Markusevangeliet 3:7-19
Jesus drog sig undan mot sjön tillsammans med sina lärjungar. En massa människor från Galileen följde med, men också från Judeen, Jerusalem och Idumeen och från andra sidan Jordan och från trakten kring Tyros och Sidon kom människor i massor till honom när de hörde talas om allt han gjorde. Han sade åt sina lärjungar att ha en båt till reds, så att han slapp bli trängd av folkmassan. Han hade botat många, och nu kom alla som led av någon plåga och trängde sig på honom för att få röra vid honom. Och när de orena andarna såg honom föll de ner för honom och ropade: "Du är Guds son." Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var. Sedan gick han upp på berget och kallade till sig några som han hade utvalt, och de kom till honom. Han utsåg tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika och ha makt att driva ut demonerna. Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, Sebedaios son Jakob och Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, det vill säga Åskans söner, vidare Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios och Judas Iskariot, han som förrådde honom.
Jag ser Galileiska sjön framför mig och är så tacksam för att jag fått uppleva och vara i den geografi som Jesus rörde sig i. Bilderna kommer för mitt inre när jag läser berättelserna. Det heliga landet är inte stort, sjön är inte stor och ändå mäktig där den ligger mellan berg och dalar.
En massa människor kommer berättar Markus, uppräkningen visar indirekt på att Jesus väckte nyfikenhet och intresse inte enbart hos judar utan även hedningar. Det är även en blinkning framåt.
Ondskans makt visar även intresse. Jesus ser ondskan och ondskan ser honom och det verkar då lite konstigt att han förbjuder dem att avslöja vem han är. Men det är för tidigt, först när hans uppdrag slutförs genom hans död, uppståndelse och himmelsfärd framkommer vidden av vem han är.
Människan har alltid använt naturen för att förstärka och fördjupa det andliga. När Jesus gick upp på berget med de tolv han utsett att direkt följa honom blir det en påminnelse om att berg ofta är platsen för gudsuppenbarelse. Det är inte för inte vi kan förnimma andlighet och gudsnärvaro i naturen.
Bön
Kristus, tack för att du ständigt söker oss. Mitt i fastans allvar och eftertanke spirar våren lika oförutsägbart som livet. Kyla och värme om vartannat. Du kan våra namn och vet vad som rör våra hjärtan, våra tankar, våra handlingar, de mörka likaväl som de ljusa, vägled oss Herre att följa dig och inte frestas att förneka dig. Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar