Att tålmodigt vänta

Kan det vara så att vi alla bär på "livsläxor"?

Då är min "livsläxa" att tålmodigt vänta. Spelar inte så stor roll vad det handlar om, att tålmodigt vänta är svårt. Tålamod överhuvudtaget är svårt. Paradoxalt nog har jag fått höra i hela mitt vuxna liv att jag är så lugn! Lugn och otålig på en och samma  gång, det är väl därför jag är så intresserad och gripen av just paradoxer. Det är väl därför Johannes är mitt favoritevangelium, ljus och mörker, gott och ont, glädje och prövningar, vitt och svart.

Delar jag på ordet tålamod blir det tåla mod. Är det lättare med tåla mod än tålamod? Ja, det är mycket lättare. Det är ett annat sätt att närma sig väntan. Det inbegriper handling lika mycket som varande. Handling därför att mod inbegriper handling. Varande därför att tåla inbegriper varande.Vila i sitt vara för att kunna göra.

"På den vägen når vi fram till insikten, att principen för människovarat inte är enkel utan tvåfaldig.

Den byggs så att säga upp av två "rörelser", varvid den ena rörelsen är förutsättningen för den andra. Den första kan benämnas "upprätta distans", den andra "träda i relation". Att det första momentet är förutsättningen för det andra, förstås därav , att man endast kan träda i relation till något som existerar på distanserat vis, dvs som man står inför och upplever som helt självständigt i förhållande till en själv. Det är emellertid bara inför människan som varat framträder med denna självständighet." s 9f

Inspirerad av Martin Buber i Distans och Relation tänker jag att tåla är att "upprätta distans" och mod är att "träda i relation". 

Att "upprätta distans" behövs för att vara, för att vara behöver vi distansen så att vi ser att vi är både ensamma och inte ensamma, öar men inte isolerade. Med Rainer Maria Rilkes ord "det är och förblir ett oändligt avstånd även mellan människor" och "att alltid se varandra i helfigur framför en stor himmel".

För att se oss själva och varandra behöver vi "upprätta distans", det är som självständiga varande personer som vi har möjlighet att faktiskt kunna mötas och "träda i relation". 

Vi behöver tåla både oss själva och andra. Tåla är inte samma sak som okritiskt acceptera. Tåla inbegriper att se med öppna ögon både det som är ljust och mörkt, svårt och lätt, ont och gott. Dessutom allt mellan dessa poler. Tåla är att veta att livet känns på olika vis. Varande är inte okänsligt.

Med "upprättad distans" och tåligt varande kan vi "träda i relation". En en handling som också är tvåfaldig eftersom relationens byggstenar är Jag och Du. Mitt och Ditt varande. En handling som inbegriper mod, mod att möta och mod att vänta. 

Att träda i relation är en handling i modet att möta och modet att vänta. Jag tror inte det svåraste är att mötas, trots allt. Utan modet att vänta i själva mötet. Återigen detta med att lyssna för att kunna vara, tåla och se.

"Upprätta distans" för att "träda i relation", små och stora steg i "livsläxans" lärande att tålmodigt vänta!