Funderingar i hänryckningens tid

det vill säga pingsttankar.

Jag har funderat på varför kulturprogrammet Babel valde just namnet Babel. Kanske någon av er läsare vet?  Kan det vara för att illustrera de många rösterna och språken som finns för kultur?

Ordet kultur kommer från ett latinskt ord som bl.a. betyder bearbetning, odling, bildning. Cicero talar om själsodling. Kultur är också släkt med ordet Kult – vars latinska motsvarighet betyder bl.a. underhåll, vårda, sköta och dyrka.Vi kallar inte våra gudstjänster kult men det är vad det är – kyrkan är vårt tempel och vår gudstjänst är vår rit och vår kult. Ett avskilt tillfälle att underhålla vårt Andliga liv och möta Gud i ritens och bönens gemenskap.

Berättelsen om Babel i 1 Mosebok handlar om kultur, om människors strävan att bygga sina liv. 

Berättelse är hämtad ur den del i vår Bibel kallas för Ur-historien, de första 11 kapitlen är mytologiska tolkningar av vad som är orsak till olika existentiella frågor och brottningar i vår mänskliga tillvaro. Skapelsen grund, och frågor om Gott - Ont, Straff – Välsignelse, Död – Liv. Berättelsen om Babel visar på konsekvenserna av att inte längre vistas i Eden, att inte vara i en paradisisk tillvaro. Människans självständighet söker hela tiden vägar fram för att bygga sin kultur och skapa sin kult.

Babelberättelsen visar på människors möjligheter när dom förenar sina krafter. Det är något gott i sig. Fast i detta finns hela tiden frestelsen att gå för långt, bygga sig fram hela vägen till himlen och själv bli Gud. Det är ett högmod som Gud ingriper mot genom att skapa olika språk. Människorna skingras och har inte längre språket som en gemensam grund för att förena sina krafter.

I kontrast till Babelberättelsen står berättelsen i Apostlagärningarna om den första Pingsten 

Den berättelsen ger en försmak av vad vi kan vänta i framtid vi inte vet något om då vi åter ska leva i Eden. Det är också en berättelse om att vi redan nu kan komma en bit på väg med hjälp av Guds Heliga Ande. Den första pingsten som det berättas om i Apostlagärningarna var en förvirrad händelse. Personer med olika språk förstår helt plötsligt varandra under en kort stund. Det har aldrig hänt igen – eller det kanske det har - jag är öppen för gudomligt ingripande MEN det har inte hänt på det sättet som det hände den första pingsten. Just förvirringen står det om i två verser som inte brukar läsas i våra kyrkor för att den inte står i det som kallas Evangelieboken, där det finns reglerat vilka texter som ska läsas på söndagarna. Varför de censurerats undrar jag? Verserna är, ”I sin häpnad visste ingen vad han skulle tro, och de frågade varandra: "Vad betyder detta?" Men andra gjorde sig lustiga och sade: "De har druckit sig fulla på halvjäst vin."

Jag tycker att det är befriande att dessa kommentarer står med i Bibeln. Det är ett vittnesbörd om hur totalt annorlunda och svårt det var att förstå vad som hände. Om det var svårt då, vad ska det inte vara för oss som inte var där.

Det var svårt redan för lärjungarna när Jesus i det det som kallas för avskedstalet i Johannesevangeliet förbereder lärjungarna på att Jesus kommer att lämna dem. Talet är delvis en förbön för dom och i förlängningen även för Dig och mig. Jesus berättar att vi inte behöver oroa oss för vi ska få en hjälpare, den  heliga Anden . Jesus ger lärjungarna sin Frid – Frid i betydelsen sin välsignelse och sin välgångsönskan att det ska gå bra. Att de inte ska vara oroliga för dom är inte ensamma. Jesus berättar att det är sanningens och tröstarens ande som ska hjälpa oss att bevara och förstå allt det Jesus berättat om Gud och människans relation till Gud. 

Jesus revolutionerade Gudsrelationen. 

Han gjorde det genom att kalla Gud, Fader. Egentligen sa han kort och gott Abba, pappa.För en del kan pappa/fader vara ett laddat ord. Erfarenheten av en fadersrelation är inte alltid god. Det är inte Fadersaspekten i sig som Jesus lyfter fram utan en helt ny Gudsbild, en helt ny Gudsrelation. Den avlägsne, onåbara konungsliga Guden visar sig nu för oss så nära som den goda föräldern, En relation i stark kontrast till berättelsen om Babel. Det är den nära och personliga relationen som poängen. Ett jag och ett Du möts, ett språk uppstår som går utöver våra vanliga språk. Ett språk som inte alltid behöver ord.

Vi är insatta i ett större sammanhang som vi bara till delar kan påverka. Det har i alla tider varit frustrerande för människan. Den andra sidan av frustrationen är befrielsen att inse att vi inte behöver ha full koll, inte behöver oroa oss. Det finns en frid att finna i vårt inre som har med Gudsrelationen att göra. Det är det som Jesus kom för att berätta om och att det ständigt fungerar och är verksamt genom Anden – hjälparen. Det är ytterligare en sida av Gud att räkna med i våra liv.

Vi vill gärna vara rationella och förnuftiga och helst ha bevis. Anden låter sig inte fångas på det sättet. Tänk efter och Du kommer säkert på tillfällen i livet då Du blivit överraskad, glad, förundrad inför något Du oroat Dig för, tvekat eller tvivlat inför. Så löser sig saker och ting på ett överraskande sätt. Det är bland annat Andens verk.

I den andra skapelseberättelsen berättas att Gud blåste in liv i människan så att hon blev en levande varelse. Livgivare är ett annat ord för Anden. Ande är släkt med Andning. Gud Andas genom oss – bär oss. Andningen genomsyrar allt levande i hela vår skapelse. Anden är Guds universella språk av gemenskap, fred och frid och genomsyrar olika språkliga barriärer. Anden är verksam och skapande i våra kulter och i vårt fortsatta byggande av våra kulturer.