Med SOfOS : Mentala ställplatser

Lär oss att be, säger en av lärjungarna.

Han säger inte lär oss en bön, utan lär oss att be. Det är en betydelsefull skillnad från att säga lär oss en bön, för det finns inget facit, ingen rätt ordning för bön, hur du och jag ska be, däremot finns det vägledning. Det är precis vad Jesus ger oss när han svarar lärjungen. Från det Jesus var barn har han hört och bett i synagogan och säkert i sitt hem, genom berättelserna förstår vi att Maria och Josef var hängivna, troende personer. Jesus har mött orden i den bön som i judendomen kallas kaddish, en bön om att ära Gud, en bön som finns i flera varianter. Ofta kanske man hört om den som bön för sörjande men bönen är mer än så.
När Jesus vägleder lärjungarna med orden i bönen hittar han således inte på orden i stunden, de finns där redan, grundade i honom. Men Jesus gör orden till sina när han formulerar dem och ger dem vidare till lärjungarna. Lärjungarna bevarar bönen, och ber den och till slut så kommer orden ner i skrift hos både evangelisten Lukas och Matteus. Bönen som för oss blivit Vår Fader.
Men vad finns det mer som Jesus lärde dem? Det som vi nu genom berättelserna kan få lära oss? Jo, han lärde oss att bön handlar varken om att prestera eller vara duktig. Däremot finns det några saker vi kan bära med oss för att bli hjälpta med bönen i våra liv. Som orden: stannat på ett ställe för att be.

Det är mentala ställplatser för det står inte var eller när.

Det kan vara precis när som helst och var som helst. Det är en poäng med det. Ditt eget hjärtats bön kan finna rum och tid, när som helst. Det finns en öppenhet att ta tillvara på ögonblicken. Helt enkelt ta vara på tillfällen som kommer till oss, på en promenad, på tunnelbanan, vid spisen, på morgonen, på kvällen, när som helst och var som helst under dagen. Till vår hjälp kan vi be med det som brukar kallas för bönesuckar, det är några enkla, korta ord. Välbekant är bönen: Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig, kort och gott, hjälp mig Gud, var nära mig Jesus.
En bönesuck är ett bibelord eller ord som vi fritt formulerar, det kan vara en psalmvers, som en av mina favorit bönesuckar, speciellt när det är stressigt eller svårt med något, Blott en dag ett ögonblick i sänder. Sen är det förstås så att vi mår bra av och även behöver regelbundenhet genom att be tillsammans, som här i gudstjänsten. Här i kyrkan just nu har vi tillsammans stannat på ett ställe för att be.

I gudstjänsten möter vi Bibelns ord och det jag lärt mig under årens lopp är att ord och meningar kan fastna när vi hör Bibelns berättelser och vi undrar, vad menar Jesus med det här? Men kanske är det så att man inte vågar fråga, vad menas. Som meningen i dagens evangelium: Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor.
Spontant tror jag att vi alla tänker, jag är inte ond. Nej, det är klart att du och jag inte är onda! Den här meningen är inte där för att peka ut oss, utan den finns där för att visa på Gud. Gud är den goda godheten, berättelserna vill framhäva Guds godhet och i relation till oss är Guds godhet så mycket mer än vår godhet. Kontrasten är så stor så vi till och med hamnar vid motpolen, ond. Det är inte alltid lätt att förstå de skarpa orden när vi läser och hör berättelserna, att motsatser och paradoxer finns där för att språket egentligen inte räcker till för att tala om Gud.

Bibeln är en fantastisk bok och samtidigt kan den bli livsfarlig.

Bibeln är egentligen böckernas bok, för den innehåller så många olika böcker i olika genrer. Berättelserna tolkas på många olika vis och ingen har tolkningsföreträde eftersom vår kunskap om Gud är begränsad. Vi har endast tidigare generationers berättelser om livet med Gud och de som mötte Jesus i verkliga livet. Därför är samtalen om hur vi tolkar de tusenåriga berättelserna alltid något vi får brottas med och förstå utifrån våra liv och vår verklighet.
Gud är suveränt liv, självständig och oavhängig. I vår relation till Gud är vår självständighet och oavhängighet skör. Då är det väsentligt att påminna sig om Guds närvaro i våra liv, Gud vill våra liv. Vi är födda med Gud inom oss genom att vi alla bär Guds avbild i oss, vi är här för att upptäcka det. Våra liv kan vi bara leva själva, du kan inte leva mitt liv och jag kan inte leva ditt liv. Vi möter glädje och prövningar. Fast att vara själv betyder inte att vara ensam. För Guds Ande andas i oss, stöder oss i det som är våra svagheter och våra styrkor. Här finns något väsentligt att förlita sig på när det handlar om bön.
Det är att Jesus vill förmedla att Vi inte är fullkomliga och ändå ger vi goda gåvor, Gud är fullkomlig och ger sin närvaro och godhet genom Helig Ande skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber, säger Jesus. Gud stöder och bär oss genom sin osynliga närvaro genom sin Ande.
Så stanna på ett ställe, öppna ditt hjärta i bön och i trygg förvissning om att Gud hör dig, ser dig och andas i dig genom Helig Ande! Jag vill slutligen ge er bönesuck på vägen genom en psalmvers: Vad vi än får bära här vet vi Herre att du bär oss varje natt och varje dag andetag för andetag. Amen