Vägvisaren till livet

Påskdagens läsningar finns hos profeten Hosea, i Apostlagärningarna samt hos evangelisten Lukas

Kvinnornas andning sprider målmedvetna små moln framför dem i den kalla gryningsluften.

Den mörkblå himlen ljusnar mer och mer och solen bryter igenom som för att verkligen visa vägen till deras Mästares grav. Omsorg är Maria, Johanna och Marias ärende, omsorg in i döden. Inget blir som de tänkt. Inget.

"Varför söker ni den levande här bland de döda?”. Vilka är männen i de skinande kläderna? Som om solen lånat sin lyster för att klä dem. Den tomma graven och de okända männen gör dom osäkra, dom sänker blicken, av förvirring, blygsel, rädsla. Fullständigt omtumlade. Inget stämmer, var är deras Mästare, var är Jesus?

”Han är inte här, han har uppstått.” 

Männens röster är milda och kraftfullt bestämda. Uppfordrande fortsätter de: ”Kom ihåg vad han sa till er medan han ännu var i Galileen: att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen." Kvinnorna drar sig till minnes de heta och svala dagarna vid Galileiska sjön, bergssluttningarna, de stora folksamlingarna kring Jesus när han undervisade och de små stilla samtalen när det bara var de närmaste omkring honom. ”Då kom de ihåg hans ord”

När Maria, Johanna och Maria kommer till de elva sorgsna och förtvivlade möts de av nonchalans, Vad yrar kvinnorna om, bara prat. Det hjälper inte att fler kvinnor styrker deras vittnesbörd. Det är endast Maria, Johanna och Maria som namnges men det kan ha varit betydligt fler kvinnor som följt med dem.

Den enda som verkar lyssna är Petrus, han som säkert gått igenom de senaste åren i sitt huvud om och om igen sedan Getsemane. Framför allt de senaste dygnen. Varför hade allt blivit så fel? Med minne av sitt bittra svek att förneka Jesus springer, rusar Petrus iväg för att med egna ögon se om det stämmer vad kvinnorna berättar. Det är sant. Det är verkligen sant. Jesus är inte där, bara linnesvepningarna. Det är klart att han går därifrån ”full av undran över det som hade hänt”

Närmare än så här kan vi inte komma nyskapelsen ofattbara mysterium att Jesus Kristus öppnat vägen till Uppståndelsens liv. Johannesevangeliet berättar också att Maria från Magdala talade med Jesus och först när han sa hennes namn såg hon att det var han. Så starkt är kvinnornas vittnesbörd om den tomma graven att vi över hela världen idag firar Livets seger över döden. Ljusets seger över mörkret.

Det gick inte att döda Vägvisaren till livet. 

För det är just dessa Petrus ord i Apostlagärningarna som så starkt ringar in vad det handlar om – Vägvisare till livet. Livet här och nu och livet i ett himmelskt perspektiv. När vi idag firar Uppståndelsen som också öppnat vägen för din och min uppståndelse så firar vi livet i stort.

"Varför söker ni den levande här bland de döda? ……Kom ihåg vad han sade till er medan han ännu var i Galileen” Änglarnas ord är en uppmaning till Maria, Johanna och Maria och till oss att ta till vara på Livet och att minnas allt det som Jesus undervisade om. Påminna om allt det Jesus gjorde i mötet med människor. Hur han Upprättade, Helade, Lyssnade och Såg varje enskild människa för den hon och han var. Det ofattbart fantastiska är att Jesus finns här hos oss med sin Ande – vare sig vi förnimmer det eller tror det - Påskljuset som tänts är det synliga tecknet för det Jesus lovat, att vara med oss alla dagar till tidens slut. Nära dig och mig, möta oss, upprätta,hela, lyssna och se oss även om vi inte ser Jesus.

Med profetens ord ”Så visst som gryningen ska han träda fram, han ska komma till oss som ett regn, ett vårregn som vattnar jorden”. 

24/7, det vill säga  ALLTID, finns Jesus Kristus, vår Vägvisare till Livet med oss.