Med SOfOS : Det oskapade ljuset

När solen tittar fram, speciellt vårsolen, så vänder många av oss ansiktet mot solen för att värmas och glädjas över ljuset. Men det går verkligen inte att titta rakt in i solen, mot solen går bra, men att hålla fast blicken och verkligen se in i solen är omöjligt med blotta ögat. Det gör till och med ont i ögonen och är farligt för ögonen.

När evangelisten Matteus återger den här händelsen berättar han att Jesu ansikte lyste som solen. För berättelsen jag nyss läste finns med i de tre synoptiska evangelierna, i Markus så väl som Matteus och Lukas. De berättar snarlikt om händelsen men förstås lite olika eftersom de är tre olika personer. …hans kläder blev skinande vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder, berättar Markus. Petrus, Johannes och Jakob bländades av ljuset och det skinande vita. De blir dessutom skräckslagna där uppe på berget när Jesus förvandlas framför dem.

Det är med andra ord en extraordinär händelse, med trons språk är det en vision och en mystik upplevelse de tre lärjungarna är med om.

De förstår inte och vet inte hur de ska uppfatta och tolka det som händer framför deras ögon. Så är det med visioner och mystika upplevelser, de går inte att omedelbart förstå och tolka. Försöken att hålla kvar upplevelsen är omöjlig. Säkert var det inte förrän efter Jesu uppståndelse som lärjungarna något lite förstod vad de blivit vittnen till. En tid före den här händelsen på berget har Jesus berättat för sina lärjungar att det inte är helt enkelt att vandra i hans efterföljd. Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig, säger Jesus.
Att förneka sig själv ska inte förstås som något självdestruktivt och utplånande av jaget utan att placera sitt jag i relation till att verkligheten är större och mer än våra egna jag och att vi lever i mellanmänskliga relationer. Att ta sitt kors på sig kan förenklat sägas handla om acceptans att livet även innehåller smärta och svårigheter av olika slag. Observera då att acceptans inte är samma sak som att gilla utan att se verkligheten som den är med allt från smärta och sorg till välbehag och glädje.
Jesus avslutar sin utläggning om jaget och korset med de kryptiska orden som inleder dagens evangelium, Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt. Det är precis vad Petrus, Jakob och Johannes har fått en glimt av där uppe på berget, hur Guds rike kommer med makt. Makten gestaltas av att de förutom Jesus får se Mose och Elia som representerar några av grundstenarna för vår tro. Mose representerar lagen som han fått av Gud. Riktlinjer för livet som vi har med oss och på många vis fortfarande lever efter fast vi inte dagligen reflekterar över att de har sin grund i budorden. Elia representerar profeterna och profetior om Messias. Vi lever i Kristi efterföljd ändå är profeternas uppmaningar, undervisning och predikningar fortfarande inspirerande och vägledande för oss när vi går bortom historiens och tidens raster. När Jesus står där, förvandlad, lysande så har en glänta av Guds rikes makt uppenbarats för lärjungarna.

En stråle av det oskapade ljuset har visat sig.

Petrus blir ivrig, Rabbi, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för Mose och en för Elia. Petrus försöker hålla kvar det bländande ögonblicket som de skräckslaget bevittnar. Lärjungarna hör dessutom Guds röst ur molnet, Detta är min älskade son. Lyssna till honom. En bekräftelse på att Jesus är den väntade Messias. På vägen ner från berget blir de tillsagda av Jesus att inte berätta för någon vad de varit med om förrän han uppstått från de döda. Förbryllande ord för lärjungarna. Profetiorna har gått i uppfyllelse men så mycket är oklart och dunkelt och kommer inte klarna förrän Jesus uppstått.
I många andra kyrkotraditioner kallas den här söndagen för Kristi förvandlings dag. En mer träffande beskrivning än Kristi förklarings dag, kan jag tycka. Jesus förvandlas inför lärjungarna och på sätt och vis förvandlas även de av upplevelsen.
Vi får aldrig veta varför Jesus valde just dessa tre att bli vittne till Guds bekräftelse av honom som Guds Son, Messias, Människosonen. Troligen såg Jesus något hos just dessa tre som gjorde att han förstod att de var lämpliga att bli vittnen till en glimt av Guds rikes makt.

Så är det än idag, för oss, Gud visar sin härligt och ger glimtar av Guds rike på olika vis för olika personer.

Att få vara med om en mystik upplevelse som lärjungarna fick handlar inte om att vara mer troende och from än andra. Upplevelsen är en oväntad gåva, den går inte att stoppa ner i en ask eller ställa på en hylla för beskådan, eller bygga hyddor som Petrus föreslog. Får vi någon gång den gåvan i livet är den som solen, vi ser den, vi gläds åt den, den värmer och ger oss ljus men den är en kraft som vi inte kan se rakt in i och bestämma över eller hålla kvar.
Solen lyser ständigt jorden runt och går åter upp varje dag och när vi inte ser den vet vi att den finns bakom molnen eller på andra sidan jordklotet. Vi ser inte Gud, Gud finns bakom molnen och då och då ger sig Gud ger sig till känna på ett synligt sätt, glimtvis.
Det är en trygghet att veta att vår tro, vår tillit och vårt hopp till Guds närvaro inte är beroende av upplevelser och av att se Gud. Gud är lika pålitlig och stundtals gömd som solen men ständigt närvarande. Som vi sjöng i psalmen, likt solen som går upp för alla, som för mig och dig, är Guds nåd varje morgon ny. Amen.