Markusevangliet 1:29-39
Från synagogan gick de hem till Simon och Andreas tillsammans med Jakob och Johannes. Simons svärmor låg i feber, och det sade de genast till Jesus. Han gick fram till henne, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon passade upp dem. På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom med alla sjuka och besatta. Hela staden hade samlats utanför dörren. Och han botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var. Tidigt nästa morgon, medan det ännu var mörkt, gav han sig av därifrån och gick bort till en enslig plats, och där bad han. Simon och de andra skyndade efter honom, och när de hade funnit honom sade de: "Alla söker efter dig." Han svarade: "Låt oss gå åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut." Och han gick och predikade i synagogorna i hela Galileen och drev ut demonerna.
Det gåtfulla och nyskapande blir fysiskt påtagligt genom helande under. Hade bara predikan räckt? Vi vet inte, antagligen inte. Goda lärare och predikanter fanns det gott om, hur skulle Gud inkarnerad gå igenom orden om de inte följdes av handling? Så fick handlingarna vara en väg och väcka förundran och nyfikenhet hos folket för det budskap som Jesus förmedlade genom orden. Det handlar om att visa vem han är. Demonerna vet vem han är för ondskan känner godheten, skyr den och kan använda den för sina syften. Det vet Jesus därför förbjöd han dem att tala.
Bön
Gud, vi ber, gör oss stilla inför dina gåtfulla uppenbarelser. Det som sker, sker, eller inte. Varför A och inte B? Vi har inte svaren. Det vi vet är att vi är kärleksfullt korsmärkta, du är nära i allt. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar