Med SOfOS : Att stå i livets tjänst

Ibland tycker jag att den samlande rubriken för söndagarna inte stämmer så väl med berättelserna som vi läser ur vår Bibel. Det kan till och med vara riktigt långsökt. Men idag sammanfaller de bra, den samlande rubriken är samhällsansvar. Jesus tar sitt samhällsansvar, så gör även Paulus och Jeremia. Alla tre berättelserna handlar om att ta ansvar på olika vis och vi kan fundera över vad vi kan lära oss och bära med oss av berättelserna för att ta ansvar i vårt samhälle och i våra liv.

Tårarnas profet och Jesus

Om vi tar oss tillbaka till Jeremias tid, skriver han uppmuntrande till folket att de, trots deportation, ska leva sina liv, bygga hus, plantera trädgårdar, gifta sig, bilda familj. Allt för att livet ska blomstra. Och om vi tänker efter har människor gjort det under årtusenden, livet är så starkt trots svåra tider, förtryck, krig. Livet gör anspråk på utrymme. Och det är ett sätt att ta ansvar, att föra livet vidare också i motgång och svårigheter.
Hoppar vi sedan några hundra år framåt i tiden är Jesus tydlig i sin diskussion med fariseerna och anhängarna till Herodes, ge kejsaren, det vill säga staten, vad staten vill ha. Han bejakar helt enkelt att det är rätt att betala skatt. Och i samma mening säger Jesus, ge Gud det Gud vill ha. En bra uppdelning kanske vi tänker, samhälle för sig och Gud för sig. Och visst finns det något klokt i det, men det är ändå inte så enkelt för vi är kristna dygnet runt, 24/7, och tron ska avspeglas i vår vardag och då blir tron en del även i vår syn på ansvar och samhälle.
Människor har i alla tider haft behov av varandra och vi har våra olika arbeten och bidrar till det gemensamma. Det vi ständigt behöver påminna oss om är att bygga ett samhälle där omsorg, möjliggörande och kreativitet också ska finnas för de som av olika skäl inte fullt ut kan arbeta eller inte arbeta alls. De flesta kan bidra med något. Det är en syn på människan som bygger på kristen grund där människors betydelse inte primärt mäts i kronor och ören eller betraktas som varor utan där betydelsen av varje person har sin grund i en likavärdesprincip. Det visste också de som utmanade Jesus, Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen.

Lite tillspetsat kan vi säga att vi inte bär statens prägling inom oss utan vi bär alla Guds prägling i vårt inre.

I skapelsemyterna i 1 Mosebok berättas hur Gud skapade människan till sin avbild och inblåste livsande i henne. Något av de vackraste beskrivningar jag vet för Guds närvaro i våra liv, Guds Ande andas i oss. Vi är präglade av Guds bild. Vad betyder det för oss att vi bär Guds livsande inom oss? Där kan Paulus hjälpa oss när han påminner om budorden. De är i allra hösta grad tidlösa och förknippade med att ta ansvar. Inte minst sammanfattningen i det som är dubbla kärleksbudet, eller trippelkärleksbudet som jag kallar det. Älska Gud, din medmänniska och dig själv.
Det är förstås enklare att säga än att leva och agera efter. För mig hjälper det därför att förstå kärlek som ett samlings ord bestående av flera delord. När jag tänker på vad Paulus skriver och temat för idag är det orden respekt och vördnad som ryms i kärleken. För när livets sårbarhet och grymhet blir synlig genom dagliga påminnelser om våld av olika slag, som den senaste tidens skjutningar och sprängningar är det lätt att tappa perspektiven på människovärdet. Som bland annat handlar om vördnad och respekt. Kriminella handlingar ska alltid bestraffas men även här måste vi hålla värdegrunden tydlig för oss. Vi behöver ha minst två tankar i huvudet samtidigt. Hur svårt det än kan upplevas när människor utsätter andra för grymhet och död. Personer som begår brott behöver få chansen att se sig själva i livets tjänst inte hatets. Ibland går det, ibland inte.

Att stå i livets tjänst gör vi när vi försöker följa Jesus kluriga ord som är så relevanta även för oss.

Vi gästar bara vår jord – har den till låns för den tid vi är här. Vi är här för att förvalta och kunna lämna över till kommande generationer. För detta uppdrag har vi blivit förstklassigt utrustade med förstånd, fantasi, vilja och samvete. Reflekterar vi över och söker helhet och samband mellan vårt vardagliga liv och att vi inom oss bär ett oinskränkt värde, behöver det inte vara betungande att ta vår del av ansvaret för att stå i livets tjänst. Vi får alla bidra på olika vis med det som är våra styrkor, förmågor och vår kunskap. Vi behöver ständigt hjälpa varandra och påminna oss om vårt människovärde. Det finns många skuggorna i vår kristna historia och vårt kristna nu, men det finns också mycket att säga om vår tros och vår kyrkas enträgna och tidlösa arbete för att värna det mänskliga, enskilt och gemensamt i vårt samhälle.
Med tanke på de ljusskygga strömningar och rörelser som bokstavligt dödar eller dödar med ord behöver vi samla oss för det goda människovärdet. Det som har sin grund i ett större sammanhang än våra egon. Som ett visdomsord eller ett slags ledstjärna för att hjälpa oss göra det bästa i att ta ansvar för vårt gemensamma samhälle kan vi bära med oss Paulus ord. Kärleken vållar inte din nästa något ont.