Alla själars dag

Alla själars dag idag och Alla Helgons dag igår är två dagar som flyter in i varandra då vi den här helgen går till våra kyrkogårdar och till kyrkor för att tända ljus. 

Vi hedrar och minns alla de som lämnat oss genom döden. Ibland alldeles för tidigt, ibland efter ett långt liv, ibland oerhört smärtfyllt, ibland som en befrielse. Oavsett hur och när finns våra kära alltid med oss i våra minnen, i våra hjärtan. De har gått före oss in i en verklighet vi inte vet något om men som Gud har gett oss genom Jesus Kristus, ”jag skall låta dem uppstå på den sista dagen” säger Jesus.
   Ibland ställer vi oss kanske frågan, finns det verkligen ett liv efter livet här och var är det någonstans? Vår kristna tro ger svaret, ja, det finns ett liv efter livet här. Däremot har vi inte något entydigt svar på exakt var våra kära befinner sig. Inte heller om uppståndelsen sker direkt efter vår död eller om den kommer ske när Jesus kommer tillbaka. Det finns flera olika tolkningar utifrån skilda teologier utifrån berättelser i vår Bibeln. För egen del tror jag att vår död är passagen till livet efter livet. Och den dag då Jesus kommer tillbaka för att torka alla tårar sker en total nyskapelse. I väntan på allt detta får vi leva i tron på Guds löfte genom Jesus. Funderingar kring uppståndelsen, är en evig fråga hos oss, vad händer, när händer det, och hur sker det. Främst Jesus förstås, men också Paulus ger oss idag några nycklar. 

Kronos och kairos

I evangeliet framkommer att det är Guds vilja att alla ska uppstå på den sista dagen. Och det är Jesu ansvar att så att säga fixa detta. Jag tror att det är viktigt att betona att ansvaret inte ligger hos oss utan hos Jesus. Jag ska inte låta någon gå förlorad säger Jesus. Trots att han inte finns konkret, synligt närvarande hos oss nu, är han med oss i sin kyrka, i sin skapelse, i vår närhet och kallar oss ständigt till sig. Jesus verkar med nåd och i tiden. Nåden är att Gud, genom Jesus är barmhärtig och möter och kallar var och en av oss på djupet. Ser vår tro, våra tvivel och tveksamheter och våra förhoppningar. Endast Gud kan avgöra vår tro. Gud verkar i en tid som inte är den klocktid vi har på våra mobiler och på våra handleder. Kronos, den tid som följer sekunder, minuter, timmar och dagar och år. Allt det som upptar oss och som vi nogsamt räknar.
   Guds tid är kairos, ett evigt nu, ofattbart för oss, det är därför vi kan säga at Jesus är med oss här i Djurgårdskyrkan just nu. Det är därför Jesus är med alla som mött döden på havet och på land i krig och fred, som dött hemma i sin eget hem eller på sjukhus. Guds nu är verkligen både nu, dåtid 

och framtid. Guds nu är evig tid och helig tid. Det är därför vi inte vet vad den sista dagen är för dag. Gåtfullt som Paulus säger på ett annat ställe i brevet till Korinthierna. Det blir ju lite jobbigt för oss eftersom vi alltid vill ha svar på allt i våra liv. Att leva med ovisshet är inte människans starka sida. Ändå är det delvis det vi måste göra i väntan på att det gåtfulla skall klarna.

Jordiskt och himmelskt

I väntan på det har vi fått glimtar av Guds tid, kairos, i Bibelns berättelser och de får bära oss i livet.

Paulus, som är ömsom kärv och ömsom poetisk i sina brev formulerar ofta tron mycket kärnfullt, som idag. Han ger oss en bild av uppståndelsen som är tilltalande. Han knyter an till de båda skapelseberättelserna om hur människan skapades, hur människan är jordisk, en fysisk kropp som fick liv. Hur Gud skapade människan, adam, från jord, adama, och inblåste livsande genom hennes
näsborrar. Gud skapade människan till sin avbild, till man och kvinna. Och allt var gott.

   Det fysiska är viktigt och på riktigt. Under århundraden har ett förakt för det kroppsliga smugit sig in i kyrkan och teologin. Ja, i samhället i stort skulle jag nog vilja säga. Men våra kroppar är heliga, även när de är skröpliga, helt enkelt för att de bär Guds livsande i sig. Som Paulus också säger: Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från Gud? Ni tillhör inte er själva. 1 Kor 6:19

Den livsanden har Jesus förnyat genom att vara den siste Adam, den som ger liv och liv i överflöd. Det är det som är det himmelska. Vi är inte bara jordiska. Vi kommer att bli himmelska. ”Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv uppstår som en kropp med ande. Finns det en kropp med fysiskt liv, så finns det också en med ande… Och liksom vi blev en avbild av den jordiska, skall vi också bli en avbild av den himmelska.” En dag när Guds tid är inne får vi alla svar hur allt gestaltar sig.
Till dess är det som Paulus också säger: Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte 

mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig. Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken."1 Kor 13:12-13

   Det är helt i sin ordning att vi inte vet, även om vi så gärna vill veta, så är det gåtfullt. Det lilla ordet DÅ visar att vi en gång kommer att få veta. Till dess har vi Guds löfte genom Jesus och till vår hjälp har vi tron, hoppet och framför allt kärleken. 

Predikan på Alla Själars dag i Djurgårdskyrkan i samband med  högtidlighållande av Krigsseglardagen.

1 Korinthierbrevet 15:35-49

Johannesevangeliet 6:37-40