Gud välsigne er

Han sa orden till slut, kyrkoherden Albin i 4:ans humorserie Halvvägs till himlen. Mitt hjärta gladde sig, även om det nu bara är en humorserie.

Dilemmat är inte konstruerat utan i allra högsta grad en verklighet. Skolavslutningar skall enligt skolinspektionen vara icke-konfessionella. Så här formulerar man sig i sin helhet och för att citera några korta rader: "rektorn, som har ansvaret enligt lag, också har kontroll över avslutningens innehåll och utformning. Alla elever ska kunna känna sig välkomna till avslutningen och föräldrarna ska kunna låta sina barn delta utan att de känner att de blir ensidigt påverkade. Enligt skollagen ska undervisningen i skolan vara icke-konfessionell. Den ska vara saklig och allsidig. Trots det kan en avslutning som hålls i kyrkan vara tillåten. Tonvikten bör då ligga på den gemensamma samvaron och inte på religiösa traditioner. "

Låt oss bena lite i detta. Självklart ska skolan vara icke-konfessionell, det är på något vis en sådan självklarhet att argumenten får utebli och jag nöjer mig med att konstatera att grunden givetvis är att vi är en sekulär stat, inte en teokrati som till exempel Iran. Nu har vi också religionsfrihet i vår sekulära stat sedan 1951, skrämmande sent och det tål att fundera över vad det har inneburit. Är det de sista resterna av ett homogent samhälle som dröjer sig kvar genom att skolor trots allt bokar in sig för skolavslutningar i Svenska kyrkans kyrkor, för man gör det ju inte i Katolska kyrkan, eller i Equmeniakyrkans kyrkor?

"Trots det" kan alltså en avslutning ske i kyrkan om tonvikten läggs på samvaro och inte religiösa traditioner. Skrivningen stämmer till eftertanke för oss i kyrkan. För en kyrka är inte en samlingslokal vilken som helst utan en invigd, välsignad lokal för gudstjänstfirande. Det är en poäng att kyrkan är sakral och inte sekulär. Den är avskild men absolut inte frånskild det sekulära samhället, dörrarna är öppna, trösklarna är låga, i alla fall i Svenska kyrkan. Vad är det då som är så viktigt för skolorna att ha skolavslutningar i kyrkan? Ja, kyrkorummen är vackra, det är bra akustik, de är ofta stora, rymmer många, har välstämda pianon, ofta lite halvtaskiga högtalaranläggningar men på det hela taget, kyrkan är en fantastisk lokal.

Den blomstertid nu kommer är "en kul sång" säger kyrkorådets ordförande och rektorn replikerar att skolan ser den som " en traditionell visa ur det svenska kulturarvet". Kyrkoherde Albin försöker säga att den handlar om Gud som Skapare.

Scenen är underbar och träffsäker. Min yngsta son konstaterar lakoniskt, varför ska jag gå på skolavslutning i kyrkan när man ändå inte får säga något om Gud och samtidigt så sjunger man psalmer, det går liksom inte ihop. Nej, det gör ju inte det, som mycket här i livet som inte går ihop. Men har vi blivit så stukade i Svenska kyrkan att vi måste sälja vår själ på populismens altare genom att år efter år fortsätta att säga ja till skolavslutningar i kyrkan. Eller är det goodwill? Jag vet inte, varför inte ta betalt av skolorna för upplåtande av lokal, Svenska kyrkans församlingar behöver pengar för det börjar sina i plånboken. 

Om tradition är så viktig, varför då inte visa våra systrar och bröder av annan konfession att vi ber för sommarlovet och jullovet och vi välsignar?

Jag vet, det är en utopi numera, det var inte det på 90-talet. Jag minns hur jag hade samlingar och skolavslutningar i Spånga kyrka och det var inget problem, alla var såklart välkomna oavsett tro eller icke-tro. Jag minns avslutningar och samlingar kring krubban med de mångkulturella barngrupperna där vi gemensamt kunde se likheter och skillnader i de abrahamistiska religionerna. Det var tydligt och det var inget hot, det var respekt. Något hände där på 90-talet, det blev kyligare, vi blev räddare. Och ja, det är givetvis en exkluderande avslutning därför en del fick inte gå in i kyrkan för sina föräldrar. 

Tänk efter, varför då inte ha avslutningen i aulan, eller annan lämplig icke-konfessionell lokal. Vi vet att det är barnen som såklart är i centrum med sång, verser, stipendieutdelning mm och så ska rektorn hålla tal. That's it. Vad i hela friden har prästen för roll i en skolavslutning? Jag har aldrig fått ett tillräckligt bra svar på den frågan för att motivera min medverkan. Nu är jag djupt tacksam för min förstående kyrkoherde och tillika förstående kollegor så jag står absolut längst ner på listan över att ta skolavslutningar. Jag betonar att jag står till förfogande för alla begravningar som tänkas kan i skolavslutningsveckorna. Jag ägnar mig inte åt arbetsvägran men jag hamnar faktiskt i själsnöd för det är som att sälja min själ varje gång jag måste ha en skolavslutning. Jag är inte ceremonimästare  det kan låta raljant att säga så men det är så jag ser på funktionen. När ska banden till statskyrkan på allvar klippas? Klipp nu, vi är ingen statskyrka längre. Låt oss våga säga nej till skolavslutningar i kyrkan.