Med SOfOS : I ögonhöjd - utan trösklar

God Jul hälsar vi varandra i natt.

Ja säkert har vi redan tjuvstartat för några dagar sedan och det är helt ok. När vi hälsar varandra med God Jul möts vi i ögonhöjd. Det är ett ögonblick av ett möte mellan ett jag och ett du. Just julen handlar om relationsskapande på ett alldeles speciellt vis.

När herdarna hämtat sig från de överrumplande änglahälsningarna och sökt sig in till Betlehem möter de Maria och Josef i ögonhöjd och framför allt möter de huvudpersonen Jesus, Messias, Herren i ögonhöjd. Lindad och lagd i ett fodertråg för djur, en krubba. De möter en nybliven familj, en mor, Maria som fött sitt barn under stjärnhimlen tillsammans med sin trolovade man Josef, som inte ens var far till barnet.

I fredags läste jag en krönika i Svenska Dagbladet med rubriken ”Julens budskap vårt mest lyckade skämt.” Trots den tillspetsade rubriken är det ingen negativ krönika. Skribenten vill lyfta fram paradoxen och ironin av att Jesus som vi i vördnad och glädje firar som Frälsare och Konung som fond i berättelsen har maktens elit. Kejsare Augustus, Ståthållare Quirinius och längre fram i berättelsen kung Herodes är så lång ifrån den Frälsare och Konung som Jesus visar sig vara, hans rike är av ett helt annat slag. Bra att påminna sig om att ironi kan vara just humoristisk och inte illvillig. För i dagligt tal har ironin ofta en tvist av tjuvnyp.Skribenten påtalar att humor lätt uppstår när två motsatser stöter emot varandra. Och det om något sker i julens händelser så visst går det att tolka det som att julens budskap har sin humor.

Personligen ser jag det snarare som att paradoxer är människans arvslott.

En självklar del av våra liv. In i den paradoxala tillvaron av gott och ont, välvilja och illvilja, maktfullkomlighet och solidaritet, humor och allvar, det förklarliga och det oförklarliga, rakt in i en sårbar värld blir Gud människa. Genom inkarnationen, föds Gud in i vår verklighet, på det allra enklast tänkbara viset. Det var inte väntat när man läste profetiorna om, ”Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.” Med de epiteten förväntades födelsen minst äga rum i ett palats, inte under en stjärnhimmel. Så visst är det en stor motsägelse Guds avsikter är outgrundliga. Och Gud väljer det enkla före det storslagna. Vi kan fundera på hur det kommer sig?

Från Bibelns första berättelser i 1:a Mosebok skapar Gud relationer, mellan Gud och människa, mellan människa och människa. För att goda relationer ska uppstå och fungera behöver vi mötas i ögonhöjd. Det gäller framför allt mellan människa och människa, vi behöver se varandra i ögonen. Men det gäller också vår relation med Gud. Genom att bli människa, låta sig födas in i vår verklighet på det allra enklaste vis finns inga hinder för någon att leva i relation till Gud. Nu är Gud mycket mer än mänsklig.

Gud är Gud, Gud benämner sig själv som ”Jag är”, det vill säga själva varat.

Subjektet med stort S och den som inte helt låter sig förklaras men anas på olika vis.Vår kristna tro är utmanade, både svår och enkel att ta till sig och leva med. Men tron har inga höga trösklar. Till dig som upplever höga trösklar vill jag säga att de är skapade av människor. Självkritiskt kan vi som kyrka bekänna att kyrkan haft en del av sådant tröskelbyggande.I julevangeliet finns inga trösklar. Änglarna bär Guds bud till herdarna mitt i deras vardag av att vakta sin hjord. Och deras vardag blir förvandlad till högtid när den himmelska härskaran förkunnar att de är utvalda att vara de första att möta Gud.

Återigen livets skiftningar av vardag och högtid och det som våra liv är fyllda av, paradoxer. Vi är samlade här i Gustaf Adolfskyrkan för högtid, för att fira inkarnationen, Guds människoblivande i Jesus Kristus. Vi hör inte den himmelska härskaran men vi har hört orden sjungas i lovsången där vi varit med och stämt in. Här i högtiden och i vår vardag söker Gud dig och mig för en relation och är vi öppna och vidsynta som en gång Maria var när hon fick budet om att blir mor till Guds Son kan Jesus födas i våra hjärtan. Det i sin tur får betydelse så att vi kan mötas i ögonhöjd och i varje människa se en glimt av Guds väsen eftersom Guds avbild finns i varje människa och Gud själv blev människa.