. Men den som går in genom grinden
är fårens herde. För honom öppnar grindvakten, och fåren
hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn
och för ut dem. När han har släppt ut sina får går han före
dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans
röst. Men en främling följer de inte, utan springer ifrån
honom, därför att de inte känner igen främmande röster…
Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de
känner mig”
Herdebilden är en ovanlig bild för våra breddgrader men för Jesus och hans samtid var det vardag. Som ledare använde sig Jesus av verklighetens bildspråk för att visa på att hans budskap till mänskligheten var relevant och hade bärighet i människors vardagliga livssituation. Därför kan det ibland vara en utmaning för oss i mötet med Bibelns berättelser att förstå att vi kan ha glädje av dem i vår vardag.
Inför den här gudstjänsten roade jag mig med att göra en bildsökning på orden ledarskap och herde. Bilderna av ledarskap var rätt entydiga, tecknade streckfigurer där en figur var av annan färg än de andra, ofta röd. Den rödmålade figuren står ensam eller går först och har de övriga figurerna bakom sig. Någon enstaka gång står figuren i en cirkel med övriga omkring sig.
Herdebilderna varierar med att herden ibland går före, ibland efter, vid sidan om eller mitt bland hjorden.
När Jesus talar om sig själv som den gode herden, är det med en mångfacetterad betydelse.
I den här predikan lyfter jag fram betydelsen av Jesus som den goda ledaren. Frågan är då, går det ens att enkelt att ringa in Jesu ledarskap med vår förförståelse och våra glasögon? Ja, det gör det men vi ska hålla i minnet att det förstås finns olika tankar och tolkningar av hur han var som ledare.
Jesus säger att han går in i
fårfällan, där är han omringad av sina får och som herde känner han dem vid namn och fåren känner hans röst. Ett ledarskap som i överförd bemärkelse är i ögonhöjd. Det finns en ömsesidighet av tillit, att på ett plan känna varandra. Jag vet inte i vad mån Ingvar
Kamprad har lärt av Jesus när han gav 12 råd för entreprenörskap. Det 11:e lyder: “Bry dig” om dina medarbetare och låt alla veta att de är en viktig del av helheten. Var och en har rätt att få känna sin betydelse. Ingen kan ersätta närkontakt på alla nivåer.”
I motsats till
detta finns en härskarteknik som ledare på alla nivåer och i olika sammanhang ibland gör sig skyldig till, osynliggörande. Att drabbas av det
är fullständigt knäckande. Att inte bli sedd och bekräftad i vem man är i ett sammanhang är förödande för jaget. För vi tillhör alla ett sammanhang, oavsett om det är en arbetsplats, en familj, en skola osv.
Vare sig vi är i en ledarposition eller inte kan vi lära av Jesus att möta varandra i ögonhöjd.
Vi kan sträva efter att ha tillit till varandra som medmänniska.Vi rör oss inom olika fållor, att känna varandra genom att se varandra är viktigt och att känna varandra vid namn är något att sträva efter. Själv har jag lite svårt för det där med namn måste jag erkänna, men ansikten känner jag allt som oftast igen. Är vi i
ledarposition så är ett tydligt mandat väsentligt.Vem eller vilka är ledare? Frågan om mandat anar vi även i Jesus ord, ”den som inte
går in i fårfållan genom grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare. grinden utan klättrar in på ett annat ställe, han är en tjuv och en rövare.” Det finns gott om skuggor på arbetsplatser, i
föreningar osv. som bildligt klättrar in och leder i det fördolda utan mandat och därmed också utan ansvar. Det kan ställa till det riktigt ordentligt. Vi kan bara stilla fundera över Svenska Akademien eller Facebook debaclet. Ibland går herden före, ibland
bakom emellanåt står herden mitt i eller vid sidan om. Det handlar om överblick och vad stunden kräver. Jag har inte kollat - om Hans
Rosling var här skulle han säkert säga, gör det! Nu krävs det inte så omfattande omvärldsanalys att konstatera att världen runt ropas just nu på ledare som går före. Det behövs säkert på vissa platser och sammanhang.
En ledare utan förmåga att stanna upp, blicka bakåt och åt sidan kan göra missar som är kostbara.
Det finns det en hel del exempel på. När
herden går bakom finns ofta ett äldre, pålitligt får förtrogen med vägen, som just då leder. Blir det nya vägval byter herden plats för att överblicka eller ta täten. Det är en bild för att ledarskap
egentligen aldrig helt och hållet kan vara ett enmansuppdrag. Det formella ansvaret kan bära en signatur men alla ledare har på ett eller annat sätt en kader människor bakom sig. Ensam är stark, är en myt som vi behöver göra upp med. Så summa summarum, det finns en
hel del Jesus kan lära oss om ledarskap. Inte minst att olika ledarstil är en tillgång i en och samma person så länge personen är tydlig, självmedveten och har mognad. Än håller bilden av den Gode
herden, inte bara för en gudomlig omsorg om oss och vår gudsrelation utan också som mönster och förebild för mellanmänskliga relationer.
Temagudstjänst om Ledarskap i Djurgårdskyrkan tillsammans med Oscarsbibliotekets vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar