Söndagsutflykt
Med de här trevliga personerna tillbringar jag mina dagar från tidig morgon till sen kväll. Vilket innebar 07.45 - 21.45 denna söndag, så vad gjorde vi?
Jo, genom Thomas (professorn) kontakt med Bilda fick vi inte bara besöka Tempelbergets område som är som en park utan även ta av oss skorna som är brukligt och besöka Klippmoskén. Vår guide berättade livfullt om historien och om situationen nu, ur sitt perspektiv, vilket skavde stundtals då det var klart antisemitiskt emellanåt.
I kontrast till detta besök gick vi vidare till The Jerusalem Archaeological Park Davidson Center där arkeologien Yonatan Adler som vi träffade i lördags guidade oss igenom utgrävningarna vid västra och södra sidan av Tempelberget. Här har vi klivit ner i en Miqv’e, eller som Adler väljer att kalla det An Immersion Pool dvs., ett rituellt bad. Vi lär oss ständigt nytt och får nya tankar att bära med oss.
Stående lunch under tiden två deltagare hämtar hyrbilarna och så iväg till Qumran som ligger vid Döda havet. Hettan i ökenlandskapet slår emot oss när vi kliver ut bilarna för en vandring runt i ultrarapid. I Qumran hittades Dödahavsrullarna - de äldsta Bibeltexter som hittats och andra religiösa texter - i keramikkrukor i grottor. Det var beduiner som 1947 hittade de första. Att de är unika behöver knappast skrivas.
Så klart badade vi även i Döda havet.
Kvällen avslutades på Ecce Homo med ett föredrag av Alon Arad som är initiativtagare till en organisation som heter Emek Shaveh som arbetar för att motverka politiseringen av arkeologiska fynd. Vilket naturligtvis finns överallt men blir extra påtagligt i Israel/Palestina med sin komplicerade historia och nutida situation. Det är mycket antingen eller som borde vara både och, det är svårt och komplext.
Men detta var inte allt denna söndag.
På väg hem från Qumran stannade vi till på en vägkrog The Last Chance - jag vet, vad ska man säga, väldigt tvetydigt titel. Jag kliver ut ur bilen, tar några steg och där ligger en upphöjd sten som jag trampar snett på och satan i gatan vad det gjorde ont. Stukning eller? God mat äter vi i alla fall efter att omhändertagande medresenärer tejpat ihop stöd för min fot. Jag misstänker starkt att foten nog inte mår så bra.
Måndag morgon
Bestämde mig förstås redan igår kväll för att idag ska israelisk sjukvård undersökas. Med hjälp av SOS Internationell får jag tips om sjukhus att besöka och betalningen fixad. Väl på plats på Hadassah Medical Center Mount Scopus blir jag proffsigt, vänligt och snabbt undersökt. Resultat en fraktur i foten precis innan höger lilltå börjar. Onödigt. Inte gipsad, men lindad med förhållningsorder om högläge, kontakt med vården när jag kommer hem, osv osv…..till hjälpmedelsavdelningen - där ingen engelska pratades - där fick jag kryckor och så skulle jag få en sån där specialsko men de hade inga… så nu är vänliga själar här på boenden engagerade i letandet efter någon sjukvårdsaffär där jag kanske kan köpa en…..
Klart jag gråtit en skvätt, så djxxxa onödigt, men är olyckan framme så är den det, inget att göra åt mer än att göra det bästa möjliga av situationen. Det lär inte bli några fler mil att gå den här resan…
Idag missade vi - vi eftersom i nöd och lust står förstås Anders vid min sida i detta - besök i Shilo, Gerizim mm.
Avslutande kuriosa om kulturmöte
Vid inskrivningen på sjukhuset ställer receptionisten olika frågor, jag tror jag hör fel när hon frågar What’s your father’s name? Jag bara, ursäkta, hon samma fråga igen. Väl inne i första behandlingsrummet för första undersökningen med sjuksköterskan Leah, mycket vänlig och med roliga skor kommer frågan igen, What’s your father’s name?
Hej pappa, var du än är i evigheten, inte kunde vi ana att ditt namn skulle vara betydelsefullt vid ett akutbesök på ett sjukhus i Jerusalem.
Det får bli slutet på gårdagens och dagens rapport.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar