söndag 8 september 2013

"Kom till mig,

alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt." 


”Jag skall skänka er vila”, säger Jesus i Matteusevangeliet 11:28-30. Han säger faktiskt inte att han skall bära våra bördor. Tvärtom, han ger oss en sak till att bära på. Men han säger att den bördan är lätt och skonsamt och att vi ska finna vila för våra själar genom den. Ok är inget hjälpmedel som är direkt användbart för den västerländska människans vardag. Vårt vatten rinner smidigt genom kranen, maten bär vi i våra kassar. Någon som bär ok ser vi i reportagen från Asien och Afrika. Hur kan vi förstå bilden av och orden om oket som Jesus ger oss?
Det finns olika slags ok – men det vanligaste vi tänker på är en tvärslå som läggs över axlarna för att sedan haka på bördor på varsin sida för att göra det lättare att bära. Det slog mig att oket tillsammans med människan som bär oket bildar ett kors. Tänk att du lägger ett ok över dina axlar, står avslappnad och låter armarna vila på oket. Ditt huvud blir övre delen på korset som söker sig uppåt, mot himlen. Kroppen står rakt med fötterna stadigt rotade i jorden och bildar stammen. Oket bildar tvärarmarna. Nu har du ett kors som binder samman himmel och jord och sträcker ut sina armar för att omfamna, för att möta och bära det som livet bjuder. Korset bildar en helhet.

Korset är mycket mer än en symbol för Kristi avrättningsredskap. 


Långt innan kristendomen kom var korset en symbol för liv, odödlighet och seger. Följden av Jesu död på korset blev liv, odödlighet och seger för människor genom tron på Jesus. När vi medvetet bär korset som en symbol för tron på Jesus får vi hjälp att bära livets alla erfarenheter. Vi får vila i tilliten att vi inte är ensamma utan att Gud ständigt finns vid vår sida.
Jag vet inte om det är sant eller en skröna, det som berättas om Thorvaldsens Kristusstaty. Hur som haver är det en bra bild. Originalet finns bakom högaltaret i Vor Frue Kirke i Köpenhamn. Det finns också en kopia i Thorvaldsens museum. Det berättas att Thorvaldsens ursprungliga tanke var att Kristus skulle stå med upplyfta händer och huvud som i bön - Kristus som ber för oss! Material är gips och det visade sig att det inte torkade tillräckligt snabbt utan när Thorvaldsen kom tillbaka på morgonen så hade både huvud och händer sjunkit ner! Först blev han förtvivlad, hans livsverk var förstört, hans tanke var om intet. MEN ju längre han stod och betraktade Statyn insåg han att den hade blivit alldeles rätt. Det första man ska få möta när man kommer in i kyrkan är Kristus med en öppen famn som säger: Kom till mig!

Vi måste leva livet som det är och vi skapar det till stora delar själva. 


Sedan kommer också sådant som vi inte rår på, varken med vilja eller förnuft. Vi får erfarenheter av olika slag som blir till bördor att bära. Livets bördor får vi bära själva. Jesus vill genom sitt budskap göra oss medvetna om att medan vi bär går det att finna vila och Gud är med oss när vi bär.Evangelierna berättar om att Jesus i ordets bästa betydelse var närvarande och medveten både i sitt eget liv och framför allt i mötet med människor och i kännedom om människans villkor. Genom Guds Ande är han fortfarande närvarande. Bortser vi från tidens sammanhang och ser till det djupa budskapet finns det mycket vägledning att få av Jesus även idag. Han har något att lära oss. Jesus säger inte bara ”Ta på er mitt ok – utan också lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så ska ni finna vila för er själ.” Jesus var mild och ödmjuk men inte mesig, snarare kraftfull. Det var Gud och människan som var centrum för honom. Där kommer egentligen dagens överskrift in Ett är nödvändigt. (Överskrifterna till Evangelieboken är lite långsökta emellanåt) Tillit till Livet – till Gud – till människan. När vi går in i Kristi famn och tar emot hans ok kan vi också få kraft att finnas till för andra. Det som både Gamla testamentets berättelse 1 Kung 18:8-16 och Episteln Apost 4:32-35 handlar om. Det finns så det räcker till alla av jordens rikedomar och av medmänskligt engagemang bara vi vågar agera och lita till det.

En läkare från organisationen Läkare utan gränser svarade när han fick frågan vilken syn på människan han hade efter allt svårt han sett och upplevt, att människan bär på en enorm kraft och förmåga att hantera svårigheter.Att människor till 97-98% bär på en längtan till ett fredligt liv. Ett liv där den goda vardagen finns. Den kan slås sönder av naturkatastrofer, av politisk oro och krig på grund av de få % som missbrukar makt.
Läkaren menade att när en katastrof har inträffat – oavsett orsak - gäller det för alla hjälporganisationer att ha ett varmt hjärta och en kylig hjärna i bra kombination. Det går inte att komma in och ta över utan all hjälp måste ske i samråd och ödmjukt lyssnade till den kultur som drabbats. Där finns människor kraft och vilja. Han talade sig varm för vardagshjältar och att lita på folk.

Jag tror att litar vi på Guds kraft i våra liv kan vi få varma hjärtan och kyliga hjärnor i bra kombination.


Elia hade det, Var inte rädd, säger Elia till änkan.Det är en nyckeluppmaning. Var inte rädd! Låt oss hjälpas åt att minska rädslan för varandra och det okända. Låt oss följa Jesu uppmaning: Lär av mig. Han var orädd och såg människan och gjorde inte skillnad på människor. Låt oss lita på att Jesus ger oss vila och kraft när han säger:


Kom till mig!









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar