Allegori över söndagen av Ditlev Blunck
Markusevangeliet 10:1-16
Sedan bröt han upp därifrån och kom till den del av Judeen som ligger på andra sidan Jordan. Folk samlades kring honom igen, och som vanligt undervisade han dem. Då kom några fariseer fram, och för att sätta honom på prov frågade de: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?" Han sade: "Vilka bestämmelser har Mose gett er?" De svarade: "Mose tillåter att man skriver ett skilsmässobrev och skiljer sig." Jesus sade: "Ja, därför att ni är förstockade skrev han denna bestämmelse. Men vid skapelsen gjorde Gud dem till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt." När de kom hem frågade lärjungarna honom på nytt om detta. Han svarade: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig är en äktenskapsbrytare, och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig är hon en äktenskapsbryterska."
Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: "Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.
Idag möter vi två välbekanta Jesusord, ...vid skapelsen gjorde Gud dem till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.
Dessa ord var obligatoriska vid vigslar när jag kom i tjänst som präst. I och med en ny handboksedan åtskilliga år ingår orden nu bland de övriga bibelord som brukar användas vid en vigsel och det är valfritt att använda dem. Det tänker jag är klokt, skilsmässor har alltid funnits, ideal och goda intentioner kan vi ha men verkligheten kommer ikapp och relationer går sönder som från början varit med allt det goda för ögonen. Vi ger alltid en ny chans att få vigas i kyrkan och då kan just de här orden bli påträngande om man har haft en skilsmässa bakom sig, det har jag mött många gånger.
Varför är Jesus så hård? Jag tänker att han ofta blir hård när det är allvar och relationer är allvar.
Vi fortsätter med de stora högtiderna i våra liv och kommer till dopet. Följande ord sägs alltid vid dop i Svenska kyrkan. Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.
Inom var och en av oss finns Guds avbild oavsett vilken ålder vi har, hur vi identifierar oss själva. Vi bär Guds prägling inom oss och genom det ska vi inte göra skillnad på människor utifrån ålder, kön, usprung osv. Och ändå gör vi ju det, ständigt... därför behöver vi ständigt blir påminda om detta. Barn lär av vuxna och vi kan lära av barn. Barnet buret bär den vuxne. Att vi ska ta emot Guds rike som ett barn handlar om att inte positionera sig, för Guds rike är för alla. Jesus förmedlade detta då, med dessa för tiden radikala ord. Det fins en radikalitet i dessa ord även idag för oss att fundera över.
Bön
Gud, vi är fenomenala på att trassla till våra relationer på flera olika plan, parrelationer, familj, vänner, mer eller mindre flyktiga kontakter, skolor, arbetsplatser. Lokalt och globalt, inte minst ser vi nu det senare, hur vi och dom likt irriterande mögel söker sig in i oss och vi förlorar blicken för att varje enskild människa bär Guds avbild inom sig, är dödlig och inte kan ta med sig något den dag vi tar vårt sista andetag. I en bemärkelse är vi alla Guds barn. Förlåt oss, förbarma dig över oss. Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar