Sinnesro = Tro, Hopp och Kärlek

Gud giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra

Mod att förändra det jag kan

Och förstånd att inse skillnaden

Jag tänder ofta tre ljus i ljusbärarna när jag är i kyrkan, så gjorde jag även på kvällsmässan i S:t Ansgars kyrka. Tre ljus för Tro, Hopp och Kärlek. De tre ljusen är också ofta för tre personer som står mig särskilt nära och för dem eller det som just då behöver bedjas för.

Igår när jag tände ljusen kom Sinnesrobönen till mig. Det är en bön och samtidigt tre i en och både Tro, Hopp och Kärlek gav bönen ny dimension den här kvällen.

Tro - Gud giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra. Tro är för mig överlåtelse i tillit. Tillit till att Gud är mig nära. Jag skulle kunna säga bär mig, fast det låter så passivt och det stämmer inte riktigt med min bild av Gud och min människosyn. Fast ja, det är ändå så att Gud bär mig när jag inte orkar - vid dessa tillfällena känns det inte alltid som Gud bär, det är här överlåtelsen kommer in, tilliten. Gud är där oavsett vad jag känner. Löftet är så tydligt i Matteusevangeliet när Jesus säger "Jag är med er alla dagar till tidens slut." Hittills har livet, även i de svåraste stunderna, visat mig att det är så, även när jag känt mig djupt frågande inför allt som sker. Att be om sinnesro för det vi inte kan förändra, det är att leva i tillit, i överlåtelse.

Det finns mycket vi kan  förändra i våra liv, i vårt samhälle, i vår värld. Så finns ändå det som du och jag inte rår på, olyckor, naturkatastrofer, "omöjliga relationer", sjukdom.............

Hopp - Mod att förändra det jag kan. Hopp är för mig tåla-mod, det som stilla gror i väntan på att saker och ting ska lösa sig. Tiden verkar för mig, det är inte passivitet utan tåla-mod, förmågan att i vissa lägen vänta in. Hopp är för mig också mod att snabbt reagera och agera. Vid förändringar behövs båda inställningarna. Att  växa i insikt när det är mod eller tåla-mod som gäller är en utmaning i livet. Hoppet signalerar, ge inte upp, det finns möjligheter till förändring. Förändringar som enbart rör mig, förändringar som inbegriper andra relationer, förändringar som griper in i samhällen och nationer.
Det behövs både mod och tåla-mod att fatta förändrande beslut.

Kärlek - Och förstånd att inse skillnaden. Jag skrev om Kärlekens delord i mitt förra inlägg därför att ordet Kärlek både är så belastat och för att det är ett av Stororden (både Torgny Lindgren och Sara Lidman talar om Stororden). Störst av allt är Kärleken skriver Paulus i 1 Korinthierbrevets trettonde kapitel. Guds kärlek till oss är störst. För oss kan kärleken till Gud vara störst men också kärleken till en partner, till våra barn, till någon vid vår sida. Kärlek brukar sällan vara förknippad med förstånd, ganska ofta tvärtom. Kärleken griper tag i oss, förirrar oss ut på alla möjliga och omöjliga vägar emellanåt. Fast kärleken är också en av de viktigaste grundstenarna i vårt personlighetsbygge. Hur kärlekens mänskliga grundsten har lagts och ser ut i våra liv är olika. Fast kärlekens gudomliga grundsten den är lika för oss alla eftersom vi alla bär Guds avbild inom oss "Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem" 1 Mosebok 1:27 f
Jag tänker att i Guds kärleks avbild inom oss finns också vårt förstånd, vår vishet. Det kan ligga djupt inkapslat. Vi kan tvivla på vårt eget förstånd och när det händer önskar jag kloka medvandrare i vår väg som kan göra oss uppmärksamma på att vi har förståndets kapacitet inom oss och den är grundad av Kärlek. Gudomlig kärlek och förhoppningsvis en rejäl dos mänsklig kärlek också eftersom vi tar efter varandras beteenden som en del av vårt lärande. Får vi och ger vi kärlek vidare så sprids förståndet.

Sinnesrobönen är bland den klokaste böner som någonsin formulerats och att den fungerar i så många olika sammanhang.