Tankar i Påsk - Annandag påsk 21 april

Lukasevangeliet 24:36-49 

    Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: "Frid över er!" De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg. Då sade han: "Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har." Och han visade dem sina händer och fötter. Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: "Finns det något att äta här?" De räckte honom en bit stekt fisk, och de såg hur han tog den och åt. 

    Han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna." Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. Och han sade till dem: "Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni skall vittna om allt detta. Och jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden." 

Dagens predikan vid Mässa i glädjens tecken i Hjorthagskyrkan

Brukar ni leta fyrklöver? Spana som en hök eller krypa runt i gräset för att försöka hitta den där fina, lilla, nästan hjärtformade fyrklövern som enligt vår folktro ska ge oss lycka.

Ofta får jag bilder framför mig när jag läser Bibelns berättelser och inför den här predikan såg jag fyra meningar som stack ut, de blev som en fyrklöver inför mina ögon. Meningarna lyste igenom hela texten för att de så tydligt förmedlar det glada budskapet för idag, lyckobudskapet. Att ljuset är starkare än mörkret, att vi fått gåvan livet efter livet här, det vill säga livet är i längden starkare än döden.

Frid över er! säger Jesus. Det är det första hjärtformade klöverbladet. När sorgen och förvirringen är som starkast kommer Jesus med frid till lärjungarna. Frid och i förlängningen fred är ett av de viktigaste budskapen Jesus kommer med. Orden andas närvaro och gemenskap och även tröst. Här vill Jesus speciellt förmedla att han alltid är med oss nu, i framtiden och bortom döden, ofattbart. Helt oförklarligt står han där, vem skulle inte bli både rädd, glad och förvånad, vad är det som händer?

Vilket leder över till det andra klöverbladets mening som är befriande realistiskt. Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro frågade han dem: "Finns det något att äta här?" Vi som är här har tillsammans en massa olika bilder av hur vi tänker att Jesus var som person. För mig är Jesus en otroligt jordnära och praktisk person likaväl som djupt religiös och andlig. Jesus behövde övertyga lärjungarna om att det är han som står där, konkret, vid liv, fast de sett honom dö. Och då kommer den oväntade frågan Finns det något att äta här? En död kan inte äta, fast Jesus kunde. Förutom för att övertyga  lärjungarna om att han verkligen är den han är tänker jag att han ville påminna dem om deras sista måltid tillsammans. 
   Att äta är livsnödvändigt och vi gör det gärna tillsammans. Det spelar ingen roll om gemenskapen är kring en kopp kaffe eller ett påskbord som dignar av läckerheter. Det är gemenskapen som är det väsentliga. Så viktigt är det för Jesus att han lägger till ett nytt minnesmoment till den måltid som judarna äter vid påsken och det blir nattvarden. vår andliga livsnödvändighet. Ett mycket jordnära sätt för att vi alltid ska minnas honom. Enkelt bröd och vin, som blir en gemenskap med Jesus bortom tiden och rummets gränser. En måltidsgemenskap som även är här och nu tillsammans med varandra.

Den näst sista klöverbladsmeningen handlar om våra sinnen. Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. Lärjungarna behövde hjälp att förstå vad som hänt och att det förutsagts genom profeterna i Bibeln var sant. Påskens händelser är ett mysterium som vi bara ödmjuk får välja att tro på eller inte. Och vägen till tro tänker jag går genom alla våra sinnen, inte bara vårt intellekt och vårt förnuft utan genom alla sinnen kan vi bli medvetna om Guds närvaro här, just nu, i sin kyrka i Hjorthagen. 
   Vi tänker nog inte särskilt ofta på våra fem sinnen? Synen, hörseln, känseln, smaken och lukten, vi tar det som så mycket annat för självklart. Kanske lägger en del av oss till intuitionen som vårt sjätte sinne. När vi ser oss omkring är allt här i kyrkan smyckat till Guds ära. När vi tittar på varandra ser vi en glimt av Guds avbild i vår medmänniska. Vi hör alla orden i texterna som har lästs under ett par tusen år. Just nu hör ni mina ord  och strax får vi höra kören sjunga. Allt handlar om Gud, om Jesus, om hur det är att vara människa. Om en stund får vi smaka och dofta oblaten och vinet. Vi känner värmen från ljusen och av personerna som sitter närmast oss. Allt det tillsammans med vårt intellekt och vårt förnuft och intuitionen, om vi bejakar den, hjälper oss att öppna upp för att bättre förstå hur Gud, genom berättelserna om Jesus och alla andra i Bibeln, vill leva ett osynligt liv tillsammans med oss här och nu och in i evigheten. Det som Palus skriver om i episteln vi hörde.

Slutligen, det sista hjärtformade bladet i lyckoklövern är meningen Ni skall vittna om allt detta. Det gjorde lärjungarna och därför är vi här idag och firar mässa i glädjens tecken. Nu är det vår tur att vittna om allt detta. Att berätta om den kristna tron. Vi är inte så jättebra på det i Sverige, lite ovana att  prata om tro och ändå kan det vara något så enkelt som att imorgon, på jobbet eller i skolan eller var du kommer att vara berätta, jag var i kyrkan i helgen för att fira glädjens högtid, påsk. 
Amen

Tankar i Påsk - Påskdagen 20 april

Markusevangeliet 16:1-8 

    När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Och de sade till varandra: "Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?" Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: "Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd.  Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: 'Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.' " Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.

Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Kvinnorna kom med sorg och omsorg och möttes av den bortrullade stenen och orden från den okände mannen, kanske en ängel. Och alla tankar och känslor byttes till förskräckelse, förvirring som kläddes i tystnad och rädsla.

Så slutar Markusevangeliets äldsta och bäst bevarade handskrifterna. Vad det korthuggna svaret beror på vet vi inte. Det abrupta slutet rimmade inte med övriga evangelisternas skildringar. V 9-20 är ett senare tillägg till evangeliet och är en sammanfattning av de övriga evangelierna och Apostlagärningarna. 

[Markusevangeliet 16:9-20 

    När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner.  Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det. Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda. 

Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. Han sade till dem: "Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd. Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska." 

    När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.]

Bön
Gud, vårt tack och vår glädje är bortom ord, en ödmjuk, tyst förundran inför livets seger över döden. Vägled oss att tro på hoppet och kärleken. Amen

Tankar i tomhet - Påskafton 19 april

 

Fredad plats Sergels torg

Påskafton skulle kunna kallas för Tystnadens dag eftersom vi befinner oss i en stum sorg, en tomhet, Jesus har dött. Inga (få) gudstjänster firas, stillhet råder i våra kyrkor. Tystnaden fylls av ekon från dödsriket. Det finns inga beskrivningar i evangelierna av hur Jesus tillbringade en tid i dödsriket, men enligt tradition är det där Jesus är just nu. Judas är också död, vi vet att han ångrade sitt svek och i sin förtvivlan tog han sitt eget liv. Det finns en föreställning om att Jesus och Judas möts dödsriket. Jag har skrivit ett libretto till en opera som en musikerkollega i Oscars församling skrivit musiken till som heter Judassånger (kan finnas på Youtube). Vi får följa hur Judas har modet att se sitt svek i mötet med Jesus. 
Åtskilliga teologer, konstnärer och musiker har skapat bilder av dödsriket, ofta skrämmande och utmanande. Judassånger bidrar med ytterligare en bild av dödsriket, i musik och ord. Jesus visade under sitt liv att han alltid lyssnade in och mötte människor just där de befann sig. Det gör han nu också, i dödsriket.

