Andra ljuset är tänt
Tiden räknas ner fram till jul. En tid när tiden inte
verkar räcka till och ändå når vi år efter år ända fram. Det är både något
rörande och förskräckande att förberedelserna för många är både glädje och
stress, där stressen ibland helt verkar ta över glädjen. ’Julgnäll’ har vi alla
hört och säkert gjort oss skyldiga till i våra olika sammanhang, på arbetet och i skiftande sociala sammanhang. Vi
skulle kunna slippa en del av ’julgnället’ om vi omvänder oss. Ja, du läste
rätt! Jag lånar in ordet omvänder i ett vidare perspektiv. Men först…
Guds rike är nära
För kristna var – och är med trons bekännelse – Guds rike
nära för att Jesus förkroppsligade det under sin jordiska tid, inte till sin
fulländning men som en glimt av något kommande. Fulländningen sker vid Kristi
återkomst. En återkomst vi väntat på i ett par tusen år och den är höljd i
dunkel. Det finns inga ledtrådar om när. Författaren till Hebreerbrevet skriver
att vi behöver uthållighet även om han verkar leva i förhoppningen om en snar
återkomst.
Ändå är tiden inne, just nu, just igår och just imorgon,
för glimtarna av Guds rike har vi tillgång till genom tro. Vi har det genom omvändelsen. Omvändelse är en översättning från grekiska
ordet metanoia, det är ett ord som handlar om ändrat sinne och
inbegriper hela människans förhållningssätt. Innebörden är att genom alla våra
sinnen återvända till Gud. Återvända i förståelsen att leva våra liv mer i
samklang med det frids, freds och kärleksbudskap som Gud förmedlar genom
Bibelns personer och berättelser (ja, det finns mindre fredliga och
kärleksfulla berättelser i Bibeln och de kan vi också tolka och fundera över).
Vi har inte den fulla kunskapen om allt, det har endast Gud. Vi har så otroligt
mycket kunskap om allt möjligt och vi utvecklas och utforskar mer och mer för
att förstå skapelsen komplexitet ändå vet vi inte allt.
Omvändelse är även behovet av att ständigt behöva besinna
oss och stanna upp för att kalibrera våra liv i relation till Guds bud,
syndabekännelsen är inte en nedlåtande tvångshandling utan ett befriande
uttalande oavsett om det sker kollektivt i gudstjänsten eller enskilt i bikten.
Guds rike glimmar till i förlåtelsen och välsignelsen. Den dagliga omvändelsen, att återvända till Gud, var något som Luther betonade
vikten av, ett sätt att leva dagligen i sitt dop.
Världslig omvändelse
Omvändelse ur ett världsligt perspektiv kan handla om att
återvända till vilodagen, till helgen och till gemenskapen. Oavsett vad du tror
och inte tror behöver du vilan och helgen och gemenskapen. Jag är väl medveten
om att gemenskapen sällan är skimrande men stressen och hetsen innan gör inte
det bättre. Så vi behöver omvända oss och förbereda oss och fira adventstiden och julen mer
avslappnat. Det är vackert med pynt
efter tycke och smak, roligt med gåvor, njutningsfullt med god mat och dryck.
Fast den dag vi står inför vårt sista andetag i den mån vi får vara medveten om
det är det inte det materiella som är i fokus utan hur vi levt våra liv och förvaltat våra
relationer.
Tredje versen i min favorit bland adventspsalmer 109 uttrycker omvändelse
på ett enkelt vis. Han kommer med ett sällsamt bud från kärlekens och nådens
Gud att bringa till de sina. Så öppna hjärtats tempelhus och låt hans rika
fulla ljus därinne klart få skina. Då blir Guds under sett och känt – det är
advent, det är advent!
Om du undrar vem han är så är det förstås Jesus. Vilka
som är de sina vet jag inte vilka Carl Boberg tänkte sig när han skrev
psalmen men jag tänker att det är mänskligheten, vi, du och jag. Det sällsamma
budet är ett bud till alla. Du gör valet om du vill öppna ditt hjärtas tempelhus och ta emot det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar