Enhet i mångfalden

Vi är ett i honom

Före evangelieläsningen sjöng vi fem verser som slutar med vi är ett i honom! (Psalm 61) Jag valde den psalmen för att betona vad dagens berättelser handlar om, att vi är förbundna med Jesus Kristus. Han som är den enhet vi samlas kring, lever i gemenskap med och är en del av.

Ibland möts vi som kristna av kritik och frågor om varför det finns så många olika kyrkofamiljer och traditioner. 

Personligen har jag aldrig riktigt förstått den frågan eftersom olika församlingar och traditioner funnits med redan från början i den kristna historien. Det är som om vi tror att allt var en enda enhet från början. Det vara bara en sanning så länge Jesus fysiskt fanns hos på jorden, men inte sen. Det är bara att läsa Apostlagärningarna för att inse att arvet efter Jesus snabbt tolkades olika. Det är som om Jesus vet detta, därför bad han för sina lärjungar, och i förlängningen innebär det att han ber för oss. Jesus ber att vi ska bevaras som en enhet i tron på Gud. Gud som enhet gestaltas i Fadern, Sonen och Anden. Jesus är ett med Gud. 

   Så vad är då den minsta gemensamma nämnaren för kristna? Jo, att vi bekänner oss till tron på den treenige Guden. För att ta en av vår lutherska kyrkans slogans sola fide, tron allena. Tron på Guds närvaro och handlande i världen. Författaren till Efesierbrevet uppmanar oss: Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten. Kyrkohistorien visar att mänskligheten inte varit så särdeles bra på den fredliga strävan att bevara andlig enhet. 

   Det vi ser idag är glädjande. Den fredliga strävan för den andliga enheten finns i mycket högre utsträckning idag genom att olika kyrkotraditioner för dialog med varandra och samverkar i en rad olika frågor. Som till exempel kyrkornas världsråd som dagens kollekt går till. Den strävan handlar om, att i respekt för varandras traditioner och tolkningar, grunda sig i förståelsen av det gemensamma och utifrån det fundera över olikheter och söka gemensamma vägar framåt.

   Det gemensamma för kristna är tron på Guds enhet för den enheten är källan till vår ömsesidiga enhet. Det är en utopi att vi ska bli en fysisk enhet, den förverkligas inte förrän Jesus kommer åter men i väntan på det kan vi sträva efter enhet i Anden, i tron på den treenige Guden. Hålla fred med varandra.

Brukar du besöka Svenska kyrkan i utlandet när du är ute reser? Gör inte det! 

Sök i stället upp en lokal kyrka, kanske förstår du inte språket men jag garanterar att du kommer känna igen dig. Ofta möts man av värme, öppenhet och nyfikenhet. Inget ont om Svenska kyrkan i utlandet, den fyller naturligtvis en stor och betydelsefull funktion inte minst för de svenskar och nordbor som är bosatta utomlands. Men är du bara ute reser någon eller några veckor, gå till en annan kyrka. Stäm in i Fader vår och trosbekännelsen, sjung med om psalmbok eller agenda finns, fast du kanske inte förstår. Det är så vi kan skapa förståelse för varandras traditioner, kanske känns gudstjänstformen främmande men kom då ihåg att grunden är en och samma Gud. En och samma Jesus som är den gudomliga visheten i mänsklig gestalt, en och samma Ande som andas i och genom dig och mig och församlingen.

   Som kristna är vi på ett sätt ett enda folk som lyder under en enda kung. Även om profeten Hesekiels bok handlar om det judiska folkets historia om ett nytt enat Israel efter babyloniska fångenskapen så kan vi leva som ett enda folk i tron på den ende kungen Jesus. Sen kan vi fundera över hur relevant den benämningen är idag för att människor ska hitta fram till Jesus och en gudstro.

   Personligen föredrar jag benämningar som Frälsare, Befriare, Människoson och Guds Son för de går bortom kravet på den tänkta, synliga enheten som vi lätt ställer upp för att vi har behov av likriktning och auktoritär lydnad, det vi tror skänker trygghet. Vi får i alla fall vara tacksamma för mångfalden av benämningar och Gudsbilder, för på så vis finns flera ingångar och till trons mysterium och till kallelsen.

Vi uppmanas att leva värdigt vår kallelse.

Det är sannerligen inte alltid lätt att omsätta tro till handling och leva i kyrkans gemenskap på olika vis. Det vet Jesus därför ber han, bevara dem i ditt namn. Gud bevarar oss när vi antar utmaningen att ha fördrag med varandra och sträva efter den andliga enhet som är grunden för vår tro på den ende Guden som verkar genom allt och finns i allt, genom sin Ande. Att ha fördrag med varandra handlar om respekt för varandras gudsrelation och tro. Det finns ingen klasskillnad i tron. Stopp, kanske någon av er tänker, det gör det väl. Jo, men den skillnaden är då skapad av människor. Det finns ingen skillnad skapad av Gud.

   I enheten finns mångfalden och den ska vi vara rädda om i en tid och värld där det ropas på enkla lösningar och enväldiga ledare som inte befriar utan förtrycker. Då behöver Kristi kyrka, som vi är del av, visa på vägen av tålamod, kärlek, frid och hopp. Jesus ber för att vi ska vara bevarade som ett, liksom han och Fadern är ett. Som vi sjöng i psalmen, lågorna, grenarna, gåvorna, tjänsterna, lemmarna är många men vi är ett i honom. Det går att hålla flera perspektiv levande på en och samma gång, mångfald i enheten, en Gud gestaltad i Fader, Son och Ande och en enda mänsklighet gestaltad i olika traditioner.

14:e söndagen efter Trefaldighet 1 årgången

GT Proften Hesekiel 37:15-22

Epistel Efesierbrevet 4:1-6

Johannesevangeliet 17:9-11

Psalm 61 i Den svenska psalmboken

Lågorna är många , ljuset är ett.
ljuset Jesus Kristus,
lågorna är många , ljuset är ett,
vi är ett i honom!

Grenarna är många, trädet är ett,
trädet-Jesus Kristus,
grenarna är många, trädet är ett,
vi är ett i honom!

Gåvorna är många , Anden är en,
finns i Jesus Kristus,
gåvorna är många, Anden är en,
vi är ett i honom!

Tjänsterna är många, Herren är en,
Herren Jesus Kristus,
tjänsterna är många,Herren är en,
vi är ett i honom!

Lemmarna är många, kroppen är en,
Jesus Kristi Kyrka,
lemmarna är många, kroppen är en,
vi är ett i honom!

TA. Frostenson 1972 , 1986 * M O. Widestrand 1974