Osynlig närvaro - Glad påsk

Det vilar en stillhet över gryningar, det är som om själva tystnaden hörs. 

Den tystnaden bryts av fågelkvitter så här års. Jag kan tänka mig att det är extra tydligt här på Adelsö men även i stan där jag bor väcks jag av gryningskvitter, ibland i konkurrens av en tidig sopbil. Maria från Magdala, Johanna och Maria, Jakobs mor, hörde inga sopbilar i Jerusalem, men väl fågelkvitter. Solen började sakta värma upp de trånga gränderna och kanske doften av nybakat bröd ackompanjerade doften av deras kryddor som de förberett för att smörja Jesu kropp.
   I sorg och stillhet gick de till graven. Kanske i sällskap av fler sörjande kvinnor som solidariskt stöttade Maria, Johanna och Maria som stått Jesus nära. Det som väntade dem vid graven var något helt oförklarligt som gjorde dem förskräckta och rädda, förvirrade. Jesu kropp var borta och i stället möttes de av ett par änglar.
   Änglarnas kännetecken är att de kommer plötsligt med sin närvaro och förmedlar oväntade nyheter ibland med en outgrundlig kunskap om vad som skett och vad som ska ske framöver, ibland bär de skinande kläder. Änglarna var nästan brutalt uppriktiga Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått. I Bibelns berättelser är änglarna för det mesta mycket pedagogiska så även här, för de vädjade till kvinnornas minnen av vad de hört och lärt av Jesus själv. Nämligen att han efter sitt lidande och sin död ska uppstå på tredje dagen. Det vill säga, just den här dagen.

Och då mindes de hans ibland gåtfulla undervisning och samtalen de haft tillsammans.

Fast så mycket klokare på vad som hänt tror jag inte att de blev just då. När de återvänt till lärjungarna och alla som var samlade berättade kvinnorna vad de varit med om. Det var så osannolikt att de inte blev trodda, förutom av Petrus. Han rusade i väg, tyngd av sorg och troligen också av sitt eget svek när han hade förnekat att han kände Jesus efter att han gripits. Väl framme vid graven blev Petrus lika full av undran som kvinnorna.

   De fyra evangelierna berättar lite olika men över lag ganska lika när det handlar om förvirringen, rädslan och undran. Hur det än gick till i gryningen förändrades livet för alla som följt och trott på Jesus som Frälsaren, Messias, hans ord blev sanna. Deras vittnesmål har överlevt årtusenden och därför firar  vi idag att livet har övervunnit döden, även för oss, inte i tiden och rummet men i ett evighetsperspektiv. Eller som ett barn sa till mig en gång efter att ha mist en förälder, pappa finns i livet efter livet här.
Vi firar livet i dubbel bemärkelse och framför allt livet här och nu. Att Gud på ett alldeles unikt vis genom Jesus för all tid delar våra liv tills han i en okänd framtid kommer tillbaka. Gud känner våra liv från födelse, barndomen, tonårstiden till vuxenlivet, känner alla våra skiftningar av glädje och prövningar tills döden skiljer oss från livet här och för oss till livet efter livet. Allt detta eftersom Gud delat det mänskliga i och genom Jesus.

I dag när vi firar livet och ljuset seger över död och mörker får vi fundera över hur vi på bästa sätt kan förvalta livets gåva, enskilt och tillsammans.

Där kan kvinnorna och lärjungarna vara våra förebilder. Först stöttar de varandra i sorgen och saknaden efter sin vän och mästare. När orden sjunkit in att allt blev som Jesus sagt och de dessutom mött den uppståndne Jesus gick de ut för att berätta den glada nyheten, evangelium. Går vi bortom tidens och omständigheternas raster och ser till allt mänskligt som berättas i vår Bibel är det inte så stora skillnader mellan dem och oss. Vi längtar, arbetar, skapar och utvecklar, älskar, sviker och beter oss på ungefär samma vis som de gjorde. Varför söker ni den levande här bland de döda? Änglarnas fråga till kvinnorna vid graven är indirekt en uppmaning till dem och även till oss, att ta vara på livet och minnas det som Jesus undervisade om och gjorde för det hjälper också oss i våra liv. I mötet med människor lyssnade, upprättade och helade Jesus dem till kropp och själ. 

Jesus såg varje enskild människa för den hon var och ser oss för dem vi är genom sin Andes osynliga närvaro.

Gåvan livet efter livet och ljuset seger över mörkret vill ge oss hopp. Vi behöver mycket hopp och framtidstro just nu i en tid av ökande oro och osäkerhet kring framtiden. I en tid där mörkret hela tiden utmanar det goda, livgivande och ljusa i tillvaron. Petrus ord i Apostlagärningarna ringar in vad det handlar om; Jesus är en vägvisare till livet. Varför söker ni den levande här bland de döda? Tar vi änglarnas fråga och ord på allvar? Och litar vi på att Jesus är och kan vara vägvisare även för oss bortom tidens och rummets gränser? Det är frågor vi var och en behöver fundera över. 
   I gryningen var graven tom, för Jesus Kristus lever och finns här hos oss med sin Ande – vare sig vi förnimmer det eller tror det för han har lovat att vara med oss alla dagar till tidens slut. Profeten Hosea skildrar det med poetisk ord; Så visst som gryningen skall han träda fram, han ska komma till oss som ett regn, ett vårregn som vattnar jorden.
Amen

Predikan på Påskdagen i Adelsö kyrka Lukasserien 

Hosea 6:1-3  
Apostlagärningarna 3:14-16  
Lukasevangeliet 24:1-12