Stororden - Försoning

Möte och mysterium

Stororden i kristen tro vållar många gånger strider om vad som är den rätta tron och den rätta uttolkningen av Bibelns berättelser. Försoning, ett av de allra innerligaste och vackraste orden i vår tro är ett sådant ord som med dess innehåll har orsakat åtskilliga strider under kristenhetens historia. Lennart Molin, vid tiden för författandet av detta kapitel, rektor för Teologiska Högskolan i Stockholm. Jag uppskattar hans anslag i kapitlet och det märks redan i underrubriken Möte och Mysterium. Molin inleder med att påpeka just det paradoxala att försoning är något som varit i fokus för hätska lärostrider, värre än många andra lärostrider. Det är som om det finns en oförmåga att låta försoningen vara ett möte mellan Gud och människa genom Jesus Kristus, ett mysterium som inte till fullo går att förklara. Varken vårt språk eller vår kunskap räcker för att förstå. Ska vi då slå oss till ro och inte alls försöka förstå? Nej, men en god portion ödmjukhet är önskvärt.

Tre rottrådar bildar läror

Molin konstaterar att det är svårt att exakt ange hur många försoningsläror det finns. Men tre lyser starkare än andra. En av de tre vanliga lärorna om försoning kallas för den subjektiva försoningsläran, den centrala tanken är att Jesus kom till jorden för att få människor att ändra sig. Det är i människan som försoningsverket skall fullbordas, hjärtats omvändelse. 

   Så en annan av de tre, är den klassiska försoningsläran, kort handlar det om att Jesus räddade världen och tog makten över ondskan, framför allt tog makten över döden genom sin uppståndelse.      Sen har vi den juridiska försoningstanken, även kallad den objektiva, som kort går ut på att Jesus kom för att blidka Gud, människan har ingen egen förmåga att försonas med Gud utan Gud inser att det behövs ett offer i form av att Jesus tar straffet förmänniskornas syn på sig. 

   Molin nämner även de tre svagheter, den juridiska har en föreställningsvärld som innebär att Guds vrede mot människa mirakulöst vänds till godhet. Den klassiska har inte mycket att säga om människan i relation till frälsningen, det är ett kosmiskt skede. Den subjektiva står då i kontrast genom att starkt betona människans inre skeende, så vad betydelsen av Jesu död kommer i skymundan.

Ursubjektet Gud

Gemensamt är att alla har sina rötter i urkyrkan samt att Gud är subjekt, han kallar till och med Gud för ursubjekt, vilket betonar att det alltid är Gud som har initiativet till försoning. Just detta tänker jag är en nyckel, har vi det som utgångspunkt kan olika tankar och läror om försoningen berikar varandra för att något lite ge oss kunskap om hur Gud kan tänkas verka genom Jesus, hans liv, hans död och hans uppståndelse. 

   Människan är objekt, i vår tid går associationerna helt käpprätt åt pipan, för vem vill vara objekt i vår kultur. Associationen springer gärna iväg till objektifiering, det vill säga att vi i stort är Guds sak, kanske skulle någon drista sig till att säga att vi är Guds lek-sak. Det är en associationsbana vi behöver bryta för människan är förvisso Guds objekt men hon är också alltid, självklart ett subjekt. En självständig del av skapelsen för annars kan aldrig ett möte ske. Gud handlar genom Jesus och vi möter det som subjekt även om vi inför Gud är objekt för Guds handlande. Det är i grund och botten nåd, det kommer inte an på vår prestation, försoningen är aldrig prestation. Det är bejakande av ett möte, där Gud sökt upp oss.  Försoning rör existensen, det handlar om vårt vara och därmed finns alltid skuggan av skam och lurar därför söker Gud oss ständigt för ett möte, för vår existens är essens för Gud och skuggorna vill Gud belysa och upplysa.

   Detta möte mellan Ursubjektet Gud och objektsubjektet människa kan i sin tur vara en förebild för mellanmänskliga relationer.   

PS/

För dig som läst detta inlägg för första gången kan jag berätta att det finns en antologi som heter Stororden, den presenterar ett antal Storord i kristen tro. Dessa har jag reflekterat över i denna blogg, bara att scrolla i bloggarkivet så hittar du dem.Vandringen med antologin Stororden har tagit längre tid än jag tänkte mig från början, nu återstår nio Storord. Hoppas att du som läst och läser dem blir nyfiken att söka vidare fördjupning i Stororden.