Stororden - Enkelhet

Ett stilla läge i centrum

Det är underrubriken för kapitlet om Enkelhet i Stororden, skrivet av Syster Tyra Antonia, när boken skrevs var hon priorinna hos Benediktinnunnorna i Mariavall. Det är inte enkelt att skriva enkelt om enkelhet. Syster Tyra Antonia presenterar några kloka tankar om enkelhet men det blir rapsodiskt, ett antal bilder och tankar där vissa hänger ihop och andra inte. Därför är det svårt att referera hennes tankar om enkelhet. Dock är det några tankar som jag särskilt fäste mig vid.

   Hon lyfter fram motsatsen till enkel, dubbel, flerfaldig, invecklad. Enkelhet är klarhet, tydlighet. Det kan vara svårt för vår natur att söka det enkla, okomplicerade. Hon tar upp hur olika ambitioner och oro sliter oss åt olika håll och när vi ställs inför val blir det svårt. Syster Tyra Antonia ger exemplet med Marta och Maria, Maria som sätter sig ner för att lyssna till vad Jesus har att berätta medan Marta jobbar på med de hushållsbestyren.
   Hon nämner vidare trosgemenskapen Shakers i USA, som hon anser är en missförstådd rörelse. Deras strävan efter att leva ett enhetligt liv i bön och arbete som präglade allt de gjorde från att bygga hus, till möbler och alla bruksföremål. Det skulle vara funktionellt och hållbart, inga fåfängliga utsmyckningar. Och arbetet skulle inte utföras under stress utan en inre och yttre ordning skulle råda.

   Slutligen lyfter jag fram hennes fråga och delvis ett svar: Enkelhet - vad är det egentligen? Något att längta efter. Medan vi undviker en oklok enfald, den naiva godtrogenheten, lockar oss den sanna enkelheten...Enkelhetens hemlighet, det som ger hela kroppen, alltså hela livet ljus, är att människan återfunnits av den Ende och att hon tar konsekvenserna därav.

   Hur vi väljer att leva våra liv påverkar förstås också förmågan att inkludera storordet enkelhet i våra liv. Jag tror inte livet som nunna är enkelt i sig men det bjuder uppenbarligen på vissa omständigheter som kan göra vissa val enklare att välja ett liv i enkelhet. Frågan är vad det innebär för den stora majoriteten av oss som inte är kallade till det avskilda livet i ett kloster?

Less is more

Är ursprungligen en term inom konst- och arkitekturvärlden där man framhåller den avskalade formens renhet. Det är något med den formuleringen som tilltalar mig och som kom som en association till ordet enkelhet i Stororden. Det svenska översättningen av begreppet, mindre är mer, låter stolpigare än less is more. Vi ser aldrig begreppet översatt vi har väl helt enkelt blivit för  angliserade.
   Vi behöver fundera över både den yttre enkelheten och den inre. Beträffande den yttre så skulle jag inte vilja gå så långt som Shakers som förbjuder utsmyckning, jag tror människan har ett inbyggt behov av gestaltning, utsmyckning och skönhet. Inte minst historien och arkeologiska fynd visar oss det. Däremot tål det att funderas över hur konsumtionen påverkar oss genom mångfalden när vi överöses av produkter att möblera våra hem med, klä oss i och föda oss med. Ett överflöd som jag tror stressar oss och medvetet och omedvetet styrs vi mer av yta än funktion. Behöver vi allt? I hur hög grad skapar vi vår identitet utifrån det yttre? I vad mån styr ytan mitt liv?

   Den sanna enkelheten är att bli funnen av den Ende, funnen av Gud skriver Syster Tyra Antonia. Det tror jag hon har rätt i. Vi som upplever att vi har återfunnits av den Ende, vi behöver fundera över vad konsekvenserna för det blir i våra liv? Hur kan vi gestalta enkelhet i tro och liv? Här bjuds det ett flertal tolkningar för att konkretisera enkelhet i livet. Dock är ett detsamma, grunden för enkelheten, Guds närvaro i sin skapelse genom sin Ande. Guds Ande som även andas i och genom oss, som vill kalibrera oss på den våglängd där vi kan tona in oss för den vägledning vi kan hämta hos Jesus och i bibelns berättelser. Där finns inspirationen till enkelhet, till mindre är mer.