Under århundraden efter århundranden har människor endast sett ondska i Judas och inte sett den ofrånkomliga roll Judas har i frälsningshistorien. Att kalla någon för Judas har blivit synonymt med förrädare. Det är tänkvärt att de allra flesta bibelöversättare översätter verbet para-didomi  med ordet förråda när det handlar om Judas, men på alla övriga ställen där ordet förkommer översätts det med att överlämna eller liknande ord.

Jag tror inte att Judas var predestinerad för att förråda utan en rad omständigheter, hans egna val utifrån hans tro, förväntningar och sin egen person ledde fram till den roll han tog och faktiskt fick av Jesus. Judas agerande tydliggör existentiellt den tunna hinnan mellan godhet och ondska som vi alla är bärare av men vi sällan vill kännas vid. Likaså glappet mellan förväntan och ouppfylld förväntan. Det är omständigheter och val som bidrar till våra handlingar. Judas upplever sig sviken och därför sviker han. Jesus ser och vet detta. Judas konkretiserar sveket genom att överlämna Jesus till makten, till romarna.

När Judas möter Jesus får han förklara sig. Våra sätt att se på svek och livets alla mörka, skuggiga händelser, skiljer sig från Guds sätt att se, det visar Jesus under sitt liv. Vi dömer varandra på ett sätt som vi oftast inte borde göra, vi vill alltför lätt ta Guds plats och döma. Försoning och förlåtelse är Storord i kristen tro, gäller det även Judas? Svaren skiftar. Vi möter komplexiteten i relationen mellan Jesus och Judas. Det mötet kan också i överförd mening gälla för vem som helst i relation till Jesus när vi funderar kring våra svek och våra synder.

Kören sjunger mot slutet av operan, ”Lycklig den som inte måste döma sig själv och som aldrig ger upp hoppet.” JSV 14:2. Orden vill förmedla att den dag vi står ansikte mot ansikte med Gud är det Guds dom över våra liv, genom Jesus, som är det enda som räknas. Även i det mest nattsvarta och oväntade finns möjligheter och hopp. Vi har vår tro och vår tillit till löftet om uppståndelsen. Ingen av oss vet, ingen har facit vad som sker efter vår död, för att låna Paulus ord, den fulla kunskapen har vi inte. Våra funderingar kring mötet med Gud efter vår död är som en gåtfull spegelbild.

 

Tankar i Stilla veckan - Långfredag 18 april

 

Markusevangeliet 15:1-47 

    Tidigt på morgonen överlade översteprästerna med de äldste och de skriftlärda, hela rådet. De lät binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus. Pilatus frågade honom: "Du är alltså judarnas kung?" Han svarade: "Du själv säger det." Översteprästerna riktade många anklagelser mot honom, och då frågade Pilatus honom: "Har du ingenting att svara? Du hör ju hur de anklagar dig!" Men han svarade ingenting mera, och Pilatus blev förvånad. Vid högtiden brukade Pilatus alltid frige en fånge åt dem, den som de bad om. Nu satt en som kallades Barabbas fängslad tillsammans med upprorsmännen som hade begått mord under oroligheterna. Folket tågade upp till Pilatus och bad honom göra som han brukade. Han svarade: "Vill ni att jag skall släppa judarnas kung?" Han förstod att det var av avund mot Jesus som översteprästerna hade utlämnat honom. Men översteprästerna hetsade upp folket till att begära att han skulle släppa Barabbas i stället. Pilatus sade på nytt: "Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?" De ropade: "Korsfäst honom!"  Pilatus frågade: "Vad har han gjort för ont?" Men de ropade ännu högre: "Korsfäst honom!"  Pilatus, som ville göra vad folket begärde, frigav Barabbas. Jesus lät han piska och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

Soldaterna förde in honom på gården, alltså i residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan.  De klädde honom i en purpurröd mantel och vred ihop en krans av törne och satte den på honom. Sedan hälsade de honom: "Leve judarnas konung!"  De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och föll på knä och hyllade honom. Och när de hade hånat honom tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder och förde ut honom för att korsfästa honom. En man som just kom förbi på väg in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, tvingade de att bära hans kors.  De förde Jesus till det ställe som kallas Golgota (det betyder Skallen). Där gav de honom vin med myrra, men han tog inte emot det. De korsfäste honom, och de delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. På anslaget med anklagelsen mot honom stod det: Judarnas konung. Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom.

De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: "Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar - hjälp dig själv nu och stig ner från korset."  Likaså gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom sinsemellan och sade: "Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han som är Messias, Israels konung, nu får han stiga ner från korset, så att vi kan se det och tro på honom." Också de som var korsfästa tillsammans med honom skymfade honom.

Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eloi, Eloi, lema sabachtani?" (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). Några som stod intill hörde det och sade: "Han ropar på Elia." En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, satte den på en käpp och gav honom att dricka och sade: "Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom." Med ett högt rop slutade Jesus att andas. Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: "Den mannen måste ha varit Guds son." 

     Längre bort stod också några kvinnor och såg på, och bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor och Salome. De hade följt med honom och tjänat honom när han var i Galileen. Och där var många andra kvinnor, de som hade gått med honom upp till Jerusalem. 

    Då det redan hade blivit kväll - det var förberedelsedag, alltså dagen före sabbaten - kom Josef från Arimataia, en ansedd rådsherre, som också han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig och gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus blev förvånad över att Jesus redan skulle ha dött. Han kallade till sig officeren och frågade om Jesus verkligen var död. När han fick veta det av officeren skänkte han Josef den döda kroppen. Josef köpte linnetyg, tog ner honom och svepte honom i tyget. Han lade honom i en grav som var uthuggen i berget och rullade en sten för ingången till graven. Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var han blev lagd.

 

Bön
Gud, vi ber med Jesu ord, 

* Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör. I dig ser vi försoningens storhet och gåtfullhet. Därmed visar du oss även den mänskliga förlåtelsen möjlighet och väg, till läkedom för våra trasiga själar. 

* Sannerligen, redan idag skall du vara med mig i paradiset. In i det sista visar du förståelse och ger upprättelse och gör inte skillnad på oss utan ser vårt innesta. Tack för att du har öppnat vägen till paradiset.

* Kvinna, där är din son - Där är din mor. Du visar att vår gemenskap med varandra sträcker sig bortom blodsbanden. Det finns alltid nya möjligheter till fördjupad samhörighet, till stöd, till trygghet, det ger oss hopp. 

* Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig? Tvivel och tro - tro och tvivel. Du är inte en  övermänniska – i Jesus  är du en sann människa som har känt livets olika skiftningar in på bara huden och den djupaste förtvivlan och det nattsvarta mörkret.  

* Jag är törstig. Du förnekar inte kroppens behov. Hjälp oss att  se att vi är skapade som en helhet av kroppen och andens boning själen. 

* Det är fullbordat. Ängelns budskap till Maria har gått i uppfyllelse. Du ska bli havande och föda en son och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den högstes son....hans välde ska aldrig ta slut.

* Fader, i dina händer lämnar jag min ande. Gud, genom Jesus Kristus, visar du oss vårt ursprung, vår väg och vårt mål. Och Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse.
Amen

 

Tankar i Stilla veckan - Skärtorsdag 17 april

 

Getsemane trädgård

Markusevangeliet 14:12-72 

    Första dagen av det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades, frågade lärjungarna: "Vart vill du att vi skall gå för att ordna påskmåltiden åt dig?"  Då skickade han i väg två av dem och sade åt dem: "Gå in till staden. Där möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom, och där han går in skall ni säga till den som äger huset: Mästaren frågar: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?  Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som redan står färdigt. Där skall ni ordna för oss." Lärjungarna gav sig i väg, och när de kom in i staden fann de att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden. På kvällen kom han dit med de tolv. Medan de låg till bords och åt sade Jesus: "Sannerligen, en av er kommer att förråda mig, han som äter med mig." Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: "Det är väl inte jag?" Han svarade: "Det är en av de tolv, han som doppar i skålen tillsammans med mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född." Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: "Ta detta, det är min kropp." Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den.  Han sade: "Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många.  Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike."

När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. Där sade Jesus till dem: "Ni skall alla komma på fall, ty det står skrivet: Jag skall dräpa herden, och fåren skall skingras. Men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galileen." Då svarade Petrus: "Även om alla andra kommer på fall, så skall inte jag göra det!" Jesus sade: "Sannerligen, redan i natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger ha förnekat mig."  Men Petrus försäkrade: "Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig." Och detsamma sade alla de andra. Så kom de till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: "Sitt kvar här, medan jag ber."  Men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Bävan och ångest kom över honom, och han sade till dem: "Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka." Han gick lite längre bort, föll ner på marken och bad att få slippa denna stund, om det var möjligt.  Han sade: "Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."  När han kom tillbaka fann han att de sov, och han sade till Petrus: "Simon, sover du? Orkade du inte hålla dig vaken en enda timme? Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag."  Så gick han bort igen och bad med samma ord. När han kom tillbaka fann han igen att de sov; de kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle svara. För tredje gången kom han tillbaka, och då sade han: "Ja, ni sover och vilar er! Det räcker nu. Stunden är inne, Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig." 
Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste.  Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: "Den som jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!" När han nu kom dit gick han genast fram till Jesus. "Rabbi", sade han och kysste honom. Då grep de Jesus och höll fast honom. Men en av dem som stod där drog sitt svärd, slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. Då sade Jesus till dem: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Var dag har jag varit med er i templet och undervisat utan att ni har gripit mig. Men skriftens ord skulle gå i uppfyllelse."  Alla övergav honom och flydde.  En ung man som bara hade ett linneskynke på sig ville följa med Jesus. Honom tog de fast,  men han lämnade skynket kvar och sprang sin väg naken.

De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda. Petrus följde efter på avstånd, ända in på översteprästens gård, och där satt han sedan bland tjänarna och värmde sig vid elden.Översteprästerna och hela rådet sökte få fram vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de lyckades inte. Många vittnade falskt mot honom, och deras vittnesmål stämde inte överens. Några kom med det falska vittnesmålet att de hade hört honom säga:  "Jag skall riva ner detta tempel som är byggt av människohand och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand."  Men inte heller nu stämde vittnesmålen överens. Då reste sig översteprästen från sin plats och frågade Jesus: "Skall du inte svara på deras beskyllningar?" Men han teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: "Är du Messias, den Välsignades son?"  Jesus svarade: "Det är jag, och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln."  Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: "Vad skall vi nu med vittnen till?  Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?" Alla fann att han förtjänade döden. Och några började spotta på honom, de band för ögonen på honom och slog honom och sade: "Visa att du är profet!" Och vakterna gav honom örfilar.

Petrus var nere på gården. Då kom en av översteprästens tjänsteflickor,  och när hon fick syn på honom där han satt och värmde sig såg hon på honom och sade: "Du var också med Jesus, han från Nasaret."  Men Petrus förnekade detta: "Jag förstår inte alls vad du menar." Och han gick ut på den yttre gården.  När flickan fick se honom där sade hon återigen till dem som stod i närheten: "Han är en av dem!" Petrus förnekade det på nytt. Strax efteråt sade de som stod där till Petrus: "Visst är du en av dem, du är ju från Galileen."  Då svor han och bedyrade: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om!"  I samma ögonblick gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg detta som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen har galt två gånger skall du tre gånger ha förnekat mig." Och han brast i gråt.

Idag får händelserna stå okommenterade, inte av lättja utan av ett behov av att låta orden som skildrar dramatiken få bära sig själva. Idag på Skärtorsdagen får nattvarden - måltiden som Jesus gett oss, måltiden som är hans utgivande av sig själv - vara det som är vårt centrum. Måltiden dit vi får komma med vår nakna själ.

Bön
Gud, tack för din måltid förverkligad av dig genom Jesus. Tack för förlåtelsen genom din kropp och ditt blod. Tack för gemenskapen bortom tiden och rummets gränser. Tack för din ständiga närvaro oavsett hur och vad vi känner och tänker. Tack för försoningens mysterium. Tack för nåden. Amen 

 

Tankar i Stilla veckan - Onsdag 16 april

 

Markusevangeliet 14:3-11 

    Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: "Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga." Och de grälade på henne. Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne." Men Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda honom. De blev glada och lovade att ge honom pengar. Och han sökte efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus. 

Det här är en så tät berättelse för den samlar vår mänskliga sårbarhet, storhet och besvikelse i några meningar. 
Jesus skyr inte sårbarhet och utsatthet, han umgås med alla här hemma hos Simon den spetälske, ursprungsordet kan betyda vilken sjukdom som helst och vi vet inget om värden mer än hans namn. 
In i berättelsen träder en icke namngiven kvinna och agerar helt oväntat. I sin handling visar hon sårbarhet och storhet på en och samma gång. Handling pekar på två faktum, Jesus blev smord inför den komman begravningen och samtidigt var smörjelsen ett konungsligt tecken, ett Messiastecken. Vilka som blev förargade vet vi inte, några, säkert lärjungarna men även andra följare som chockerades över hennes handling och att det dessutom var en dyrbar olja. Kvinnan förstod någonting som de andra ännu inte förstod. Jesus vet det och tar henne i försvar. En som fick nog var Judas, det går nästan att känna i kroppen hur besviken och förvirrad  han var, det han förväntade stämde inte längre in på verkligheten. Var Jesus bara en falsk profet, en i raden av de helbrägdagörare som fanns? 

Bön
Gud, när vårt inre är en enda röra av tankar och känslor, som sårbarhet, storslagenhet, besvikelse och undran hjälp oss att besinna oss, ta ett steg tillbaka och andas. Stilla oss i bön, söka din hjälp och din tröst och varandras hjälp och tröst. Tack för att du gått vägen före oss. Livet är oförutsägbart i all sin vardag och vanlighet. Amen

Tankar i Stilla veckan - Tisdag 15 april

 

Markusevangeliet 13:32-14:2 

    Dagen och timmen känner ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. Se till att ni håller er vakna, ni vet inte när tiden är inne. Det blir som när en man har rest bort; han har lämnat sitt hus och låtit sina tjänare ta hand om det, var och en med sin uppgift, och han har befallt portvakten att vaka. Håll er alltså vakna, ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller i gryningen eller på morgonen. Se upp, så att han inte plötsligt kommer och finner er sovande. Jag säger till er, och jag säger till alla: Håll er vakna!

  Det var två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att kunna gripa honom med list och döda honom. De sade: "Inte under själva helgen, för då kan det bli oro bland folket." 

I min Bibel har jag ringat in Håll er vakna! och så har jag en liten asterisk till några ord jag skrivit längst upp på sidan, *Leva medvetet i nåden*. Jag är en person som läser det mesta med pennan nära mig utom romaner (kan bli ett hundöra i dem) och tidningar. I Bibeln betyder det att pennan hjälper mig att föra samtal med orden och med Gud. Både frågor, av alla slag och insikter samsas med understrykningar och små OBS och pilar, utropstecken, frågetecken osv. Och nu är det detta, Håll er vakna! vad som kom till mig när jag skrev *Leva medvetet i nåden* vet jag inte, kanske inspirerad av någon annan bok eller så kom bara orden till mig, vilket som, är orden en bra tolkning för Håll er vakna!. Vi vet inte, vi behöver kapitulera inför detta faktum, Dagen och timmen känner ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. 

Bön
Gud, vi vill så gärna veta och veta mer, sätta vår tillit till all kunskap vi kan få fram och så förstår vi någonstans att din tid, din kunskap, din plan är bortom vår kunskap. Du har gett oss löftet om alltings återställelse, rättfärdighet. rättvisa , hopp, glädje... Du är med oss med din Ande i vår väntan, tack! Hjälp oss att vara ödmjuka och leva medvetet i nåden. Amen

Tankar i Stilla veckan - Måndag 14 april

 

Markusevangeliet 13:24-31 

    Men i de dagarna, efter all denna nöd, skall solen förmörkas och månen inte ge något ljus.  Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas. Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens gräns till himlens gräns. Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå. 

Med inspiration från Skrifterna fortsätter Jesus att måla upp en bild för den sista tiden. Han ger även en förutsägelse om sin - Människosonens - återkomst och Guds rikes framtida genombrott någon gång i en framtid vi aldrig kommer att kunna fundera ut. Människor har försökt tyda tidens tecken för detta under århundraden. Guds tid är Guds och långt ifrån den tid vi rättar oss efter. Ändå finns ett samband, sambandet är vaksamhet, en slags mental beredskap, vi vet inte när, men någon gång. Det är något trösterikt i det, veta men ändå inte veta. Det vi kan göra är att följa med rytmen, som i årstidernas växlingar som är så tydliga för oss i vårt land, vi kan aldrig exakt säga på dagen och säga nu är våren här fast när den väl kommer gläds vi över den.
   

Bön
Gud, släkten har följt släktens gång, himmel och jord har inte förgåtts än, och dina ord består. Gud allt vilar fördolt hos dig och hjälp oss och vägled oss att vara i denna beredskap med både vår oro och vår tillit. Amen

Tankar i Fastan - Söndag 13 april

 

Markusevangeliet 11:1-11 

    När de närmade sig Jerusalem och var vid Betfage och Betania vid Olivberget skickade han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: "Gå bort till byn där framme. När ni kommer in i den hittar ni genast en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. Om någon frågar er vad ni gör, så svara: Herren behöver den, och han skall strax skicka tillbaka den."  De gav sig i väg och såg en ungåsna stå bunden ute på gatan vid en port, och de tog den. Några av dem som stod där frågade: "Vad gör ni? Tar ni åsnan?" Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå. De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra strödde ut löv som de tog från träden runt om.  Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!" 
Så kom han in i Jerusalem och gick till templet. Och när han hade sett på allt vände han tillbaka till Betania med de tolv, eftersom det redan var sent. 

Idag, på Palmsöndagen, har jag glädjen att fira musikgudstjänst i Hjorthagskyrkan i eftermiddag, därför blir det en hel predikan. 

Har ni någon gång känt att en välbekant väg som ni går på helt plötsligt känns väldigt lång och svår? Kanske på väg till ett möte av något slag på jobbet, i skolan eller för att möta någon vän eller nått annat. Stegen är tunga och hela känslan olustig. Att ni inte riktigt vet vad som väntar er när ni kommer fram?

Så tänker jag att lärjungarna upplevde det, de kände vägen till Jerusalem väl och de skulle dit för att fira påsk, men de anade att det var något mer på gång. Något som kändes oförutsägbart. Lärjungarna hade i och för sig varit med om väldigt mycket oförutsägbart under hela tiden som de levt tillsammans med Jesus fast nu tänker jag att de anar oråd, känner den där olusten paradoxalt nog tillsammans med en viss förväntan inför påskfirandet, både en allvarets och glädjens högtid.

Berättelsen om hur Jesus rider in i Jerusalem är fylld med symbolik. Löven och palmbladen som strös framför honom och mantlarna som läggs på åsnans rygg är en hyllning för den kung de tror och hoppas att Jesus är. Men åsnan – det vanliga folkets riddjur är ett tecken på att det inte är den kung som de tror och hoppas på. Den som ska skänka dem frihet från romarna och upprätta ett synligt Guds rike på jorden.Vi hörde i evangeliet om hur folk gick före och följde efter och ropade: "Hosianna! Hosianna, som betyder rädda oss, kom och hjälp oss. När jag läser det har jag alltid blivit nyfiken på vilka de var som gick före och efter. Antagligen var de som Du och jag, vanliga nyfikna personer som undrade vad som var på gång.

En del följde förstås redan Jesus och trodde på honom som Messias, sänd av Gud. Om vi gör ett tankeexperiment och gör en tidsresa tillbaka till den här dagen eller om Jesus skulle dyka upp på en Voi på Lidingövägen eller någon annan av Stockholms långa gator, skulle du vara den som går före eller skulle du vara den som följer efter? Jag vet, det är en knepig fråga att svara på. Fast jag varit troende många år och är präst skulle jag nog vara bland dom som går efter, lite på distans och undra vad är det här? Är det verkligen Jesus.

