lördag 7 juni 2014

Det ovärderliga i nycklar

Nycklarna skramlar runt i en platspåse och när jag lämnat dem ifrån mig så spränger tårarna bakom ögonlocken. 


Överväldigad av det känslosamma symbolvärdet i ett gäng vanliga nycklar, min mammas nycklar. Ett liv och ett hem. Jag skyndar mig ut, fäller ner solglasögonen innan jag hunnit halvvägs i trappan. Så definitivt, allt materiellt raderat. Nu är det bara brev till dödsboet och ett och annat reklamblad och så reklambladen adresserade till dödsboet om köp av Hela hem, Beställning av gravstenar osv.

Jag har mött det så ofta under alla år som ledare av samtalsgrupper för sörjande. Och jag har förstått upprördheten och tröttheten på kommersen in i graven, men nu blir förståelsen känslomässigt djupare.

Min mamma var inte materiellt intresserad, inte så att det var oviktigt men det var definitivt inte livet. Jag har tack och lov ärvt det. Därför har det inte varit svårt att göra sig av med allt det materiella. Svårare är det att ta tillvara på foton, anteckningar, böcker, allt som nu ligger i lådor och väntar på att jag ska gå igenom vad som ska med in i framtiden och över till nästa generation.

Så var det detta med nycklarna.


Nyckelns symbolik är stark. Öppna upp och låsa in. Jesus använder symboliken när han säger till Petrus: "Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen." 1)  Öppna upp - Lösa. Låsa in - Binda. I det materiella livet öppnar och låser en och samma nyckel. Himmelriket har uppenbarligen två nycklar, en som binder och låser in och en som löser och låser upp. Nycklarna till himmelriket ska användas redan här och nu i livet. Det är därför Jesus anförtror Petrus uppdraget.
Teologiskt handlar denna bibeltext om bikten. På Jesu Kristi uppdrag - inte i egenskap av mig själv - förmedlar jag syndernas förlåtelse, löser det som är bundet. Det handlar även om tolkningen av Petrus särställning som lärjunge. Verserna innan talar om Petrus som klippan (Petrus är en översättning av det arameiska Kefas som betyder Klippa, sten). Petrus räknas som den förste biskopen i Rom och därpå byggs Påveämbetet, tillika biskop av Rom.

Att använda himmelrikets nycklar väl.


Det intressanta är att bredda det teologiska tänkandet existentiellt. Då handlar denna vers om att du och jag också fått himmelrikets nycklar genom att vi är döpta. I dopet tydliggörs och synliggörs att vi är burna av Guds Heliga Ande, "Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan."2) 

Nu i Pingstens tid är budskap om den Heliga Anden, Hjälparen och Livgivaren som bär och andas i våra liv. Ständigt närvarande och ständigt omöjlig att fånga. "Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden." 3)

Vad är det i våra liv som vi binder här på jorden? Om vi nu binder det här på jorden, Gode Gud, varför ska det då vara bundet i himlen? Frågor och inga enkla svar. Jag får vila trygg i att jag bär sigillet. Jesus är ofta - om än inte alltid - tydlig och det ligger ett tydligt budskap i orden att det som vi löser på jorden också ska vara löst i himlen. Hur använder vi livets nycklar i relation till himmelrikets nycklar?

Och mina tankar går vidare till hur vi binder och löser våra relationer här på jorden.


Jag vet att jag har livsnycklar jag inte använt så klokt som jag borde. I relation till min mamma känner jag mig trots allt trygg, nycklarna i påsen skramlade inte hotfullt eller anklagande utan mer som ett sprött klirr av hur skört våra liv är. Eller kanske snarare det sköra klirret av att livet är ändligt. Mamma fick ett långt liv tills det var till ända. Hur långt blir mitt liv innan det är till ända? Jag vill inte vet. Jag vill leva och ta tillvara på livet. 

Jag vill genom mina rader påminna mig själv och dig som läser det här om att använda livets nycklar klokt för de korresponderar med himmelrikets nycklar. Fråga mig inte hur, men på något vis. 

Ur ett strikt teologiskt historiskt perspektiv må så vara att Petrus var den som fick himmelrikets nycklar men existentiellt ges nycklar till oss alla. Jesus gav människor ansvar och genom den Heliga Anden fortsätter Jesus att ge oss ansvar för våra liv, våra livsnycklar och de himmelrikets nycklar som anförtros oss.



1) Matteusevangeliet 16:19
2)  2 Korinthierbrevet 1:21-22
3)  Johannesevangeliet 3:8 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar