Vittna om livet

För stunden verkar de ha glömt att Jesus kallat dem att bli Människofiskare.

Efter påskens omtumlande händelser går flera av lärjungarna  tillbaka till det de var väl förtrogna med, att vara yrkesfiskare. Sorgsna och förvirrade var det tryggt för dem att återgå till vardagen. Till det som gav en inkomst och en trötthet som var av annat slag än att grubbla över påskens oförklarliga händelser. Och att få sörja sin rabbi, sin vän i lugn och ro och den förhoppning om förändring och befrielse som grusades.

   De fick ingen fångst den natten – det var tomt i näten. De vet det inte än, men gryningen och dagen kommer ge dem ett livstolkande mönster för den dagen vid Tiberias sjö, bekräftades deras kallelse. Så vad är det livstolkande mönstret? Det är evangeliets mönster vävt av många trådar, i olika färg och betydelse. Tre trådar ska jag ta upp i den här predikan.

Den första tråden är att gamla livserfarenheter inte alltid räcker till för att tolka nya erfarenheter. 

Det fick lärjungarna erfara när dom sökte sig till tryggheten i det gamla och till vardagen. Just där och då hjälpte inte detta. Vi anar rastlösheten och tomheten som symboliseras starkt av dom tomma näten. Den existentiella tomhet som i allra högsta grad drabbat lärjungarna efter Jesu död. Dessutom bär natten en stark symbolik, mörkret som omsluter oss. Att vakna gripen av tomhet ställs vi alla inför vid skilda tillfällen i våra liv. Det är först när vi genomlidit natten, när våra egna krafter är slut som gryningen kommer. Först när vi vågar och väljer att se mörkret som vi också kan se ljuset.

   När Livets nya erfarenheter genomgår, ja till och med genomlider mörkret kommer gryningen och ljuset med nyskapelse. Det är vad lärjungarna konkret får uppleva på stranden i mötet med den uppståndne Jesus vid glödhögen. Då fick de förmågan att tolka de nya erfarenheterna belysta av nuet och ta tillvara på visdomen i de gamla erfarenheterna. Det är vad vi också har möjlighet att göra i och genom vår tro.

Den andra tråden i det livstolkande mönstret som lärjungarna fick då och som vi får nu, är ljuset. 

Ljuset representerad i Jesus. Johannes, som traditionen namngett den lärjunge Jesus älskade, är den som först ser ljuset. När Jesus i sitt liv gav sin gudomlighet tillkänna genom att använda och förtydliga Guds ord till Mose, "Jag är den jag är” 2 Mos 3:14 använder sig Jesus av vardagens verklighet. ”Jag är världens Ljus – den som följer mig skall inte vandra i mörker utan ha Livets ljus.”  Joh 8:12 Det ljuset möter lärjungarna där på strandkanten. 
   Lärjungarna möter också den subtila hälsningen om ljuset, om tron och om gemenskapen som Jesus ger dem, genom glödhögen med fiskarna och brödet. Han bjuder in till tro och tillit visad i måltidsgemenskap:  "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta. Joh 6:35
   Innan Jesus bjuder in till måltid har han även påmint dem om vem han är genom de vägledande orden att kasta ut näten på högra sidan för att få fisk. Fisk får de med råge. Kanske någon av dem börjar minnas att de fått sin speciella kallelse av Jesus att bli Människofiskare. Allt visar att Guds ord till profeten Jesaja gått i uppfyllelse; ”Jag är Gud, också i framtiden är jag densamme.” Lärjungarna är kallade att bära vittnesbörd om den som ger räddning, Gud i och genom Jesus Kristus.
   Till slut kände dom igen Jesus där på stranden men vågade inte riktigt tro och gå till honom. Inte förrän han bjuder in ”Kom och ät”.  

Det anknyter till den tredje tråden i det livstolkande mönstret. Mitt i vardagen finns heligheten och Kristus är närvarande i den. 

En påminnelse till oss därför att det är så lätt att göra som lärjungarna glömma den närvaron. Nu blev lärjungarna på nytt bekräftade i sin kallelse att bli vittnen för evangeliet. Deras möte med den uppståndne Kristus på stranden mitt i vardagen är livsbejakande och nytolkande. Mötet blir sändande för att gå ut dela tro och dela bröd i vardagen

   Den kallelsen möter vi på ett åskådligt sätt även hos Paulus. Han mötte den uppståndne Kristus på ett annat vis, efter att nitiskt ha förföljt troende och motarbetat tron. Paulus är ödmjuk på gränsen till melodramatisk när han beskriver sig själv. Vilket antagligen är lätt med tanke på de erfarenheter han hade av sitt tidigare liv och det radikala mötet med Jesus som förändrade hela hans liv. ”…genom Guds nåd är jag vad jag är”, skriver han.

   Paulus livsavgörande möte med Kristus gör att han går ut och bär vittnesbörd om evangeliet. Lever heligheten i vardagen genom att vara och vila i Guds nåd.

   För lärjungarna blev det vardagliga mötet med Jesus vid glödhögen en ny bekräftelse på att Jesus kallat dem. Stärkta av mötet lämnade de än en gång sina nät och följde Jesus, men nu på ett nytt sätt. Fyllda av nya erfarenheter speglade i gamla erfarenheter. 

   Jesus fortsätter att kalla människor till evangeliets livstolkande mönster. Han kallar på oss från glödhögen, ”Kom och ät! Vi möter honom i berättelserna, i gudstjänsten, i gemenskapen, i bönen och

i nattvarden. Här möts helighet och vardag Gudomligt och mänskligt. Det rustar oss för att gå ut och  bära vittnesbörd om Jesus.

2 Söndagen i Påsktiden Predikan i Gustaf Adolfskyrkan

GT Profeten Jesaja 43:10-13
Epistel 1 Korinthierbrevet 15:1-11
Johannesevangeliet 21:1-14