Med SOfOS : Kom ihåg!

Ingen av oss är förskonad från svårigheter i livet.

Vi har förstås olika bra minne för vad som sker och har skett i våra liv och hur vi tar hand om det vi möter och hur vi hanterar våra minnen. Gemensamt har vi, och jag tar mig friheten att kategoriskt säga vi, en tendens att glömma stort som smått när det handlar om kollektiva minnen. Till exempel pratar vi ogärna om pandemin och hur den påverkade oss. Det jobbiga lägger vi till historien. Det är bra på ett vis, för om vi ständigt ska tänka på allt som varit svårt, både enskilt och kollektivt, hur ska vi då orka med livet? Men samtidigt behöver vi leva både med det historiska minnet och i nuet för att skapa vår framtid.

Den här söndagens berättelser handlar bland annat om hur vi möter utmaningar och svårigheter och hur vi tar hand om våra minnen av det vi mött, både enskilt och kollektivt. Jag tänker att när vi drar oss till minnes vad som varit svårt och lär oss av det har vi en stabil grund att bygga på när det handlar om både vårt gemensamma och enskilda ansvar för och i samhället. Talet om att historien inte upprepar sig utan att den rimmar passar väl in på hur vi även kan förstå och tolka Bibelns berättelser. Den samlande rubriken idag är Samhällsansvar, det vill säga hur vi tar ansvar för vårt gemensamma liv för det enskilda och det kollektiva hänger ofrånkomligen ihop.

Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten, hörde vi läsas ur 5:e Mosebok. Orden är upprepade två gånger. Omständigheterna och erfarenheterna var annorlunda men invandraren, den faderlöse och änkan är fortfarande aktuella exempel på att befinna sig i en utsatt position och vara sårbar. Vi kan lätt räkna upp fler exempel som i vår tid kanske i ännu högre grad är i behov av hjälp och stöd av olika slag. Omständigheter när det enskilda inte räcker till och där samhällets ansvar behöver finnas med och samhället det är vi, du och jag tillsammans.

Bibeln berättar att Gud är med oss i det svåra men Gud sätter inte konkret mat på bordet.

Däremot påminner Bibelns ord oss ständigt om den omsorg och det ansvar som Gud önskar av sin mänsklighet. Gud vill inspirera oss, verkligen bokstavligt ingjuta sin livgivande Ande i våra liv så att vi kan tro och känna tillit till att Gud bär oss och ger oss vilja, mod, förstånd och kraft att handla gott.
Som att bemöta varandra med respekt för att vi är dem vi är, även dem vi har svårt för. Vilket Jesus tydligt visar i mötet med Sackaios. Han var avskydd för att han var i tjänst hos romarna och skodde sig på sitt uppdrag som tullindrivare. Genom sitt agerande visar Jesus folket att Sackaios trots allt är en av dem även om han handlat fel. Vägen till förlåtelse och möjlighet att göra rätt finns när vi vågar se våra egna tillkortakommanden och lita på att Gud finns där med sin nåd och upprättelse. Jesus har visat vägen.

Sackaios kan vara en förebild, för något inom honom gör att han blir nyfiken på Jesus. Troligen skaver det inom honom, han vet att han inte lever ett ärligt liv. Eller så var det en längtan förklädd till någon slags allmän nyfikenhet på den man som var så omtalad. Som en kort person har jag stor ömhet för Sackaios och har full förståelse för att folkmassan var för kompakt och stod i vägen, så att han inte kunde se Jesus. Han låter sig inte stoppas av det hindret för han har bestämt sig och han klättrar upp i trädet och struntar i om han blir till åtlöje. Det finns mycket som kan hindra oss från att ta våra inre skav och oro samt vår längtan eller vår nyfikenhet på Gud och Jesus på allvar. Hindren sitter inte i om vi är korta eller långa utan i hjärtat, intellektet och i viljan samt ibland i våra minnen av något svårt.
Mötet med Jesus förändrar Sackaios liv. Han förstår hur han utnyttjat sin maktställning och nu vill han gottgöra detta. Genom sin öppenhet får Sackaios hjälp att se sitt eget liv och förstår att Jesus ser honom för den han är med både svagheter och styrkor, inte dömande, utan med nåd och kärlek vilket gör att han tar ansvar för sitt liv och sina handlingar.

Dagens berättelser visar oss att vi ska komma ihåg att livet är oförutsägbart och sårbart samt att tro och handling hänger ihop.

Våra liv, hur olika de än kan vara, är förenade därför att vi lever tillsammans på denna enda jord och vi behöver visa varandra generositet och medmänsklighet. Jakobsbrevet är tydlig med budet om att inte göra skillnad på människor och att vi inte ska döma varandra efter det yttre. Uppmaningen går genom tid och rum. Ärligt talat, det är inte helt enkelt. Samtidigt är lagens kungsbud i skriften enkel och tydlig; Du skall älska din nästa som dig själv, då gör ni rätt. Gud vet när vi gör rätt och möter oss med nåd och barmhärtighet när vi inte når fram och vi får nya chanser, det visar Gud genom Jesus, som när han möter Sackaios.
Amen.