Med SOfOS : Frö och surdeg

Hur står det till med ert tålamod?

För min del är tålamod en kluven historia. Vissa situationer, speciellt de som inbegriper väntan av olika slag är mycket tålamodsprövande. Inför andra situationer, som att lyssna, då är jag mycket tålmodig. Berättelserna i dag uppmuntrar oss till tålamod och mod att tåla prövningar som drabbar oss i livet och i vår väntan på Guds rikes genombrott.

Innan vi fördjupar oss i det, vill jag göra er uppmärksam på att den vita färgen har bytts ut till den violetta, det betyder att vi fördjupar adventsförväntan och glädjen inför julen och Jesu ankomst med ett allvar. Adventsfastan är ett faktum. Det allvaret avspeglas i berättelserna idag, de är som ringar på vattnet från de två föregående söndagarna. Domssöndagen och 1 Advent och 2 Advent handlar alla tre om Himmelriket, Guds riket och hur Jesus har kommit och skall komma åter.

Himmelrikets fulländning

Den får vi en glimt av i profeten Jesajas ord väl sammanfattat i meningen ”Fröjd och glädje följer dem, sorg och suckan flyr.” I väntan på detta uppmanar Jesaja oss att fatta mod och inte vara rädda. Rättfärdighet och rättvisa kommer att skipas och det är Gud som vedergäller och räddar inte vi. Återigen så väsentligt att påminna oss om. Det är också vad Jesus ständigt påminner om när han undervisar och vägleder, döm inte varandra. Visa barmhärtighet och tålamod. Jesus gestaltar i sitt liv den banande vägen för himmelriket som Jesaja profeterar om.

”Herrens ankomst är nära”, skriver Jakob i sitt brev, han uppmuntrar församlingen att vara uthålliga i sin tro när de utsätts för prövningar, precis som Job var. De första kristna var övertygade om att Jesus skulle komma tillbaka inom en snar framtid. Så blev det inte, i alla fall inte synlig, inkarnerad, verklig att se och ta på. Just det väntar vi fortfarande på. Men med oss är Anden, hjälparen och vägledaren.

Guds tideräkning är inte vår tideräkning.

Det är helt enkelt därför vi behöver uppmuntras i tålamod. Och öva upp vår blick för att Jesus redan har sått Himmelrikets frö och lagt surdegsklimpen i vår vardagliga livdsdeg. Himmelriket börjar i det lilla här och nu och en dag kommer vi få skåda storheten i Himmelriket, den dagen väntar vi på och den kommer när den kommer. Vår förberedelse för den dagen är att bli uppmärksamma och därför använder sig Jesus ofta av vardagliga liknelser för det är mitt i livet som vi lever i relation till Gud och varandra, 24/7 helt enkelt. Två vardagliga liknelser som trots ett tvåtusenårigt tidsspann är lätta att ta till sig.
Jesus använder bilden av senapskornet för det lilla utifrån ett rabbinskt ordspråk välkänt i hans samtid och att senapskornet inte är det minsta fröet, det visste man redan då. Med bilden vill Jesus berätta att det lilla senapskornet, det vill säga Himmelriket, har sin grund i och kan anas och upplevas i de små sammanhangen. Utifrån de små sammanhangen kan något stort växa, som ett träd. Det berättas i andra skapelseberättelsen i 1 Mosebok om Livets träd som ger kunskap om gott och ont. Vi smakade frukten av det trädet och vi vet innebörden av det. Vi lever inte i en paradisisk tillvaro och vi har mängder av kunskap om gott och ont och på gott och ont. Vi har däremot inte en fullständig kunskap, den kunskapen har endast Gud. Dessutom är vi dödliga.

Att senapskornet ska växa upp till ett träd är en bild för Livets träd och ett fullkomnat tillstånd, ett Himmelrike som både är något som väntar oss och var ett ursprungligt tillstånd. Fröet sås här och nu.

Den andra liknelsen är ännu mer igenkänningsbar.

Gömd i vår vardag för att genomsyra våra liv finns himmelriket som en liten surdeg.

Vi kan se den stora degen - tre mått är ca 39-40 liter mjöl – som en bild för våra liv. Alla som bakat vet hur bra det blir ibland och hur misslyckat det kan bli ibland. Och en hel del hänger på hur jästen/ surdegen får genomsyra och jäsa. Himmelriket ska genomsyra våra liv och det börjar i det lilla.
Det börjar i tålamodet med oss själva, vår nästa och vår väntan på svar på livet stora frågor. Gud var finns du i våra liv? Jesus, du har lovat att vara med oss alla dagar till tidens slut men jag ser dig inte, jag hör dig inte och jag upplever inte din närvaro. Ibland är det tvärtom vi häpnar i förundran för glimtar av Guds närvaro och vi ser Jesu närvaro i olika livsögonblick. Guds skapelse visar sig i all sin skönhet.
I mötet med människor uppmanar Jesus ständigt oss att koncentrera oss på här och nu. Det fångar Jakob upp i sitt brev när han bland annat skriver ”klaga inte på varandra”. Kloka ord. Vår tid här på jorden och i livet är för kort för att vi ska fastna i klagan. Livet är för kort för att leva snävt. Det är en utmaning att finna balansen mellan att hävda sin rätt och ha tålamod med att skeden löser sig. Kanske till och med bestämma sig för att släppa taget och låta vara. Överlåta sig i tillit till att det som inte rättvist löser sig här gör det i en framtid vi inte vet något om. Allt får inte sin lösning och sina svar. Lika lite som att vi likt jordbrukaren kan påverka höstregn och vårregn. I väntan på den fulla kunskapen om Himmelriket får vi leva i tålamod och öppna oss för att ta tillvara på himmelrikets glimtarna som likt surdegen i mjölet ligger gömt mitt i vår vardag. Det är ett löfte Jesus gett. Så på så vis har både Jesaja och Jakob rätt. ”Se, er Gud är här” och ”Herrens ankomst är nära”.