Alla fyra evangelierna har med berättelsen när Jesus rider in i Jerusalem. Fast dom berättar inte exakt lika. Evangelisten Matteus har med en fråga från folket, Vem är han? Frågan tror jag är en bra fråga även för oss, vem är han? För under alla år som gått sedan det här verkligen hände ser livet så annorlunda ut mot då. Vi läser berättelserna, sjunger psalmerna och firar högtiderna men vem är Jesus för dig, i ditt liv? Vad betyder det för Dig att Gud blev människa i Jesus, det som kallas inkarnationen?

När Jesus bjöd in sina lärjungar sa han ofta, Följ mig! Eller, Kom med och se! Enda sättet för oss att följa med och se är att läsa berättelserna om honom. Genom att läsa berättelserna och prata med varandra kan vi komma underfund med vad Jesus betyder för oss i våra liv. Inbjudan att följa med och se är en inbjudan till en relation. Tron kan aldrig bli något annat än en personlig relation till Gud.

När Jesus mötte människor då och oss idag genom berättelserna är ordet inbjudan viktigt för han tvingar sig aldrig på. Lärjungarna kunde sagt nej, några personer Jesus mötte gjorde också det. Så är det även för oss - vi kan alltid säga nej tack. När vi tackar ja till att lära känna Gud genom berättelserna om Jesus och alla profeterna alla andra som det berättas om i vår Bibel kan vi även lära känna oss själva lite bättre. Vi hörde i episteln från Hebreerbrevet att Gud behövde bli människa, bland annat för att göra döden om intet och ge oss gåvan uppståndelsen, livet efter livet här. Det som vi ska fira om en vecka. Dels vet Gud genom Jesus hur det är att vara människa, både det glada och roliga men också hur det är att lida, bli förföljd, bli ensam och utlämnad på olika vis, det som blir så tydligt den här kommande veckan som vi kallar för Stilla veckan.

Jag tänker att det är ett mysterium, så gåtfullt och samtidigt så fantastiskt att Gud valde att bli människa för att vara oss alla nära bortom tidens och rummets gränser. Gud kan hjälpa oss än idag genom vår tro och våra böner. Oavsett om vi är den försiktiga typen som följer efter lite på håll och kanske mumlar Hosianna eller om vi är den som går först, tar ledning och högt ropar Hosianna så har Gud blivit människa för att hjälpa oss, rädda oss, När vi nu går in i Stilla veckan får vi följa med och se och uppleva genom berättelserna hur Jesus går genom lidande och död till uppståndelse. Allt för vår skull.

Amen

Tankar i Fastan - Lördag 12 april

 

Markusevangeliet 13:3-23 

    När han satt på Olivberget, mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom, frågade de: "Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet på att tiden är inne för allt detta?" Då sade Jesus till dem: "Se upp så att ingen bedrar er. Många skall komma under mitt namn och säga: Det är jag, och de skall bedra många. Och när ni får höra stridslarm och krigsrykten, låt då inte skrämma er. Sådant måste komma, men det är ännu inte slutet. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det blir jordskalv på den ena platsen efter den andra och det blir hungersnöd. Detta är början på födslovärkarna. 

    Men var på er vakt. Man skall utlämna er åt domstolar, och ni skall pryglas i synagogorna och ställas inför ståthållare och kungar för min skull, som vittnen inför dem. Först måste evangeliet förkunnas för alla folk. När man för bort er för att utlämna er, så bekymra er inte för vad ni skall säga, utan säg vad som i det ögonblicket läggs i er mun, ty det är inte ni som talar då, utan den heliga anden. Broder skall skicka broder i döden, och en far sitt barn. Barn skall göra uppror mot sina föräldrar och bringa dem om livet. Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. När ni ser den vanhelgande skändligheten stå där den minst av allt borde stå (må den som läser fatta det rätt), då skall de som bor i Judeen fly upp i bergen. Den som är på taket skall inte gå ner och hämta något inne i huset,  och den som är ute på åkern skall inte vända tillbaka och hämta sin mantel.  Ve dem som väntar barn eller ammar i den tiden. Be att det inte sker på vintern. Ty de dagarna blir till ett lidande vars like inte har funnits sedan Gud skapade världen och heller inte kommer att finnas. Om inte Herren hade förkortat den tiden skulle ingen människa bli räddad. Men för deras skull som han har utvalt har han förkortat tiden.  Och om då någon säger till er: Här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte! Falska frälsare och falska profeter kommer att uppträda med tecken och under för att försöka vilseföra de utvalda.  Ta er i akt! Jag har sagt er allt i förväg. 

Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet på att tiden är inne för allt detta? Människans sårbarhet och litenhet i relation till hela skapelsens krafter, vad naturen kan ställa till det och våra egna destruktiva tendenser har alltid väckt funderingar kring jordens undergång, den sista tiden, kampen mellan gott och ont. Det är målande beskrivningar, de apokalyptiska texter finns främst i Daniels bok och Uppenbarelseboken och så finns det nedslag i bland annat evangelierna. Kapitel 13 hos Markus är ett apokalyptiskt kapitel där olika beskrivningar av kampen mellan det goda och det onda finns. Det onda här bland annat beskrivet som falska frälsare och profeter och vanhelgande skändlighet. Lidandet liknas vid födslovärkar, det är på ett vis en märklig koppling. Fast tillhörande den procenten som haft födeslovärkar kan jag på ett vis förstå bilden, det gör ont, och sen kommer förlossningen och glädjen över en nyfödd person. Varje barn som föds är verkligen en ny skapelse. Alla dess mörka berättelser syftar till hoppet om en pånyttfödelse, en ny skapelse. Vi har alltid, precis som lärjungarna funderat över när ska det goda slutligen segra. 

Bön
Gud, just nu är en tid där många söker tyda tecken. Det finns många tecken. Så hjälp oss Gud, att balansera alla händelser och all information som störmmar över oss. Du som har gett oss förnuft och känsla, vägled oss att balansera för att inte fullständigt misströsta i en utmanande tid. Amen

Tankar i Fastan - Fredag 11 april

 

Markusevangeliet 12:41-13:2 

    Han satte sig mitt för tempelkistan och såg hur folk lade ner pengar i den. Många rika gav mycket. Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: "Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på."
När han gick ut från templet sade en av hans lärjungar: "Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!" Jesus svarade: "Du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt skall brytas ner." 

Generositet och girighet handlar om en mental inställning. Du kan vara rik och ge i överflöd eller snål och girig, den som har mycket vill ofta ha mer.  Du kan vara fattig, som änkan, och ge av det lilla hon hade eller fattig och hålla hårt i pengarna. Att ge av ett överflöd är inte lika stort som att ge ur en tunn plånbok. Ögonblicksbilden från templet kan ge oss en tankeställare dels utifrån var vi befinner oss på den ekonomiska skalan men framför allt, hur hanterar vi generositet och girighet i våra liv?

Händelsen leder över till inledningen på berättelser om hur mörkret tätnar och de apokalyptiska tankegångarna blir mer specifika. Jesus ger dem visionen av templets fall och förgänglighet i ett större perspektiv. Vi kan imponeras av de ståtliga och storslagna och ödmjukt konstatera, allt är förgängligt.

Bön
Gud, vår vandring med Jesus upp till Jerusalem börjar lida mot sitt slut. Det är några sista självande dagar kvar tills tiden bryter in i historien och Gud skapar på nytt. Tack för att du är med oss när det mörknar i väntan på livets seger. Amen

Tankar i Fastan - Torsdag 10 april

 

Markusevangeliet 12:35-40 

    Då Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son? David har ju själv sagt, genom den heliga anden: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, så skall jag lägga dina fiender under dina fötter.  David kallar honom alltså herre, hur kan han då vara Davids son?"
Allt folket lyssnade gärna på honom, och i sin undervisning sade han: "Se upp med de skriftlärda, som vill gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torget och sitta främst i synagogan och ha hedersplatsen på gästabuden. De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. Så mycket hårdare blir den dom de får." 

Jesus fortsätter sin undervisning och han gör det i templet, på helig mark, exakt var vet vi inte. Han använder Skriftens argument (Psaltaren 110:1) när han talar och indirekt visar han på sin fullmakt i den han är och det han gör. Det var otänkbart att en son skulle kallas Herre av sin far. Med hjälp av Skriften  pekar orden mot att Jesus må vara kung Davids ättling (son i vidare bemärkelse) men Jesus är mer än en kung med jordiska makt och därför kan han vara Davids Herre. 
   Jesus fortsätter med sin kritik mot makteliten. Omständigheterna är annorlunda men fenomenet att vilja synas och att uttnyttja sin maktposition  är sig likt. Allt makt, såväl religiösa som profana, i de små sammanhangen och i de stora, måste granskas.
   2025 är det viktigare än någonsin såsom läget i världen är. I ett mycket snävt sammanhang kan vi tänka på att det är kyrkoval till hösten. I ett bredare sammanhang är det val till alla våra profana maktcentra nästa år. Se upp med, uppmanar Jesus, det är ord vi behöver ta till oss, se upp och granska all makt!

Bön
Gud, din makt är bortom vår fullständiga fattningsförmåga, vi förstår långt ifrån allt. Lite mer förstår vi av allt det som är mänsklig maktutövning på olika nivåer och olika sammanhang. Gud, vi ber om mod att frimodigt följa Jesus uppmaning, Se upp med.....Amen

Tankar i Fastan - Onsdag 9 april

 

Markusevangeliet 12:28-34 

    En av de skriftlärda som hörde dem diskutera märkte hur väl Jesus svarade och kom fram och frågade honom: "Vilket är det viktigaste budet av alla?" Jesus svarade: "Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren, vår Gud, är den ende Herren, och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte." Den skriftlärde sade: "Du har rätt, mästare! Det är som du säger: han är den ende, det finns ingen annan än han. Att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer." När Jesus hörde att mannen svarade klokt sade han: "Du har inte långt till Guds rike." Sedan vågade ingen fråga honom mera. 

I några meningar ger Jesus det mest centrala och viktigaste budet av alla. Välbekanta ord som vi brukar kalla för dubbla kärleksbudet som inleds med kända ord i den judiska bön som påbjuds att bedjas två gånger om dagen. 
   Jesus visar att han är grundad i sin tros tradition genom att svara den skriftlärde som han gör. Och grunden för allt är Guds kärlek till sin skapelse, till sin mänsklighet, Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Vårt svar till det som i grunden är mycket gott är en trefaldig kärlek, den till Gud, till våra medmänniskor och till oss själva, jag brukar kalla budet för trippelkärleksbudet. Det första steget är på ett vis det enklaste även om det inte är enkelt, det till Gud. Kärleken till vår nästa och oss själva är svårare, det kan bli för mycket åt det ena eller andra hållet och förstås tvärtom för lite. Att leva efter detta bud är det största, större än alla offer som var viktiga när vi gör det historiska nedslaget till mötet mellan den skriftlärde och Jesus. Vi behöver inte tänka på offer. Och budet, det går genom historiens rums- och tidsramar och är lika giltigt idag som då.

Bön
Gud, Det är så enkelt och kan ändå vara så svårt, vägled oss, förlåt oss. Hjälp oss att svara lika klokt som den skriftlärde. Tack för att din kärlek bär vår kärlek till varandra och till oss själva. Amen.

 

Tankar i Fastan - Tisdag 8 april

 

Markusevangeliet 12:13-27 

    Sedan skickade de till honom några fariseer och herodesanhängare, som skulle snärja honom med frågor. De kom och sade till honom: "Mästare, vi vet att du är uppriktig. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen utan lär oss verkligen Guds väg. Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren? Skall vi eller skall vi inte göra det?" Men han förstod att de hycklade och svarade: "Varför vill ni sätta mig på prov? Ta hit en denar och låt mig se på den."  De räckte fram en, och han frågade: "Vems bild och namn är detta?" - "Kejsarens", svarade de.  Jesus sade: "Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud." Då häpnade de över honom.
Sedan kom det några saddukeer - de säger att det inte finns någon uppståndelse - och frågade honom: "Mästare, Mose lär oss i skriften att om någon har en bror som dör och lämnar efter sig hustru men inga barn, så skall han gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern. Nu fanns det sju bröder. Den förste gifte sig och dog utan att lämna barn efter sig. Den andre gifte sig med änkan och dog också barnlös, likaså den tredje. Ingen av de sju fick några barn. Till slut dog också kvinnan. När de uppstår på uppståndelsens dag, vems hustru blir hon då? Alla sju hade ju haft henne som hustru." Jesus svarade: "Är det inte därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt som ni misstar er? När de har uppstått gifter de sig inte och blir inte bortgifta utan är som änglar i himlen. Men vad det beträffar att de döda uppstår, har ni då inte i Moseböckerna läst stället om törnbusken, hur Gud säger till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en gud för döda utan för levande. Ni tar grundligt miste." 

Mästare, vi vet att du är uppriktig. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen utan lär oss verkligen Guds väg. Ett erkännande om än med en baktanke. Fast jag tänker att en del av den lärda eliten - här fariseerna - och de trogna anhängarna av Herodes och därmed romarna antagligen var genuint nyfikna och intresserade av Jesus och hans förkunnelse. Kunde han vara  den väntade Messias? Här varvas en religiös fråga med en politisk het fråga och Jesus ger dem ett häpnande och avväpnande svar.
   In i berättelsen kliver också saddukeerna med en än klurig fråga om uppståndelsen - som de själva inte trodde på - men som de genom sin fråga visar på det som de tycker är orimligt samtidigt som även de försöker snärja Jesus. Jesus som den mästare han är svarar med hänvisning till Skriften. 
   Vi har vår tro och vårt hopp men vi har inga exakta svar på hur uppståndelsen gestaltar sig. Bilden av änglar och framför allt att Gud inte är en Gud för döda utan för levande är för mig personligen något av den trösterikaste beskrivningen. Evangelisten Lukas lägger i sin berättelse till orden ty för honom (Gud) är alla levande. 

Förutom folket, där kunskapsnivån förstås varierade, var den utbildade eliten inom de olika religiösa grupperna samt även en del hedningar det vill säga romare och säkert en och annan grek mfl. de som blev grunden för Jesusrörelsen. Mellan de polemiska och snärjande frågorna och påståendena anar man respekten för Jesus även om den upplevdes som hotande för dem. 

Bön
Gud, än idag väcker ditt budskap till mänskligheten genom Jesus Kristus strid om tolkningar och vad som är sant och inte sant. Hjälp oss till ödmjukhet inför detta och vägled oss att möta varandra med respekt och goda samtal. Hjälp oss med tilliten till mysteriet. Amen

Tankar i Fastan - Måndag 7 april

 

Markusevangeliet 12:1-12 

    Han talade till dem i liknelser. "En man planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort. När tiden var inne skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd. Men de grep honom, pryglade honom och körde i väg honom tomhänt. Då sände ägaren en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och skymfade. Då skickade han en till, och honom dödade de. På samma sätt med många andra: en del misshandlade de och andra dödade de. Nu hade han bara en, sin älskade son, och honom skickade han som den siste. Han sade: 'Min son kommer de att ha respekt för.' Men arrendatorerna sade till varandra: 'Här har vi arvtagaren. Kom så dödar vi honom, då blir det vi som får arvet.' Och de tog fast honom och dödade honom och kastade honom utanför vingården. Vad gör nu vingårdens ägare? Han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt andra.  Har ni inte läst det här stället i skriften: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten.  Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon." De hade gärna velat gripa honom men var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem. Därför lät de honom vara och gick sin väg. 

De hade gärna velat gripa honom men var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem. Här är den religiösa eliten och troligen i bakgrunden en och annan representant för den romerska ockupationsmakten rädda för folket. Den religiösa eliten är förstås rädda för Jesus på ett annat vis än ockupationsmaktens företrädare, de senare är nog mest störda på att någon orsakar oreda, de förra ser en person som utmanar dem på deras egen hemmaplan genom att tolka Skriften på annat vis.    

Maktfullkomliga personer oavsett om det är i ett religiöst eller profant sammanhang kommer till en punkt när de är rädda för folket. Vi ser det runtomkring oss just nu, stora demonstrationer i Istanbul, i Tel Aviv, i Gaza, i Washington osv. alla demonstrationer av olika orsaker men alla i någon mening mot de maktfullkomliga. Mot dem som anser sig stå över demokrati eller tolkar den på sitt eget vis. 

I Jerusalem skärper Jesus nu tonen mot en religiösa eliten och de ratar honom. Jesus möter det med två liknelser, den om vingårdsägarens (Guds) son (Jesus) en förutsägelse om att det kommer att sluta illa. Och stenen i ett husbygger, stenen är en symbol för fasthet och pålitlighet i ett husbygge, inte minst hörnstenen, Jesus är den nya hörnstenen. 
Vilken hörnsten har du i ditt liv?

Bön
Gud, du har gett oss en hörnsten att bygga våra liv på, Jesus Kristus, hjälp oss att ta tillvara på orden om Ordet så att vi tolkar och lever på ett så rättfärdigt vis vi bara kan utifrån att vi inte är fullkomliga utan ständigt utmanas av det som lockar mer, bland annat makt. Amen

Tankar i Fastan - Söndag 6 april

 

Markusevangeliet 11:20-33 

    Nästa morgon när de kom förbi fikonträdet såg de att det var förtorkat ända från roten. Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, ser du, fikonträdet som du förbannade har vissnat!" Jesus sade till dem: "Ni skall tro på Gud. Sannerligen, om någon säger till berget här: Upp och kasta dig i havet! och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det skall gå som han säger, då blir det så. Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så. Och när ni ställer er och ber, skall ni förlåta dem som ni har något otalt med. Då skall också er fader i himlen förlåta er era överträdelser."
De kom tillbaka till Jerusalem, och när han gick omkring på tempelplatsen kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom och frågade: "Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem har gett dig den fullmakten?" Jesus svarade: "Jag har en fråga till er. Svara på den, så skall jag säga vad jag har för fullmakt att göra detta. Dopet Johannes döpte med, kom det från himlen eller från människor? Svara mig!"  De överlade med varandra: "Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom? Men kan vi svara: Från människor?" Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen hade varit en profet. Därför svarade de: "Vi vet inte." Då sade Jesus till dem: "I så fall säger jag inte heller er vad jag har för fullmakt att göra detta."

Det jordiska och det himmelska tar varandra i hand när Jesus ger uppmaningen, Och när ni ställer er och ber, skall ni förlåta dem som ni har något otalt med. Då skall också er fader i himlen förlåta er era överträdelser. Skillnaden mellan oss och lärjungarna är att de hade Jesus hos sig konkret, vi har berättelserna, det är givetvis en stor skillnad för det relationella är så fysiskt. Som alla under och alla Storord som Jesus utförde och sa som på något vis blir svårförståligt och abstrakt för oss. Samtidigt finns det tidlösa alltid där. Gud, genom alla Bibelns berättelser, uppmanar sin mänsklighet till goda relationer. förlåtelse och försoning därför är det naturligt att vi gör vårt yttersta för att förlåta varandra, svårt ibland och kraftfullt trots allt. 

Det mörknar kring Jesus och hans efterföljare, den etablerade religiösa eliten visar sina tvivel på vad Jesus säger och gör och samtidigt, än så länge, visar de sin respekt genom att föra samtal med Jesus. Diskutera och be honom om att förklara sig, det gör de med viss list för att kunna anklaga honom för spridande av villolära. Jesus är lika listig han och ger adekvata svar på deras frågor som får dem att ta ett steg tillbaka, igen. Tiden är inte inne för Jesus att slutföra uppdraget.

Bön
Gud, genom Jesus har du sagt att för dig är allt möjligt, tack. Vi behöver komma ihåg det när vi ibland har så svårt för att förlåta och gå vidare. Ibland känns förlåtelsen helt omöjlig, det blir dubbelt men ändå, vi ber, förlåt oss när vi inte orkar/kan förlåta. Amen 

 

Tankar i Fastan - Lördag 5 april

 

Allegori över söndagen av Ditlev Blunck

Markusevangeliet 11:12-19 

    När de gick från Betania nästa dag blev han hungrig. Då fick han på långt håll syn på ett fikonträd med gröna blad och gick dit för att se efter om det fanns något på det. Men när han kom fram hittade han ingenting annat än blad; det var inte rätta tiden för fikon.  Då sade han till trädet: "Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig!" Och lärjungarna hörde det.  De kom till Jerusalem, och han gick till templet. Där drev han ut dem som sålde och köpte. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han lät ingen bära något med sig över tempelplatsen. Han undervisade dem och sade: "Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste." Detta hörde översteprästerna och de skriftlärda, och de sökte efter ett sätt att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. När det blev sent lämnade de staden. 

Det finns en stor frustration i verserna vi läst. Varför förbanna ett fikonträd när det ändå inte var rätta tiden för fikon? Symboliskt är ofruktbara träd en bild för olydigt folk och Guds dom. För lärjungarna måste det varit helt oförståligt, de visste inte vad som väntade.
   Det är inte helt enkelt att förstå händelsen vid Tempelområdet heller, det finns flera tankar om det. Jag lämnar dem därhän i de här korta tankar. Jesus anknyter i en mening till profeten Jesajas ord om att Templet är öppet för alla. Står det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste.  Endast Gud vet inkarnationens djupaste mening när det handlar om tiden, nu var tiden inne för att fullborda den Gudsmening som Jesus inkarnerade. Att närma sig den räddning, den frälsning som inkarnationen och Jesu offer innebar och innebär är öppen för alla. Templet var symbolen för Guds närvaro bland människor och det var heligt. Något brast för Jesus när han bevittnade kommersen och rörelsena kring Templet, oheligt.
   Mänskligt sett påverkade säkert oron och stressen helt enkelt Jesus, sann människa, sann Gud.

Bön
Gud, på vår vandring med Jesus läser vi berättelserna om den sista tiden, där ord står mot ord. De som är överväldigade av hans undervisning och de som var rädda för hans undervisning. När ord står mot ord i våra liv, hjälp oss att söka saningen och öppenheten. Amen

Uppmärksam läsare ser att jag hoppat över några verser om intåget i Jerusalem, det spar vi till Palmsöndagen. 

Tankar i Fastan - Fredag 4 april

 

Allegori över söndagen av Ditlev Blunck

Markusevangeliet 10:46-52 

    De kom till Jeriko. Och när han tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimaios, son till Timaios. Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret började han ropa: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" Många sade åt honom att hålla tyst, men han ropade ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig!"  Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom." De gjorde det och sade till den blinde: "Var lugn. Stig upp, han kallar på dig." Då kastade han av sig manteln och sprang upp och kom fram till Jesus, och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbouni, gör så att jag kan se igen." Jesus sade: "Gå, din tro har hjälpt dig." Genast kunde mannen se, och han följde honom på vägen.

Den blinde Bartimaios inre klarsyn och rop på hjälp har blivit en förebild för det som brukar kallas Jesusbönen,  Herre Jesus Kristus Guds Son förbarma dig över mig, en av de äldsta formulerade kristna bönerna. Bartimaios hade ingen aning om att Jesus var Guds Son men han hade hört talas om honom och ropade sina ord i tron på en möjlig Messias, ättling till den store kung David. Helande i kung Solomon förekom bland judiska helbrägdagörare kanske tog han inspirationen därifrån och förmodligen hade han sökt hjälp hos helbrägdagörare tidigare. 
   I den korta berättelsen blir det så tydligt hur sårbart det var och kan vara än idag att högljutt söka hjälp, speciellt om man har någon funktionsvariation. Jesus ser och vet och bemöter Bartimaios med samma respekt han bemöter andra och ställer frångan Vad vill du att jag skall göra för dig? Den frågan ställer Kristus fortfarande, till oss när vi ropar vårt Herre förbarma dig. Även om han ser vårt hjärtas innersta, vår nöd, vår längtan så ber Kristus oss att med ord formulera vad han kan göra för oss. Ömsesidigheten kan tjäna oss som förebild i våra mellanmänskliga relationer.

Bön
Herre Jesus Kristus Guds Son förbarma dig över mig!
Herre Jesus Kristus gör så att.......
Amen

 

Tankar i Fastan - Torsdag 3 april

 

Allegori över söndagen av Ditlev Blunck

Markusevangeliet 10:32-45 

    De var nu på väg upp mot Jerusalem, och Jesus gick först. De var fyllda av bävan, och de andra som följde med var rädda. Då samlade han de tolv och talade om för dem vad som skulle hända med honom: "Vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna, som skall göra narr av honom och spotta på honom, prygla honom och döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå." 
Jakob och Johannes, Sebedaios söner, gick fram till honom och sade: "Mästare, vi vill be dig om en sak." -  "Vad vill ni att jag skall göra för er?" frågade han.  De svarade: "Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster." Jesus sade: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?" De svarade: "Ja, det kan vi." Jesus sade: "Den bägare som jag dricker skall ni få dricka, och det dop som jag döps med skall ni döpas med. Men platserna till höger och vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill."  När de andra tio hörde detta blev de förargade på Jakob och Johannes. Jesus kallade till sig dem och sade: "Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." 

Jesus gick först, jag tänker att han alltid går först, även för oss som inte har honom synlig för våra ögon. Jesus gick där med lärjungarna, som var fyllda med bävan. Det som är spännande att fundera över är vilka de andra som följde med var. Och dessutom fundera över hur det kom sig att de var rädda. På något vis hade de antagligen tagit del av de tidigare förutsägelserna om vad som väntade Jesus. Och för en tredje gång förutsäger Jesus sitt lidande, sin död och sin uppståndelse. 
   Även om det var bävan och rädsla i luften verkar en del av budskapet sjunkit in eftersom Jakob och Johannes tar initiativ till att visa sin trofast och mänskligt sätt lite muta sin plats nära Jesus. Svaret Jesus ger dem visar hur lite de ändå förstått av vad det egentligen handlar om. Bägaren är en symbol för det öde som Gud tilldelar människan där lidande är en del och när Jesus tar upp dopet så är det en förutsägelse om hans speciella utvaldhet. Lärjungarna fick smaka på bägaren, lida för sin tro, precis som många, många efterföljare fått göra under alla dess århundranden som följt sen allt fullbordades under stilla veckan och påsken. När vi, var och en döps så är det inte enbart att vi blir medlemmar i Kristi världsvida kyrka vi döps med vatten som är en sinnebild för både prövningar, död och liv. 
   Det är så befriande att tjafsen står med, hur de övriga lärjungarna blir sura och arga på Jakob och Johannes. Det djup mänskliga att vilja ha fördelar möter Jesus med att återigen kärvt, kasta om förutsättningarna för vad det innebär att vara stor. Och det är han själv som är sinnebilden för tjänande och han är den som lyfter oket av våra axlar genom att ge sitt liv till lösen för många.

Bön
Gud, tack för att du gått före oss genom Jesus, tack för att du går vid vår sida med din Ande som andas vid,  i och genom oss. Hjälp oss att påminna oss själva och varandra att finnas för varandra - inte som en lidande tjänare för det finns bara en och det är du genom Jesus - men som tjänande medmänniskor för varandra. Amen